2006-06-04, 16:28
#1
Detta inträffade för några år sedan i samband med den årliga gatufestivalen i staden. Min hjärna kopplades ur hyfsat tidigt på kvällen då jag under en konsert kom på att jag ville testa hur det kändes att bli lyft över ett kravallstaket Alltså trängde jag mig längst fram mot staketet och låtsades svimma. Funkade mycket bra och jag blev snabbt upplyft till andra sidan av staketet. Var tvärnöjd i några minuter innan jag insåg att jag omöjligt skulle kunna hitta igen min partypolare i folkhavet
Strövade omkring för mig själv tills festivalområdet började tömmas på folk. Sökte upp min cykel för att ta mig hem och insåg då det faktum att min partypolare haft både mina cykel- och hemnycklar samt min plånbok i sin ryggsäck. Jaha, bara att börja traska mot hennes bostad. När jag passerade en Shell-mack såg jag en fiskmås som satt på vägen och kalasade på rester från diverse skräpmat. Sen kom en taxi som lyckades stöta till den lilla måsen och jag såg genast att den förlorat sin flygförmåga.
Jag har i alla år släpat hem diverse skadade djur för rehabilitering och såg givetvis måsen som mitt senaste offer. Att fånga en mås, även om den inte kan flyga, är inte det lättaste och när jag väl kom nära så blev jag gång på gång attackerad av dess starka näbb. Min hjärna bearbetade situationen och kom fram till att jag skulle ta ett "drivers-dog-meny-papper" och flinkt placera detta över måsens huvud. Efter en 10-minuters jakt med skeptiska åskadare lyckades jag iaf få in huvudet i pappret och kunde lyfta upp måsen
Naturligtvis kom ett gäng tonårstjejer och kallade mig för djurplågare men när jag förklarade mitt "mission" så kom de alla fram till att jag var en riktig hjälte. Med måsen under armen traskade jag alltså hem till min partypolare och jag hade tur för nu var det så sent/tidigt att porten var upplåst och kompisen hade glömt låsa sin ytterdörr. Hennes min när hon vaknade upp av att jag stod i hallen med en mås under armen var obetalbar. Jag hämtade nycklar och plånbok och bad snällt om en handduk till måsen då jag under vår korta bekantskap redan lärt mig att måsar bajsar en hel del.
Väl ute på trottoaren insåg jag att jag omöjligtvis skulle kunna cykla hem med måsen. Dom är helt enkelt inte konstruerade för att ha på pakethållaren. Alltså ringer man en taxi och när den kom så försökte jag hålla mås-paketet lite nonchalant under armen för att inte väcka uppseende hos chauffören. Detta fungerade som smort tills vi var några hundra meter från mitt hem. Chauffören vaknade upp ur sitt "jag-är-less-på-att-skjutsa-fulla-tonåringar-koma" och frågade vad fan jag hade under armen. -En fiskmås, svarade jag som att det varit den naturligaste saken i världen. På frågan varför så svarade jag att den var skadad och att jag skulle rädda den. Under hela taxiresan hade måsen varit lugn och jag vet inte om chauffören trodde att måsen var tam eller nåt och skulle försöka stryka den på huvudet. *SMACK* så satt min mås fast i taxichaufförens hand och jag började tänka att det här kunde bli dyrt. Med gemensamma krafter lyckade vi iallafall montera lös måsen från chauffören och jag lyckades även betala för min resa.
Väl inne i lägenheten placerades måsen i en banankartong för att inte bli skrovmål åt katten. Ringde glatt till pojkvännen och berättade historien men han kan inte ha trott för fem öre på den historien med tanke på ansiktsutrycket han hade när han kom till mig och insåg att det verkligen satt en fiskmås i en banankartong i mitt kök.
Vi gick till sängs men efter en timme började måsen leva rövare i sin banankartong. Antagligen hade chocken börjat släppa och nu blödde måsen både ur vinge och näbb. Jag insåg att det mest humana var att skicka måsen på sin sista vila. Tyvärr klarar jag inte själv av att avliva djur så jag försökte väcka min fulla pojkvän för att tala om att han var utsedd till bödel. Detta var lättare sagt än gjort men när jag bölat ett tag och slitit honom i armar och ben så insåg han nog att han inte skulle få sova mer förrän måsen var i himlen.
Den fulla pojkvännen hasar ut iförd endast kortkalsonger, kängor och en jeansjacka som kvällen till ära prytts av ett stort rosa klistermärke på ryggen (från RSFL) med texten KÅT Han ger sig i kast med sitt avlivningsprojekt i en närbelägen buske och naturligtvis passerar ett gäng ungdomar som kommenterar händelsen med "- Du verkar ju haft en lyckad kväll"
Så slutade vår kväll och måsens liv. Det märkligaste är att när jag berättar min story för folk jag känt en längre tid får jag ofta höra kommentaren "- Ja, men det låter ju typiskt dig" Undrar vad dom menar
__________________
Strövade omkring för mig själv tills festivalområdet började tömmas på folk. Sökte upp min cykel för att ta mig hem och insåg då det faktum att min partypolare haft både mina cykel- och hemnycklar samt min plånbok i sin ryggsäck. Jaha, bara att börja traska mot hennes bostad. När jag passerade en Shell-mack såg jag en fiskmås som satt på vägen och kalasade på rester från diverse skräpmat. Sen kom en taxi som lyckades stöta till den lilla måsen och jag såg genast att den förlorat sin flygförmåga.
Jag har i alla år släpat hem diverse skadade djur för rehabilitering och såg givetvis måsen som mitt senaste offer. Att fånga en mås, även om den inte kan flyga, är inte det lättaste och när jag väl kom nära så blev jag gång på gång attackerad av dess starka näbb. Min hjärna bearbetade situationen och kom fram till att jag skulle ta ett "drivers-dog-meny-papper" och flinkt placera detta över måsens huvud. Efter en 10-minuters jakt med skeptiska åskadare lyckades jag iaf få in huvudet i pappret och kunde lyfta upp måsen
Naturligtvis kom ett gäng tonårstjejer och kallade mig för djurplågare men när jag förklarade mitt "mission" så kom de alla fram till att jag var en riktig hjälte. Med måsen under armen traskade jag alltså hem till min partypolare och jag hade tur för nu var det så sent/tidigt att porten var upplåst och kompisen hade glömt låsa sin ytterdörr. Hennes min när hon vaknade upp av att jag stod i hallen med en mås under armen var obetalbar. Jag hämtade nycklar och plånbok och bad snällt om en handduk till måsen då jag under vår korta bekantskap redan lärt mig att måsar bajsar en hel del.
Väl ute på trottoaren insåg jag att jag omöjligtvis skulle kunna cykla hem med måsen. Dom är helt enkelt inte konstruerade för att ha på pakethållaren. Alltså ringer man en taxi och när den kom så försökte jag hålla mås-paketet lite nonchalant under armen för att inte väcka uppseende hos chauffören. Detta fungerade som smort tills vi var några hundra meter från mitt hem. Chauffören vaknade upp ur sitt "jag-är-less-på-att-skjutsa-fulla-tonåringar-koma" och frågade vad fan jag hade under armen. -En fiskmås, svarade jag som att det varit den naturligaste saken i världen. På frågan varför så svarade jag att den var skadad och att jag skulle rädda den. Under hela taxiresan hade måsen varit lugn och jag vet inte om chauffören trodde att måsen var tam eller nåt och skulle försöka stryka den på huvudet. *SMACK* så satt min mås fast i taxichaufförens hand och jag började tänka att det här kunde bli dyrt. Med gemensamma krafter lyckade vi iallafall montera lös måsen från chauffören och jag lyckades även betala för min resa.
Väl inne i lägenheten placerades måsen i en banankartong för att inte bli skrovmål åt katten. Ringde glatt till pojkvännen och berättade historien men han kan inte ha trott för fem öre på den historien med tanke på ansiktsutrycket han hade när han kom till mig och insåg att det verkligen satt en fiskmås i en banankartong i mitt kök.
Vi gick till sängs men efter en timme började måsen leva rövare i sin banankartong. Antagligen hade chocken börjat släppa och nu blödde måsen både ur vinge och näbb. Jag insåg att det mest humana var att skicka måsen på sin sista vila. Tyvärr klarar jag inte själv av att avliva djur så jag försökte väcka min fulla pojkvän för att tala om att han var utsedd till bödel. Detta var lättare sagt än gjort men när jag bölat ett tag och slitit honom i armar och ben så insåg han nog att han inte skulle få sova mer förrän måsen var i himlen.
Den fulla pojkvännen hasar ut iförd endast kortkalsonger, kängor och en jeansjacka som kvällen till ära prytts av ett stort rosa klistermärke på ryggen (från RSFL) med texten KÅT Han ger sig i kast med sitt avlivningsprojekt i en närbelägen buske och naturligtvis passerar ett gäng ungdomar som kommenterar händelsen med "- Du verkar ju haft en lyckad kväll"
Så slutade vår kväll och måsens liv. Det märkligaste är att när jag berättar min story för folk jag känt en längre tid får jag ofta höra kommentaren "- Ja, men det låter ju typiskt dig" Undrar vad dom menar
__________________
fy fan jobbigt läge jag hade dödat måsen med nervgift
