Citat:
Här tycker jag att du börjar med att blanda ihop stildrag som har mycket litet, om ens något med varandra att göra. Understatements är en sak, omständliga omskrivningar en helt annan.
Citat:
Har du möjligen inte uppfattat att den typiska brittiska understatement-stilen är ironisk?
som kan framstå som överdrivet artiga och allt annat än rättframma.
Citat:
Inledningen är pratig och rätt onödig för effekten. Den både stilistiska och innehållsliga kärnan i ditt citat är hur justice och necesssity användes.
Jag tror vi alla känner igen den när vi läser eller hör den. Låt mig ge ett exempel ur Archibald Forbes historia "First Afghan Wars 1838-1842", han var själv krigskorrespondent på plats och tidigare menig soldat i Indien. Han citerar en generals kommentar om det avtal som ingåtts med en lokal afghansk krigsherre som britterna ville göra till (lyd)kung över Afghanistan:
"Of this composition, there is no need to say more than in it, the words 'justice' and 'necessity' were applied in a manner for which there is fortunately no precedent in the English language."
"Of this composition, there is no need to say more than in it, the words 'justice' and 'necessity' were applied in a manner for which there is fortunately no precedent in the English language."
Citat:
Modern och modern... det är snarast en agitatorisk och konfrontatorisk formulering. Den som uttrycker sig så vill ha avtalet upphävt, helst igår. Den ironiska formuleringen vidgår avtalets moraliska tvivelaktighet utan att nödvändigtvis vilja ha det upphävt pronto. Olika syften, och olika användning.
En modern formulering hade kanske varit:
"This agreement is not just, nor necessary!"
"This agreement is not just, nor necessary!"
Citat:
Jag tycker alltså att du har snöat in på fel saker, både stilistiskt och historiskt. Ett ironiskt understatement kan inte vara formulerat hur rakt som helst, men det är inte krångligare än den ironiska effekten kräver, och det finns inget som helst självändamål i att krångla till formuleringen mer än den ironiska effekten kräver. Jag kan alltså inte tycka att det är annat än direkt fel av dig att koppla ihop ironiska understatements med onödigt tillkrånglade formuleringar. Och den klassiska brittiska understatement-stilfiguren har levat med prima liv långt efter drottning Viktorias död - och lever nog i själva verket fortfarande väl åtminstone bland sextifemplussare som gått i en public school. Jag hade företagsstyrelsekollega för några år sedan, en engelsk neurologiprofessor i sjuttiofemårsåldern som var en mästare på ironiska understatements framförda med glimten i ögat.
Men när Viktoria var drottning, och kanske före och efter det, så formulerade man sig lite mer omständligt. Varför?
