Vinnaren i pepparkakshustävlingen!
  • 1
  • 2
2021-08-22, 15:54
  #1
Medlem
Stabskaptens avatar
I en av texterna i Liv och läsning skriver Bo Bergman om en av sina bortgångna vänner, som han kallar Kaj Skarin:

Citat:
Det finns bara två slags människor: sådana som jag kan tala med och de andra. Med Kaj Skarin kunde jag tala. … Det fattades inte ämnen för oss en gång i världen; men det bästa var att vi kunde tiga i varandras sällskap. Tystnadens vänskap är den djupaste.

I en annan tråd lyckades vi framgångsrikt identifiera vilka verkliga personer som dolde sig bakom pseudonymerna i en annan text i Liv och läsning. Sannolikt är även ”Kaj Skarin” en pseudonym. Vem var han i verkligheten?

Bo Bergmans text innehåller följande upplysningar om Kaj Skarin:

Citat:
Han var från en liten östgötastad, ärevördig i hävderna, men överflyglad av den moderna tiden och en stor grannstad. Skolan hade han avverkat i länets metropol, som då ännu inte fått sin lärdom inklämd mellan industrianläggningar utan var adligt och klassiskt lika förnäm och rik på original. Han hade druckit punsch i kamratlyorna och skrivit vers i gymnasieföreningens organ.

Lite längre fram beskrivs staden som Kaj Skarin kom från så här:

Citat:
Han återvann emellertid utan svårighet sitt gemytliga humör och började berätta om den lilla medeltidsstaden nedanför det väldiga bergets fästningsmur, om ån och kanalen och klockstapeln och gravstenarna i kyrkgolvet där man trampade de döda på huvudet. De pensionerades stad och sjuklingarnas. Numera levde samhället mest på sin vattenkuranstalt. Gammalt tyst folk motionerade sina krämpor i parken. Doktorn, apotekaren och postmästaren uppehöll traditionerna. I brunnssocieteten hade Daniel Fallström under sin glanstid deklamerat tjusiga verser och hållit tal för kvinnan och krossat sitt punschglas så att flickornas ögon blödde av salighet.

Bo Bergman och Kaj Skarin hade legat i Uppsala samtidigt, men inte lärt känna varandra där. Bo Bergman började i Uppsala efter studentexamen våren 1888, så någon gång däromkring bör Kaj Skarin också ha studerat i Uppsala.

Efter att ha avlagt filosofie kandidatexamen återvände Kaj Skarin till staden där han vuxit upp ”för att reformera samhället från en redaktionsstol i stadens liberala avisa”. Han tröttnade dock på arbetet i tidningsredaktionen och tog istället anställning på Postverket i Stockholm. Det var där han lärde känna Bo Bergman. När Kaj Skarin började på posten hade Bo Bergman redan arbetat där ett par år. Så här beskriver Bo Bergman hur de kom att bli vänner:

Citat:
Kajs och min närmare bekantskap inleddes en nyårsnatt för många år sen. Vi var postkamrater. Timme efter timme hade vi stått framför våra fack på Tekniska skolan och sorterat nyårskort medan benen värkte och ögonen rann, och när vi äntligen kom ut på Hötorget mot morgonsidan möttes vi av en snöstorm som gjorde oss vimmelkantiga. Kaj flåsade tungt.
– Ja, sa han, inte är det här precis vad man tänkt sig. Och han skrattade lite förläget.
Niels Lyhnes ord på dödsbädden dök plötsligt upp i mitt minne: ”Men det var dog ikke paa den Maade vi drømte om at komme til at gøre Fyldest, den Gang, for længe, længe siden.”
Varken Kaj eller jag hade något hjälteliv att skryta med eller någon hjältedöd att hoppas på. Men han hade alltså föreställt sig att livet kunde mena något annat med honom än att han skulle hålla reda på gator och husnummer i brevsorteringen. Och var jag inte själv i samma predikament? Vi var tydligen olyckskamrater, och olyckan har ju en förenande makt som sällan lyckan.
Tysta och utpumpade stretade vi hemåt i blåsten. På Adolf Fredriks kyrkogård skildes vi. Men vi kom sedan att hålla ihop länge och väl.

Kaj hade familj och bodde i en villa i ett grannsamhälle till Stockholm. Vid ett tillfälle fick han ett ”postalt resestipendium” och planerade att resa till Paris, men bestämde sig senare för att avsäga sig stipendiet och stanna hemma. Han hade enligt Bergman ett manodepressivt drag.

Kaj fick problem med hjärtat och lades in på sjukhem. När han låg sjuk och Bo Bergman besökte honom bad han om att få träffa en gemensam bekant som Bergman kallar ”Malte”. Denne Malte beskriver Bergman så här:

Citat:
Malte var den unga författaren som ritat av min vän i en av sina debutnoveller. Han hade sedan övergett litteraturen för teosofin, och det hade förskaffat Kaj ett ogement nöje som den andre bemötte med sitt blidaste och mest överlägsna leende.

På sjukhemmet drabbades Kaj en natt av ett ”våldsamt anginaanfall” och dog. Jordfästningen ägde rum en vacker julidag.

Vem var Kaj Skarin?
__________________
Senast redigerad av Stabskapten 2021-08-22 kl. 16:32.
Citera
2021-08-22, 23:59
  #2
Medlem
schizophrenias avatar
I boken Frukost med Gerard och andra texter
av Per Wästberg kan man läsa att "Per Runius i Drömmen är i Liv och läsning Bergmans postkamrat Kaj Skarin."

Vet inte om detta kan vara till någon hjälp.

Edit. Finns kanske en liten chans att svaret återfinns i Corren från 15/10 2014: https://tidningar.kb.se/?q=%22kaj%20skarin%22
__________________
Senast redigerad av schizophrenia 2021-08-23 kl. 00:18.
Citera
2021-08-23, 01:08
  #3
Medlem
schizophrenias avatar
Här är ett par utdrag ur novellen Mot slutet från Drömmen och andra noveller.
Det var Runius. Per Runius bär inte sitt namn förgäfves; det är en poet. Han diktar i siffror. Kronisk penningbrist och en embonpoint, som gör att han alltid saknar minst en västknapp ha ingenting förmått öfver detta lifliga lynne, och han ser världen som vid tjugu år. Våren är hans tid, som poeters i allmänhet. Då blir det en formlig häxsabbat af fem - och sexsiffriga tal i hans hjärna, och han skall vara stenrik till midsommar.
Kära Runius, jag testamenterar dig härmed alla dessa papper, som jag ritat fulla medan jag ännu kunde synda med sådant. Jag gör det därför att du är glad åt lifvet (äfven utan högsta vinsten), och jag gör det också till tack för att du velat gå den långa vägen hitut, midt i karbol - och maskin oljelukten. Tack, Runius. Och tack för din röda halsduk. Det var så roligt att se den i allt det här gråa och hvita.

Tyvärr kan du inte få några pengar på papperen, det är bäst att jag talar om det med ens. Men om du läser dem i alla fall, så låt inte några små elakheter rubba tron på min vänskap för dig. Jag håller af dig. Och tänk på att våra vänner också äro en del af vårt själstillstånd.

Farväl nu. Du behöfver inte gå på begrafningen, och om du funderat på krans, så ber jag att du roar dig i stället för pengarna. Drick min skål. Och du får gärna hålla tal för mig – nu när jag slipper att svara.
__________________
Senast redigerad av schizophrenia 2021-08-23 kl. 01:11.
Citera
2021-08-23, 13:39
  #4
Medlem
schizophrenias avatar
Citat:
Ursprungligen postat av schizophrenia
I boken Frukost med Gerard och andra texter
av Per Wästberg kan man läsa att "Per Runius i Drömmen är i Liv och läsning Bergmans postkamrat Kaj Skarin."

Vet inte om detta kan vara till någon hjälp.

Edit. Finns kanske en liten chans att svaret återfinns i Corren från 15/10 2014: https://tidningar.kb.se/?q=%22kaj%20skarin%22
För att göra det mer tydligt är det kanske bra att återge mer av det Wästberg skriver:
Huvudpersonen i Bo Bergmans prosa är assessor, revisor, kamrer, kammarråd, antikvarie, byrådirektör ... Ofta går han igen från en novell till en annan eller får sin faktiska existens bekräftad i en självbiografisk skiss. (Per Runius i Drömmen är i Liv och läsning Bergmans postkamrat Kaj Skarin.)
Skarin/Runius lär gissningsvis tillhöra någon av ovanstående yrkeskategorier, och det kan vara i just yrkesrollen han är som en poet, som diktar i siffror (se mitt föregående inlägg). Isåfall är det kanske mer troligt med t.ex. revisor än byrådirektör.

På det stora hela finns det dock inte mycket information att gå på. En lista över anställda på Postverket i Stockholm skulle kanske kunna leda framåt, men samtidigt lär väldigt många ha varit anställda just där, och hyfsat många i de yrkeskategorier som kan komma ifråga. Men hur lätt är det att få fram en sådan lista? Eller skriv en rad till Wästberg kanske? Jag har själv gjort det vid tillfälle, och fått svar tämligen snabbt.
__________________
Senast redigerad av schizophrenia 2021-08-23 kl. 14:13.
Citera
2021-08-23, 16:10
  #5
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av Stabskapten


I en annan tråd lyckades vi framgångsrikt identifiera vilka verkliga personer som dolde sig bakom pseudonymerna i en annan text i Liv och läsning. Sannolikt är även ”Kaj Skarin” en pseudonym. Vem var han i verkligheten?

Bo Bergmans text innehåller följande upplysningar om Kaj Skarin:

"Han var från en liten östgötastad, ärevördig i hävderna, men överflyglad av den moderna tiden och en stor grannstad. Skolan hade han avverkat i länets metropol, som då ännu inte fått sin lärdom inklämd mellan industrianläggningar utan var adligt och klassiskt lika förnäm och rik på original."

Lite längre fram beskrivs staden som Kaj Skarin kom från så här:

"Han återvann emellertid utan svårighet sitt gemytliga humör och började berätta om den lilla medeltidsstaden nedanför det väldiga bergets fästningsmur, om ån och kanalen och klockstapeln och gravstenarna i kyrkgolvet där man trampade de döda på huvudet. De pensionerades stad och sjuklingarnas. Numera levde samhället mest på sin vattenkuranstalt."

Bo Bergman och Kaj Skarin hade legat i Uppsala samtidigt, men inte lärt känna varandra där. Bo Bergman började i Uppsala efter studentexamen våren 1888, så någon gång däromkring bör Kaj Skarin också ha studerat i Uppsala.

[---]

Vem var Kaj Skarin?

Vad gäller hemstaden föreslår jag Motala, och hans skolgång bör ha varit i Linköping. Om det är till någon hjälp.
Citera
2021-08-23, 16:41
  #6
Medlem
schizophrenias avatar
Citat:
Ursprungligen postat av Banankontrakt
Vad gäller hemstaden föreslår jag Motala, och hans skolgång bör ha varit i Linköping. Om det är till någon hjälp.
Motala fick stadsrättigheter först 1881, och småstäder som Söderköping och Vadstena passar nog bättre in på beskrivningen som "ärevördig i hävderna".
Citera
2021-08-23, 16:44
  #7
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av schizophrenia
Motala fick stadsrättigheter först 1881, och småstäder som Söderköping och Vadstena passar nog bättre in på beskrivningen som "ärevördig i hävderna".

Ja, jag läste slarvigt om Motalas historia. Söderköping har ju brunn och kanal, och skulle kunna passa.
Citera
2021-08-23, 17:25
  #8
Medlem
Stabskaptens avatar
Citat:
Ursprungligen postat av schizophrenia
Motala fick stadsrättigheter först 1881, och småstäder som Söderköping och Vadstena passar nog bättre in på beskrivningen som "ärevördig i hävderna".

Citat:
Ursprungligen postat av Banankontrakt
Ja, jag läste slarvigt om Motalas historia. Söderköping har ju brunn och kanal, och skulle kunna passa.

Tack för dessa inlägg. Utan tvekan är Söderköping den stad som Kaj Skarin kom från och sedan återvände till för att "reformera samhället från en redaktionsstol i stadens liberala avisa". Allt stämmer: det "väldiga bergets fästningsmur" är Ramunderberget och vid Sankt Laurentii kyrka finns en gammal klockstapel från 1500-talet. Och som Banankontrakt påpekar finns där en kanal och fanns, åtminstone förr, möjlighet att dricka brunn.
Citera
2021-08-23, 17:30
  #9
Medlem
schizophrenias avatar
Citat:
Ursprungligen postat av Stabskapten
Tack för dessa inlägg. Utan tvekan är Söderköping den stad som Kaj Skarin kom från och sedan återvände till för att "reformera samhället från en redaktionsstol i stadens liberala avisa". Allt stämmer: det "väldiga bergets fästningsmur" är Ramunderberget och vid Sankt Laurentii kyrka finns en gammal klockstapel från 1500-talet. Och som Banankontrakt påpekar finns där en kanal och fanns, åtminstone förr, möjlighet att dricka brunn.
Dessutom stämmer det om själva muren också:
Af "Ramunders-borgen" återstår nu endast en mur
http://runeberg.org/osterlex/2/0265.html

Edit. Om Söderköpings tidningar ksn man läsa här (obs, en word-fil). Den liberala Söderköpings Posten kan vara tidningen ifråga. En del skribenter och redaktörer på tidningen ifråga omnämns i filen jag länkat till.
__________________
Senast redigerad av schizophrenia 2021-08-23 kl. 18:09.
Citera
2021-08-23, 18:22
  #10
Medlem
Stabskaptens avatar
Citat:
Ursprungligen postat av schizophrenia
Dessutom stämmer det om själva muren också:
Af "Ramunders-borgen" återstår nu endast en mur
http://runeberg.org/osterlex/2/0265.html

Edit. Om Söderköpings tidningar ksn man läsa här (obs, en word-fil). Den liberala Söderköpings Posten kan vara tidningen ifråga. En del skribenter och redaktörer på tidningen ifråga omnämns i filen jag länkat till.

Det låter mycket intressant och lovande, men hur gör man för att öppna filen du länkar till? Jag får inte upp någonting när jag klickar på länken.
Citera
2021-08-23, 18:39
  #11
Medlem
schizophrenias avatar
Citat:
Ursprungligen postat av Stabskapten
Det låter mycket intressant och lovande, men hur gör man för att öppna filen du länkar till? Jag får inte upp någonting när jag klickar på länken.
Prova Firefox, för med Chrome kan jag heller inte öppna länken.
Citera
2021-08-23, 20:46
  #12
Medlem
schizophrenias avatar
För en tämligen lång artikel om tidigare dagstidningar i Söderköping, se sid. 20 och 21 i följande pdf:

https://soderkopingsposten.se/oneweb...4_nov_2018.pdf

Edit 1. Åtminstone tre redaktörer för Söderköpings Posten omnämns: Gustaf Thorén (som även var tidningens grundare), hans efterträdare Emil Jansson (som satt på posten 1919-1938), samt en senare redaktör vid namn Enock Kihlström. Det torde ha funnits en eller flera redaktörer mellan Jansson och Kihlström också. Kihlström var redaktör under två år fram till att tidningen lades ner 1948.

Edit 2. Emil Jansson sålde Söderköpings Posten 1938, som vid den tiden var ett aktiebolag, till en grupp bondeförbundare. Jag tolkade detta som att han även drog sig tillbaka från posten som redaktör, men det var nog fel. Se http://runeberg.org/statskal/1942bih/0276.html
__________________
Senast redigerad av schizophrenia 2021-08-23 kl. 21:44.
Citera
  • 1
  • 2

Stöd Flashback

Flashback finansieras genom donationer från våra medlemmar och besökare. Det är med hjälp av dig vi kan fortsätta erbjuda en fri samhällsdebatt. Tack för ditt stöd!

Stöd Flashback