Citat:
Rationalism medför allt det negativa med känslostyre men inget av det bra. I båda fallen handlar det om att försöka härleda sanning från sitt inre liv, utan att acceptera sin egen underordning i en omgivande verklighet.
För en rationalist är sanning (och därmed mening) intimt förbundet med att motsägelser saknas. Huruvida något är sant avgörs av hur väl det passar in i logiska modeller som människor skapat i sina huvuden. För en ren känslomänniska kommer också sanningen inifrån, men det finns åtminstone en viss flexibilitet, där nya impulser utifrån kan framkalla nya känslor och därmed nya slutsatser.
I båda fallen finns såklart stora brister, men rationalistens abstrakta fantasivärldar är mer destruktiva, eftersom de kommer med en helt annan dogmatiskhet. Det är rationalister som hamnar i aggressiva krig mot verkligheten, eftersom den dumma verkligheten envisas med att avvika från rationella modeller. Rationalister skapar en logisk "sanning" i sina huvuden, och när den paradoxala yttre världen avviker från detta - och det gör den alltid förr eller senare - så måste verkligheten förkastas: verkligheten beter sig fel på grund av folks dumhet, fördomar, falska medvetande, förtryckande normer, sociala konstruktioner och så vidare.
Detta gäller inte bara "wokevänstern". Peta lite på en libertarian, anarkokapitalist eller vad du vill, så kommer han också snart att klaga över att världen är felskapt på något sätt. När hans lära misslyckas med förutsägelser och inte får något genomslag så kan det omöjligt vara läran det är fel på, eftersom den, till skillnad från verklighetens samhällen, är konsekvent rationell.
För en rationalist är sanning (och därmed mening) intimt förbundet med att motsägelser saknas. Huruvida något är sant avgörs av hur väl det passar in i logiska modeller som människor skapat i sina huvuden. För en ren känslomänniska kommer också sanningen inifrån, men det finns åtminstone en viss flexibilitet, där nya impulser utifrån kan framkalla nya känslor och därmed nya slutsatser.
I båda fallen finns såklart stora brister, men rationalistens abstrakta fantasivärldar är mer destruktiva, eftersom de kommer med en helt annan dogmatiskhet. Det är rationalister som hamnar i aggressiva krig mot verkligheten, eftersom den dumma verkligheten envisas med att avvika från rationella modeller. Rationalister skapar en logisk "sanning" i sina huvuden, och när den paradoxala yttre världen avviker från detta - och det gör den alltid förr eller senare - så måste verkligheten förkastas: verkligheten beter sig fel på grund av folks dumhet, fördomar, falska medvetande, förtryckande normer, sociala konstruktioner och så vidare.
Detta gäller inte bara "wokevänstern". Peta lite på en libertarian, anarkokapitalist eller vad du vill, så kommer han också snart att klaga över att världen är felskapt på något sätt. När hans lära misslyckas med förutsägelser och inte får något genomslag så kan det omöjligt vara läran det är fel på, eftersom den, till skillnad från verklighetens samhällen, är konsekvent rationell.
Jag förstår hur du menar, att det kan finnas en övertro på rationalismen. Men utan rationalism hade vi fortfarande trott på tomtar och troll. Jag menar ändå att världen idag styrs av för mycket känslor och för lite logik.
Det är ju tyvärr alltid lättare att nå folks hjärtan än deras hjärnor.