I en av texterna i Liv och läsning skriver Bo Bergman om en av sina bortgångna vänner, som han kallar Kaj Skarin:
I en annan tråd lyckades vi framgångsrikt identifiera vilka verkliga personer som dolde sig bakom pseudonymerna i en annan text i Liv och läsning. Sannolikt är även ”Kaj Skarin” en pseudonym. Vem var han i verkligheten?
Bo Bergmans text innehåller följande upplysningar om Kaj Skarin:
Lite längre fram beskrivs staden som Kaj Skarin kom från så här:
Bo Bergman och Kaj Skarin hade legat i Uppsala samtidigt, men inte lärt känna varandra där. Bo Bergman började i Uppsala efter studentexamen våren 1888, så någon gång däromkring bör Kaj Skarin också ha studerat i Uppsala.
Efter att ha avlagt filosofie kandidatexamen återvände Kaj Skarin till staden där han vuxit upp ”för att reformera samhället från en redaktionsstol i stadens liberala avisa”. Han tröttnade dock på arbetet i tidningsredaktionen och tog istället anställning på Postverket i Stockholm. Det var där han lärde känna Bo Bergman. När Kaj Skarin började på posten hade Bo Bergman redan arbetat där ett par år. Så här beskriver Bo Bergman hur de kom att bli vänner:
Kaj hade familj och bodde i en villa i ett grannsamhälle till Stockholm. Vid ett tillfälle fick han ett ”postalt resestipendium” och planerade att resa till Paris, men bestämde sig senare för att avsäga sig stipendiet och stanna hemma. Han hade enligt Bergman ett manodepressivt drag.
Kaj fick problem med hjärtat och lades in på sjukhem. När han låg sjuk och Bo Bergman besökte honom bad han om att få träffa en gemensam bekant som Bergman kallar ”Malte”. Denne Malte beskriver Bergman så här:
På sjukhemmet drabbades Kaj en natt av ett ”våldsamt anginaanfall” och dog. Jordfästningen ägde rum en vacker julidag.
Vem var Kaj Skarin?
Citat:
Det finns bara två slags människor: sådana som jag kan tala med och de andra. Med Kaj Skarin kunde jag tala. … Det fattades inte ämnen för oss en gång i världen; men det bästa var att vi kunde tiga i varandras sällskap. Tystnadens vänskap är den djupaste.
I en annan tråd lyckades vi framgångsrikt identifiera vilka verkliga personer som dolde sig bakom pseudonymerna i en annan text i Liv och läsning. Sannolikt är även ”Kaj Skarin” en pseudonym. Vem var han i verkligheten?
Bo Bergmans text innehåller följande upplysningar om Kaj Skarin:
Citat:
Han var från en liten östgötastad, ärevördig i hävderna, men överflyglad av den moderna tiden och en stor grannstad. Skolan hade han avverkat i länets metropol, som då ännu inte fått sin lärdom inklämd mellan industrianläggningar utan var adligt och klassiskt lika förnäm och rik på original. Han hade druckit punsch i kamratlyorna och skrivit vers i gymnasieföreningens organ.
Lite längre fram beskrivs staden som Kaj Skarin kom från så här:
Citat:
Han återvann emellertid utan svårighet sitt gemytliga humör och började berätta om den lilla medeltidsstaden nedanför det väldiga bergets fästningsmur, om ån och kanalen och klockstapeln och gravstenarna i kyrkgolvet där man trampade de döda på huvudet. De pensionerades stad och sjuklingarnas. Numera levde samhället mest på sin vattenkuranstalt. Gammalt tyst folk motionerade sina krämpor i parken. Doktorn, apotekaren och postmästaren uppehöll traditionerna. I brunnssocieteten hade Daniel Fallström under sin glanstid deklamerat tjusiga verser och hållit tal för kvinnan och krossat sitt punschglas så att flickornas ögon blödde av salighet.
Bo Bergman och Kaj Skarin hade legat i Uppsala samtidigt, men inte lärt känna varandra där. Bo Bergman började i Uppsala efter studentexamen våren 1888, så någon gång däromkring bör Kaj Skarin också ha studerat i Uppsala.
Efter att ha avlagt filosofie kandidatexamen återvände Kaj Skarin till staden där han vuxit upp ”för att reformera samhället från en redaktionsstol i stadens liberala avisa”. Han tröttnade dock på arbetet i tidningsredaktionen och tog istället anställning på Postverket i Stockholm. Det var där han lärde känna Bo Bergman. När Kaj Skarin började på posten hade Bo Bergman redan arbetat där ett par år. Så här beskriver Bo Bergman hur de kom att bli vänner:
Citat:
Kajs och min närmare bekantskap inleddes en nyårsnatt för många år sen. Vi var postkamrater. Timme efter timme hade vi stått framför våra fack på Tekniska skolan och sorterat nyårskort medan benen värkte och ögonen rann, och när vi äntligen kom ut på Hötorget mot morgonsidan möttes vi av en snöstorm som gjorde oss vimmelkantiga. Kaj flåsade tungt.
– Ja, sa han, inte är det här precis vad man tänkt sig. Och han skrattade lite förläget.
Niels Lyhnes ord på dödsbädden dök plötsligt upp i mitt minne: ”Men det var dog ikke paa den Maade vi drømte om at komme til at gøre Fyldest, den Gang, for længe, længe siden.”
Varken Kaj eller jag hade något hjälteliv att skryta med eller någon hjältedöd att hoppas på. Men han hade alltså föreställt sig att livet kunde mena något annat med honom än att han skulle hålla reda på gator och husnummer i brevsorteringen. Och var jag inte själv i samma predikament? Vi var tydligen olyckskamrater, och olyckan har ju en förenande makt som sällan lyckan.
Tysta och utpumpade stretade vi hemåt i blåsten. På Adolf Fredriks kyrkogård skildes vi. Men vi kom sedan att hålla ihop länge och väl.
– Ja, sa han, inte är det här precis vad man tänkt sig. Och han skrattade lite förläget.
Niels Lyhnes ord på dödsbädden dök plötsligt upp i mitt minne: ”Men det var dog ikke paa den Maade vi drømte om at komme til at gøre Fyldest, den Gang, for længe, længe siden.”
Varken Kaj eller jag hade något hjälteliv att skryta med eller någon hjältedöd att hoppas på. Men han hade alltså föreställt sig att livet kunde mena något annat med honom än att han skulle hålla reda på gator och husnummer i brevsorteringen. Och var jag inte själv i samma predikament? Vi var tydligen olyckskamrater, och olyckan har ju en förenande makt som sällan lyckan.
Tysta och utpumpade stretade vi hemåt i blåsten. På Adolf Fredriks kyrkogård skildes vi. Men vi kom sedan att hålla ihop länge och väl.
Kaj hade familj och bodde i en villa i ett grannsamhälle till Stockholm. Vid ett tillfälle fick han ett ”postalt resestipendium” och planerade att resa till Paris, men bestämde sig senare för att avsäga sig stipendiet och stanna hemma. Han hade enligt Bergman ett manodepressivt drag.
Kaj fick problem med hjärtat och lades in på sjukhem. När han låg sjuk och Bo Bergman besökte honom bad han om att få träffa en gemensam bekant som Bergman kallar ”Malte”. Denne Malte beskriver Bergman så här:
Citat:
Malte var den unga författaren som ritat av min vän i en av sina debutnoveller. Han hade sedan övergett litteraturen för teosofin, och det hade förskaffat Kaj ett ogement nöje som den andre bemötte med sitt blidaste och mest överlägsna leende.
På sjukhemmet drabbades Kaj en natt av ett ”våldsamt anginaanfall” och dog. Jordfästningen ägde rum en vacker julidag.
Vem var Kaj Skarin?
__________________
Senast redigerad av Stabskapten 2021-08-22 kl. 16:32.
Senast redigerad av Stabskapten 2021-08-22 kl. 16:32.