Det du säger är väldigt normalt och vanligt i hela världen förutom i Sverige.
I utlandet fokuserar man på livet och relationer.
I Sverige ska alla vara likadana och inte sticka ut.
I Sverige fokuserar man mycket på att spara och köpa så bostad tidigt som möjligt.
Visst är det bättre ekonomiskt men man missar också väldigt mycket.
De bästa åren i livet är mellan 18-28. Då kan man leva fritt utan ansvar och bara leva.
Göra dumma saker. Misstag osv.
Vid 30+ måste man ta ansvar.
Det kan jag som 40+ säga.
Vid 30+ är det karriär som gäller om man nu vill komma någon vart.
Inte alla vill det, det är fine.
Men då kan de inte komma och ändra sig kring sin medelmåttighet.
Man ska inte glömma att leva.
Känns som att svensk mentalitet är att skryta om pengar och hur mycket man har i fonder och hur det kommer växa tills man är 60+.. Mjo, för det är vid 60+ som livet börjar?
Det är inte alla som lever till 60+ heller.
Jag var lyckligare som fattig ung, än äldre och överklass ekonomiskt nu.
Du kan dö imorgon.
Spara. Ta ansvar.
Det är aldrig försent.
Men herregud, lev för dagen.
När du tittar tillbaka på livet eller önskar att du gjorde mer så kommer det inte vara dina fonder du tänker på.