I Karl Asplunds biografi
Bo Bergman – människan och diktaren står det så här på s. 51:
Citat:
Bo Bergmans intimaste vän i postverket, sekreteraren i Generalpoststyrelsen Georg Franzén som hade en villa i Mörby umgicks mycket flitigt och mycket glatt i familjen.
Om det nu var någon som tvivlade på att Georg Franzén är rätt man.
Jag skulle också tro att följande fina rader ur
Skyar syftar på Georg Franzén, även om det inte går att vara säker:
Citat:
Det Uppsala jag innerst längtat efter det fann jag inte där, det hittade jag först flera år efteråt hos en vän och kollega, vars närsynta blick bakom de tjocka brillorna aldrig upphörde att värma. Den var full av entusiasm och skönhetsglädje denna blick. Den hörde till det gamla estetiska Uppsala, och mannen själv hörde till den sällsynta människosort som kan beundra och uttala sin beundran utan anspråk på omgående vederlag. En större hjärtats generositet, ett oegennyttigare uppgående i diktens och konstens världar än hos denna lilla urbana herre det kan jag knappast föreställa mig. Han hade en gång ”fått en lyrisk vinghäst dräpt under sig”. Det hade inte gjort honom bitter till sinnes. Han var det Uppsala jag fantiserat om.