Hur repetera grundläggande grammatik?

Vill lära mig språk, men det tar stopp direkt för att jag har absolut noll koll på de grammatiska begreppen och vad dessa omfattar. Finns det någon bra bok som förklarar hur språk är uppbygda, någon på flashback som inte lärde sig grammatik i skolan och blivit upplyst i vuxen ålder?

Finns flera böcker (tunna häften) med grundläggande svensk grammatik. När jag skulle läsa språk på universitetet blev läraren ilsken på att vi inte ens kunde grunderna i svensk grammatik, krävde att vi alla skulle skaffa en viss bok vars namn jag inte kommer ihåg nu och har slängt (...) gav oss 14 dagar att läsa in den, fixade en tenta efter den tiden - och de som inte var godkända fick inte fortsätta med ämnet. Så det går lätt att fixa att läsa in som vuxen med hyfsat läshuvud!

Kan det ha varit Allmän grammatik av Magnus Ljung och Sölve Ohlander? Den fick jag läsa när jag började den engelska grundkursen vid Stockholms universitet en gång i tiden. De hade alltså lagt upp det så att man började med tre veckors nötande av allmänna grammatiska termer och satslösning därför att de som kom från gymnasiet hade så dålig koll på det att de inte kunde tillgodogöra sig utbildningen annars.

Men den boken är ganska mastig och inte helt lätt att tillgodogöra sig utan handledning. Det måste finnas någonting enklare att börja med.

Parallellt med grammatikundervisningen hade vi uttalsövningar i lärostudio och undervisning i det internationella fonetiska alfabetet, eftersom man heller inte hade fått lära sig det senare i skolan i någon större utsträckning.

Börja med grammatikkapitlen i ett läromedel för gymnasieskolans svenskämne. Sedan kan du läsa Tala om språk av Katarina Lundin. Däremellan kan du se om du tilltalas av stilen i Sara Lövestams tre böcker vars titlar inleds Grejen med...

Gjorde en snabbkoll i innehållsförteckningen för läromdelet Svenska 3 för gymnasiet. Inte ett enda litet avsnitt handlar om grammatik. I Svenska 2 finns däremot något som heter: Ordens uppkomst - om ljud och ordbildning (10 sidor), Ordens sortering - om ordklasser (30 sidor) och Ordets roller - om syntax (30 sidor).

Det märkliga är att jag känner en som slutförde Svenska 2 så sent som i våras och grammatik berördes överhuvudtaget inte.

I den nu gällande läroplanen hör grammatik till kurs 1 och 2.

Svenska 1 innehåller: "Grundläggande språkliga begrepp som behövs för att på ett metodiskt och strukturerat sätt tala om och analysera språk och språklig variation samt diskutera språkriktighetsfrågor."

Svenska 2 innehåller: "Svenska språkets uppbyggnad, dvs. hur ord, fraser och satser är uppbyggda samt hur de samspelar i grammatiken."

https://www.skolverket.se/sitevision...ject/SVE/7/pdf

När jag skrev Svenska 2 och innehållsförteckning menade jag ett läromedel vid det namnet. När jag skrev om den som slutförde svenska 2 menade jag kursen.

Jag tittade inte i läroplanen.

När jag skulle lära mig tyska satt jag i privatlektioner tillsammans med en dam från Argentina och en dam från Italien. Som alla som läst tyska vet så finns nyckeln till språket i att man behärskar genus (maskulinum, femininum och neutrum) samt kasusböjningar (i tyskans fall nominativ, ackusativ, dativ och genitiv). Om man behärskar det då fixar man tyskan lätt som en plätt eftersom tyskan är uppbyggd som fysiska lagar eller matematiska ekvationer.

Damerna, som kom från enkla förhållanden med gymnasium i ryggen, hade 100 % koll på grammatiken och tyckte att det var barnsligt lätt att rabbla alla kasusböjningar på alla genus. Jag som hade en magisterexamen visste knappt skillnad mellan substantiv och verb. Som ni kan gissa fick jag svettas igenom den första lektionen och sedan skyndsamt som satan lära mig grammatiken från grunden. Mitt stora misstag var att försöka hitta ett mönster eller en förklaring till varför ett genus böjdes si eller så i olika kasus. Livets hårda skola lärde mig till slut att det är mycket bättre att nöta in reglerna utantill i stället för att försöka lära sig regler.

Vad som är viktigt i grammatiken skiljer sig från språk till språk. Om man läser engelska kan man klara sig utmärkt utan att öppna en bok i engelsk grammatik, vilket jag gjorde när jag läste engelska på högskolan. Med tyskan är det tvärt om nödvändigt att behärska genus och kasus. Vad man måste kunna när det gäller grammatik är alltså beroende på vilket språk man vill lära sig.

"Vuxen ålder" är ett gränsfall; jag var runt 20 då jag började intressera mig för grammatik, samtidigt som jag studerade isländska. Min lärare rekommenderade boken Svensk Språklära av Björn Collinder, som är den bästa grammatiska lärobok jag någonsin läst!

Även andra böcker av B.C. är läsvärda; men tenderar att fokusera mer i andra riktningar än just denna!

Läromedelsförlagen kan säkert ordna stoffet på olika sätt i sina serier. När jag gick i gymnasiet, enligt en läroplan som nu är passé, hade vi tre böcker som tillsammans täckte kurs A och B: en som täckte språkfärdighetsmomenten i båda kurserna, en litteraturhistorisk översikt från antiken till samtiden och en skönlitterär antologi som skulle läsas parallellt.

Den som läser svenska 2 men inte får någon undervisning i grammatik alls under kursens gång måste väl rimligen ha råkat ut för en inkompetent lärare?

När jag gick i gymnasiet gavs det två olika kunskapsbetyg i svenska. Kommer dock inte ihåg hur de formulerades. Det lär dock ha varit ett grammatikrelaterat och ett litteraturrelaterat.

Lärobok Svenska för gymnasieskolan, Brodow, Edqvist, Kavaleff, Öh. Det sista namnet skulle förmodligen uttalas med långt ö. Bara det, strängt taget. Det var böcker med olika färg på omslaget för respektive årskurs.