Citat:
Ursprungligen postat av
RedX
Visst, men ”förväntningar” är inte samma sak som ”normer”. Förväntningar är en bedömning av vad som är mest sannolikt. Normerna kan gå i motsatt riktning och vi har en jämlikhetsnorm i samhället som gör att de som väljer att dela lika på föräldraledigheten får beröm och ryggdunkningar, medan de par som väljer en mer traditionell fördelning förväntas motivera sitt beslut.
Jag skulle också förvänta mig att kvinnan tar ut mer föräldraledighet än mannen i en given relation. Du kan jämföra det med våld i nära relation. Det finns en mycket starkare norm att män inte ska slå kvinnor än att kvinnor inte ska slå män. Ändå är det är mer sannolikt att den som misshandlas svårt i en relation är kvinnan.
Nu försöker du bara dribbla bort bollen.
Normer är samhällets oskrivna regelverk, de kan gälla hela samhället eller vara interna normsystem inom en mer sluten grupp, men fortsatt så finns det en
förväntan att normer ska följas.
"förväntningar" är den förväntan.
Och var det DU som man som fick ryggdunkningar för att du tagit ut föräldraledighet, fick din fru de ryggdunkningarna för att hon gick till jobbet?
Och varför fick du överhuvudtaget ryggdunkningar för att du valt att ta hand om ditt eget barn?
Är det fasen inte något som alla bara borde ta för givet att du som förälder faktiskt ska göra?
Här kan du för övrigt läsa om det jag pratar om
https://www.arbetsvarlden.se/pappor-...arnledigheten/
"Arbetsgivare värderar kvinnor och män olika
Även arbetsplatser som är positiva till föräldraledighet kan vara oförstående till att exempelvis en man vill ta lika lång ledighet som en kvinna. Arbetsgivare har ibland olika förväntningar på män och kvinnor som önskar vara föräldralediga vilket innebär att män kan drabbas av en så kallad signaleffekt på arbetsmarknaden, medan kvinnor drabbas av statistisk diskriminering. Det senare innebär att en arbetsgivare redan från början förväntar sig att en kvinna kommer att få barn och därmed vara borta från arbetslivet en tid när hon är föräldraledig. Det betyder att en kvinna utan barn riskerar att värderas lägre än en man i samma ålder, eftersom arbetsgivaren utgår ifrån att hon i framtiden troligtvis kommer att vara borta under ett års tid eller mer."
Citat:
Varför inte både och?
Vill ni ha ett mer jämlikt utfall i inkomst kommer ni att behöva förmå unga tjejer och killar att välja sina partners på andra premisser. Det kommer dock sannolikt att vara betydligt mer effektivt att rikta insatserna mot kvinnors val pga:
1) Det är huvudsakligen kvinnorna som har makten på dejtingmarknaden.
2) Män har oftast inte ”ambitiös och duktig” särskilt högt upp på listan över önskvärda egenskaper. Inte så att män inte vill att deras kvinnor ska vara ambitiösa eller duktiga, men de värderar utseende, sexighet och ett glatt humör högre.
Sen en liten parentes; det är inte alls givet att det går bättre för män som delar ansvar och kostnader, eller som gör ”moderna partnerval” av typen du förespråkar här. Separationer är betydligt vanligare i relationer där kvinnan tjänar mer än sin make. Det tenderar gå bättre för män som levererar som familjeförsörjare än de som levererar med skurborsten.
Därför att det ena är en bättre mer rättvis målsättning som ger överlag bättre konsekvenser för flest möjliga. Jämlikhet som leder till lika möjligheter m.m. ÄR betydligt bättre målsättning än ojämlikhet som leder till olika möjligheter.
Båda könen ska således bara ta för givet att de ska ha samma möjligheter både att tjäna sina egna stålars och få barn i livet och en partner som klarar samarbeta på rättvisa grunder.
Övrigt du skriver, det vet du redan att jag betraktar som strunt. Män har INTE mindre makt att säga nej tack eller ja tack i dejtingmarknaden än vad kvinnor har. Det är snarare kvinnor som har svårare säga nej tack, eftersom de oftare än män blir manipulerade, trakasserade, hotade och tvingade ibland med våld.
Och med tanke på att vi fortsatt delvis lever kvar i normsystemet av att kvinnlig aktiv sexualitet, raggande och "runtknullande" är oönskat, äckligt och "onormalt", medan manligt är maskulint, tufft och absolut "normalt", och det fortsatt anses att män ska vara PÅ och kvinnor AV, så skulle jag nog mer hävda att makten över dejtandet, eftersom mannen fortsatt kan välja först och vara aktiv part, är betydligt mer på den manliga planhalvan. Men det är ju på ändring gudskelov.
Detta att kvinnor inte vill ligga med "vem som helst" är inte makt. Det kan bli en maktfaktor, men först när det i sånt fall används, och nej de flesta kvinnor säger bara nej tack så artigt de kan och går därifrån, de försöker inte få dig hit eller dit. Män inbillar sig att bara för att de inte får sex av en tjej så är de tvingade till något av kvinnan, men nä det är de alltså inte, de får bara inte sex av just henne.