Citat:
Ursprungligen postat av
Favoritgame
Tror mer det handlar om att folk i framförallt offentlig förvaltning blivit bekväma och försöker att överleva tills pensionen. Alla vill ha bra löner och förmåner men ingen vill ju göra vad som behövs och komma i konflikt med andra personer. Det finns ju heller inget intresse av att bli bättre inom sin verksamhet för då kan man bli av med anställda och få minskade anslag.
Stämmer delvis ja, men det är också så att mycket färre idag
känner att de kan ta för givet tjugo säkra tjänsteår i samma myndighet/samma hus fram till pensionen. Omsättningen på personal är mycket större på alla nivåer än typ 1980, och sparpaket och omorganisationer kommer mycket tätare. Idag rör sig många mellan olika verk, olika branscher, eller fram och tillbaka mellan privat och offentlig sektor på ett sätt som man inte gjorde tidigare. Anna Serner, under flera år aktivistisk chef på Filminstitutet, var t ex tidigare företags- och skattejurist och hade nästan ingen bakgrund inom filmbranschen. Förr hade det varit otänkbart att en sådan person fått jobbet som chef för landets tyngsta filmmyndighet.
Den här rörligheten, plus en klart sämre utbildningsbakgrund, har gjort att de offentliga myndigheterna delvis har tappat sin identitet, kunskapen om "hur man ska sköta det", hur regelverk och lagar ser ut. Man chansar mycket mer än tidigare, både för att man faktiskt inte vet och för att vara chefer, politiker och medier till lags.
Sedan tror jag att urbaniseringen och stockholmifieringen har haft en stor negativ roll - de driiver på den här broilermentaliteten.