Dina resonemang är av naiv och barnslig karaktär, och jag märker att du ofta simplifierar evolutionshistoriska och vanliga biologiska om könen för att det ska stämma överens med dina värderingar om jämställdhet och jämlikhet. Enligt dina kommentarer verkar män och kvinnor kunna reduceras till sin respektive könsorgan eftersom den biologiskt fastställda könsdimorfismen (systematiska skillnader mellan könen) enligt dig inte sträcker sig längre än att män är längre än kvinnor och har mer muskelmassa än kvinnor.
Könsdimorfismen sträcker sig i själva verket längre än så, främst på grund av mäns och kvinnors reproduktiva dynamik; den reproduktiva dynamiken hos oss och djur lika oss (exempelvis primater) benämns på engelska som
"tournament mating" ("turnerande fortplantning") och innebär att hanen eller mannen i arten konkurrerar med andra hannar eller män för att välja och få tillgång till reproduktion.
Eftersom könsdimorfismen i människosläktet gynnat mannen både kognitivt och fysiskt har det varit mannen som under den större delen av vår historia har styrt reproduktionen och resursskaffandet, vilket i sin tur gjort att det är mannen som styrt samhället. Om könsdimorfismen gynnar hanen eller mannen i en art blir det ett patriarkat, men om könsdimorfismen istället gynnar kvinnan blir det ett matriarkat — det är så det fungerar.
Det jag pratar om kommer från föreläsningar av Robert Sapolsky, professor i biologi, antropologi och fysiologi. Det är alltså inte endast mina personliga idéer jag uttrycker.
Är det orättvist att kvinnor ur ett historiskt perspektiv har varit underordnade männen? — Ja, skulle man kunna säga. Men man behöver dock nyansera det hela genom att ta hänsyn till vad männen respektive kvinnorna har gjort för samhället. Männen har i stort sett gjort
allt under den största delen av vår historia för att tillgodose samhällets och kvinnors behov.
Det är inte sexistiskt att säga att om man vill få ett svårt, smutsigt eller farligt arbete gjort så kallar man inte på en kvinna, utan på en man. Du, Merapi, tycker förmodligen att det är sexistiskt, men det är så verkligheten ser ut. Det är männen som får saker gjorda.
Eftersom kvinnor bland annat inte är lika starka, inte lika uthålliga, inte lika benägna att göra bra ifrån sig i vetenskaperna har de inte bidragit med mer än vad män har gjort. Trots att det exempelvisr är olagligt för arbetsgivare att könsdiskriminera, tjänar kvinnor ändå i genomsnitt mindre än män. Detta har i grunden med könsdimorfismen att göra, underliggande biologiska förutsättningar som bygger på vad män och kvinnor sysselsatt sig med under den större delen av sin historia. Män — resursskaffande, kvinnor — barnalstrande.
Kvinnors huvudsysselsättning har handlat om att föda och uppfostra barn, vilket är viktigt men inte lika viktigt som männens sysselsättning varit: att driva ett samhälle. Att driva ett samhälle innebär ett stort ansvar, och den som har ansvar har också per automatik auktoritet över det eller den man har ansvar för. Av den enkla anledningen har ett patriarkaliskt samhälle varit den enda fungerande typen av samhälle hos människor.
Idag vill man göra kvinnor jämställda männen vilket går stick i stäv med våra reproduktiva roller där mannen alltid haft ansvar för och auktoritet över kvinnan i ett förhållande. Min poäng är att kvinnan alltid kommer att vara beroende av vad mannen kan göra för henne, och eftersom mannen kommer vilja ha kvinnan för hennes reproduktiva förmåga finns det ingen nytta av att — på grund av allt jag tidigare nämnt — skapa ett jämställt samhälle. Om man gör kvinnan "självständig" sker det på bekostnad av andra män, och för att kvinnor ska kunna "hänga med" behöver man dra ner männen till kvinnors nivå. Det sistnämnda går att observera i dagens skolsystem där gymnasieelever behandlas som mycket yngre än vad de är och lär sig mycket mindre än vad de gjorde för ett par årtionden sen.
Ett patriarkaliskt samhälle (och inte feministernas definition av ett patriarkaliskt samhälle där det råder androcentrism) är således lösningen eftersom det är ett balanserat system där kvinnor skyddas och försörjs och där mannen har auktoriteten och ansvaret.
Ja, det är precis det jag tidigare nämnde: kvinnor vill att männen ska betala för dem. Vem ska finansiera detta? Vill du att män ska betala för kvinnor som inte bidrar till samhället med någon objektiv nytta. Att uppfostra barn är något tonåringar kan göra utan någon utbildning — så avancerat är det. Snart ska kvinnor få pengar för att sitta hemma och menstruera. Snart så!
https://techround.co.uk/news/84-of-w...s-implemented/
Detta bekräftar min tidigare poäng om att kvinnor kommer vara beroende av vad männen kan göra för dem. Jag vet att du har nämnt att "män är beroende av kvinnor eftersom de föder barnen" — ja, för artens överlevnad är det viktigt, men inte för individuella män och kvinnor. Om en kvinna tidigare blev gravid behövde hon en man som kunde försörja henne, och detta har givetvis satt sina psykologiska spår hos kvinnan då hon instinktivt vänder sig till den närmaste mannen vid en nödsituation eftersom hon vet att hon är svagare.
Gissa vad som händer när våra samhälleliga institutioner raseras? Om det inte finns poliser eller politiker, utan endast ren och skär anarki? Då återgår vi till ett patriarkaliskt samhälle eftersom kvinnor kommer att erbjuda sin sexualitet i utbyte mot skydd och resurser. Det är så det fungerar, allt annat är idealistiska idéer och tankar som låter bra i teorin. Låt kvinnor vara kvinnor och låt män vara män.