Att söka och få benzos, lagligt - erfarenheter

I vintras kände jag att det fick vara nog för min del. Jag har använt bensodiazepiner en längre tid, efter brass måste ju ändå dom vara det enklaste att fixa. Första gångerna tillsammans med alkohol, sedan inte i drogsyfte utan i medicinskt syfte.

När jag i vintras slutligen kände att det var nog och jag skulle söka hjälp hade jag ändå en del i bakhuvudet. Vis av andras misstag vet jag att det är helt omöjligt att få benzos utskrivna om man har använt droger mer än en eller ett par gånger. Man kan kanske få Stilnoct eller Imovane samtidigt som man röker, men seriöst, hur bra är dom, jag vill ha Nitrazepam att somna in på.

Så jag har varit så ärlig som jag har kunnat, från dag 1 t.o.m. nu, förutom då i just drogfrågan. När frågan kommer upp så har jag aldrig ens testat.

Via den vanliga Sobril-Stesolid-Xanor-rundan är jag där jag önskar stanna. Jag får Xanor och Nitra utskrivet, ganska mycket, så mycket att jag har mot panikångesten + kan flöddra lite då och då, ibland t.o.m. bjuda nära och kära.

Då är jag ändå ung man, det borde tala mot mig men jag antar att dom bedömer fall individuellt.

Vad har ni för erfarenheter av att få saker utskrivna? Får ni så det räcker, får ni, som jag, generösa doser? Hur har ni handskats med narkotikafrågan när den dykt upp?

Jag fick oxazepam utskrivet har i Holland for panikangest, men det var "akut" och skulle bara vara en tillfallig losning. Men jag fick det utskrivet 7 X 30 tabletter. Sen nar jag kom hem till Sverige gick jag till lakaren nar dom sista tog slut och sa att jag anvant dom ett tag, han blev forskrackt och sa att jag maste sluta men skrev anda ut en hundraburk med Oxascand. Senare samma vecka gick jag till psykolog men da fick jag bara Propavan utskrivet, 3X100.
Sen nar jag kom tillbaka hit sa ville jag ha ett nytt recept, men gick da till en annan lakare och han sa att dom inte skrev ut benzo till yngre manniskor.

Den enda jag var helt arlig med met drogandet var psykologen i Sverige, han viftade faktiskt bort det. Konstigt nog.

Jag fick mina första Sobril när jag var 16 år, men detta var bara under insättning av antidepressiva. De varade typ några månader. Sen när jag var 21-22 år, fick jag en massa Nitrazepam av en bekant, när de tog slut gjorde jag en "kupp" mot farsans apotek, o snodde alla benzo som skulle kasseras, detta hade räckt i över ett år. Men tyvärr norpade jag annat också (förutom bl.a Sobril, Nitrazepam & Flunitrazepam), även också tunga opiater/opioider som Morfin, Ketogan, OxyContin, Fentanyl & Temgesic.

Gick ner mig helt, sista gången försökte vräka i mig en överdos, för jag såg mig själv som en j-vla pundare, o depressionen var enorm när jag inte var påtänd. Men jag vaknade upp. Gick till jourläkaren, o bad om hjälp. Jag erkände allt. Gick med på att lägga in mig på avgiftning, inte kul, men det var det bästa jag gjort!

Opiaterna gick o sluta med direkt, om än att det inte var så kul... Men bensodiazepinerna klarade jag mig inte utan, så till sist gick läkaren med på att jag skulle få ett 1,5 år långt nedtrappnings-schema på Sobril. Men bara ett par månader senare fick jag ny läkare, som äntligen insåg att jag behövde konstant ångestlindring. Fick 6 mg Xanor utskrivet dagligen, mådde väldigt bra på det. Men efter ett halvår fick jag ännu en ny läkare, som tyckte jag hade allt för hög dos Xanor, så hon reducerade det, ganska snabbt men faktiskt gick det smärtfritt, till 2 mg Iktorivil.

Sedan dess (ca 3 år sedan, har jag gått på 2 mg Iktorivil dagligen). För ca ett år sedan undrade jag om jag fick öka dosen, o läkaren skrev då ut 2-4 mg dagligen. Så lite tolerans utvecklade jag nog. Men nu, de två senaste månaderna har jag klarat mig på 2 mg per dag igen...

Nu får jag det konstant utskrivet, o jag hoppas att får det i fortsättningen också. Jag är rädd för att utveckla tolerans. Tar jag dem inte, får jag enorma abstinens-symtom framåt senare eftermiddagen.

Så, vad jag har förstått så hade jag en j-vla tur! De skriver ju sällan ut benzo till tidigare missbrukare. Men tydligen skulle det till ett missbruk, samt ett "suicid-försök" för att jag skulle få det konstant utskrivet. Men sen har jag ju också gått hos psyk i 10 år (jag är 26 idag).

Jag sköter verkligen detta, i början fick jag inte ha mina tabletter själv, utan fick hämta ut en dosett i veckan (första veckorna varje dag tom.). Min doktor säger att jag använder mina Iktorivil med förnuft, o det blev jag glad över att han sa! Så de ser mig inte längre som en missbrukare i alla fall!