LSD - Läs det här

Bakgrund


Jag har egentligen lämnat allt för det spirituella - en lovande karriär, tidigare flickvänner, missbruk, och andra intressen. Allt har fallit bort naturligt i takt med att jag letat efter det Där, svaret, upplysning. Faktum är att jag utan substanser nått Dit, hit - till helheten - för 5 år sedan. Det avslöjade sig själv som ingenting annat än mig - och jag vet att den insatte kan komma att ifrågasätta det här genom typ ”Men vem är du som skriver tripprapporten då” och ja, det är nog frågan du själv ska svara på. Här finns inga tvivel kvar. This is it.

För 5-6 år sedan hade jag två värdefulla upplevelser på 3,5 respektive 5 gram cubensis. De bleknar dock i jämförelse med vad jag fick se, känna och vara i helgen när det var trippdags såhär ett halvt decennium senare. Den här gången på LSD. Lägg märke till att dosen "bara" var 150ug. Det räcker om man inte har någon vana eller tolerans överhuvudtaget.

Till att börja med fanns det ingen plan på set och setting överhuvudtaget. Jag slängde bara i mig den mycket kraftfulla lappen på tom mage utan att berätta för min flickvän och kände effekterna ta vid efter bara 20 min.

30 min - visuals på golvet som andas och rör sig cirkulärt. Jag har enorm energi, går runt, runt vårt stora ekbord i köket. Flickvännen förstår att jag tagit något - men säger ingenting ännu.

60 min - flickvännen föreslår att vi ska ut och springa. Grym idé tycker jag och känner mig helt speedad och lycklig. Sagt och gjort, vi tar bilen (hon kör) ut på landet och springer en vacker sträcka i kvällssolen - omgivningarna är fantastiska. Traktorer skördar i dalen och det ser ut som ett jävla sagolandskap. Nice! Jag blir min andning.

120 min - vi närmar oss bilen och jag får lite bad vibes av en snubbe vi möter på fatbike. Ser verkligen ut som om han är ute och rekar inbrott bland villorna längs med sträckan vi sprungit, med luva uppdragen över munnen. Ganska säker på att den snubben var den jag trodde (en av stans mördande gangsters). Plötsligt vänder sig min flickvän mot mig, stirrar och säger med läskig röst - ”Vad har du gjort, vad har du tagit?”. Det var som om luften gick ur mig. Jag ville verkligen hålla trippen för mig själv - men undanhållandet av sanningen var det första LSDet, genom min flickvän, skulle penetrera. Jag blev skräckslagen och tappade kontrollen.

150 min - En bilfärd i ren skräck som består i att min flickvän förbannar sig över mitt idiotiska ”knarkande”, hon skäller på mig och jag är så liten, så liten. Starka hallucinationer när vi åker genom stans centrum, jag tycker mig se gamla kompisar titta in i bilen och skaka på huvudet inför hur oansvarig och pundig jag är. Jag kan inte kontrollera någonting, kan inte få hallucinationerna att sluta och det är bara att spänna fast sig för en RIDE. Rädslan blir än värre när tjejen fortsätter skälla även på promenaden mellan bilen upp till lägenheten - jag ser folk som står och skrattar, skakar på huvudet och jag vet ännu inte om de var där på riktigt eller inte. Gissar att de var hallisar. Vi går in i vårt hem.

180 min - Min flickväns ilska har tagit över allting och jag är totalt oförmögen att komma ur SKRÄCKEN jag känner. Hennes ansikte är RÖTT och typiskt LSD-skelettitt. Medan hon duschar sitter jag på badrumsmattan och suktar efter hennes förlåtelse. Jag bönar och ber att vi ska krypa ner och mysa i sängen (trots att jag egentligen inte vill det, förmodligen vill jag bara manipulera henne till att tycka om mig igen). Jag är fullständigt övertygad över att en häxa kommer komma ut ur duschen vars draperier har ändrat färg och krympt. Duschen påminner nu om en gul, läskig skogsstuga.

200 min - jag blir beordrad att gå in i duschen och där väntar ett rent HELVETTE. I ensamheten tappar jag fullständigt kontrollen (mitt ego, that is) och skräckscenario efter skräckscenario spelas upp i mitt inre. Jag tas med till botten av helvettet där jag misshandlas om, och om, och om igen - och just som jag tror att jag ska komma ur det SLITS jag ner ännu djupare. Min tro på att jag klarar allt genom meditativ acceptans visar sig inte stämma - det är något, en Hon, som drar mig ner ännu djupare. Hon vill minsann visa mig. Nu misshandlas jag inte längre. Nu dödas jag och om, och om, och om igen. Smärtan är outhärdlig. Skräcken är fullständig. Jag accepterar - men jag fortsätter dödas i oändlighet. Tidsuppfattningen är väldigt skev nu. Jag finner mig själv på golvet i duschen sittande på rumpan och stirrandes ner i golvet. Jag känner en sådan hopplöshet. Jag slås av att jag är fången och att allt är förlorat. Jag vet att jag ska dö, och det finns ingenting jag kan göra åt det. Faktum är att jag nästan välkomnar det för att äntligen undslippa tortyren som jag just genomlidit. Känslorna jag känner är VERKLIGA. Jag accepterar, och till slut står jag på alla fyra medan duschen färgas röd av blod, jag känner blodsmaken, det droppar ner blod i avloppet. Jag är rädd att försvinna ner i avloppet.

Plötsligt slits jag ur existensen, genom tid och rum och in i en skräckupplevelse av att bli född. Jag undrar om det är min nuvarande kropps första minne, och om jag i mitt förra liv blev dödad i kaklat fångenskap. Det är verkligen blodigt och traumatiskt.

Jag återfår viss kontakt med verkligheten - men det dröjer bara några sekunder innan Något knäpper med fingrarna och låter mig veta att ingenting finns kvar av mitt nuvarande liv. Jag får veta att bakom duschdraperiet väntar mitt nya liv där jag lever i ett homosexuellt förhållande med en gammal vän. Det känns bisarrt och jag vill ingenting hellre än att ha mitt vanliga liv tillbaka. Jag är ganska rädd, men sluter ögonen och accepterar. Duschen har helt bytt utseende, allting har blivit STÖRRE och bredare. Jag velar ett tag i duschen men till slut kastar jag mig genom draperierna och landar på badrumsmattan. Hyperventilerar. Jag torkar av mig med en handduk men är oförmögen att klä på mig, tanken slår mig inte ens. Jag går runt naken i lägenheten. Tjejen har krupit ner i sängen och låter mig vara.

300 min - Jag fattar ingenting. Sätter mig vid vårt feta köksbord, placerar händerna på den tjocka ekskivan och börjar meditera. Meditera på riktigt. Jag känner allt, jag är allt, det finns ingen skillnad mellan mig och bordet. Ingenting finns - som allting. En kraft tar helt över min kropp och rätar ut den, gång på gång på gång. Jag slås av att det är nazityskland, eller eventuellt Tyskland under första världskriget, och jag sitter i en domstol och vet att jag kommer dömas till döden. Jag tror att det är kopplat till upplevelsen av död jag hade i duschen. Jag dömdes och avrättades helt enkelt - och fick uppleva det traumat igen. Det upplevdes lika verkligt som att jag sitter och skriver det här nu. Helt otroligt.

350 min - Jag låter all skräck, all fantastisk extas, allt hopp som kommit åter, all förlåtelse, jag låter guds eviga kärlek och dödens slutliga skräck komma och gå som de vill. Jag når total balans och allting blixtrar till i en gyllene freeze när uppmärksamheten når toppen av mitt kranium. Känslan av extas och belåtenhet är som ett jävla heroinrus på testo. Någonting är här med mig. Jag har visat mig värdig, jag har inte låtit skräck eller njutning stoppa mig. Jag ser en klassisk rymdvarelse med stort huvud, någonstans tillsammans med mig själv, i mitt inre. Den vet att jag är där. Jag vet att den vet. Vi observerar varandra. Jag upplever att den hjälper mig dra energi uppåt, från vart den vart fast i min kropp.

400 min - Jag sitter i soffan har har någon sorts platå. Ibland känns det som peaken kommer tillbaka men det mest slående är att jag än djupare slås av HUR helgonen, buddhorna, Jesus, Mooji, Eckhart Tolle med flera ständigt står över det mänskliga bruset. De känner inte vad många skulle kalla ständig frid - det är framförallt det att de transcenderat reaktionen av obehag som någonting som måste undvikas, och dessutom kvävt det ständiga tjattrandet av tolkning och mening. Det känner inte mindre, de känner mer obehag, mer lycka, mer allting - men det påverkar inte dem. Det påverkar inte mig heller. Spirituell utveckling är att närma sig det här stadiet av enighet.

500-600 min - Jag är ute på balkongen. Fortfarande under stark influence. Jag ser enormt mycket ljus i den nattsvarta himlen. Alla stjärnor är sammankopplade i nätvärk. Det ser ut som neuronvägar i en hjärna. Universum är som en stor hjärna. Nya universum är nya tankar som startas. Det är inte bara stjärnor där uppe. Det är livsformer av många olika slag. De rör sig.

Jag rör mig in och ut ur trippen. Tar en kaffe. Kommer tillbaks mer och mer. Får ett par timmars sömn. Vaknar på förmiddagen och ger mig omedelbart ut på en löptur. Pigg och glad. Full av insikter. Full av respekt för den här enormt kraftfulla drogen... Herregud alltså. Full av kärlek till Gud.

Tack för att du påminde mig om denna fina substans som jag tänker konsumera i helgen. Underhållande läsning också... och vilken bitch till flickvän som fuckade hjärnan på dig när du var i ett så känsligt tillstånd. Borde hon väl ha förstått? Trauma förfan, bitch.

Tack själv för att du läste och kommenterar. Jag kände precis så dagarna efter. Vi bråkade rejält och var på väg att göra slut. Vi har vart tillsammans i 4 år så det är en ganska big deal ändå. Nu har vi närmat oss varandra igen och jag tror att vi kommer hålla ihop. Under trippen kände jag också hur vilsen jag är utan henne, hur jag är som en varg som vill beskydda henne. Hur kärlek och samhörighet är det enda som är viktigt.

Har landat i att jag nog borde berätta innan att jag ska ta en kraftfull drog som gör mig känslig psykiskt. Hon är emot alla droger så därför smusslar jag med det ibland. Det var min egen osäkerhet inför smusslandet jag fick konfrontera.

Instämmer! Väldigt kul läsning.
9/10 för tripprapporten, haha 😊
Ja det är när man hamnar helt ur balans då man inser att man fortfarande har långt kvar att gå (och alltid kommer att gå) . Det är bra gör en ännu mer ödmjuk och medvetande; till lycka.
Tack för läsningen!

Tack, roligt att den var underhållande att läsa.
Ja det känns som evigheternas evighet stundtals

Välskriven och intressant rapport! Är avundsjuk på er som hanterar psykedeliska. Bara fått ett bra "rus" vid lågdos svamp, 0.3g max. Annars går det rätt åt helvete, egodöd som heter duga.

Skrev du ned detta under trippen. Eller minns du allt efteråt.....?

Thanks man. Jag undrar om skräckupplevelserna är något man måste gå igenom för att "komma vidare". Men det kan vara lättare sagt än gjort. Brace yourself och ta en riktigt redig dos!


Jag skrev ner det ungefär tre dagar efter trippen. Minns fortfarande.

Grejen för mig är att det här "levande, osynliga medvetandet"/"Det andra" som många berättar om vid sinnesjukt höga doser upp mot 1000ug och så, det är mitt naturliga stadium. Det är min verklighet. Under den här trippen dök jag istället ner ordentligt i mitt undermedvetna och jag tror att en del av det jag upplevde är trauma och minnen från tidigare eller mitt förra liv. Och sånt är inget jag går och funderar på annars. Eventuell rädsla jag haft för döden innan den här trippen är nästan helt bortraderad. Jag har sett verkligheten från så många nivåer nu. Allt är väl.

Tagit 2-3g cubensis några gånger. Får en extrem egodöd som varar 2-3 timmar. Har jag tur så får jag 1-2h som är ok och inte tror döden är ett ultimatum.

Bra set and settings varje gång och dagar man mår som bäst på. Psykedeliska kanske inte är för mig eller så gör jag något fel.

Smådoser, 0.3g däremot gillar jag mycket. Allt är najs då.

All right. Några snackar om att det kan vara lättare med typ 5g än 2-3g, för då har inte egot någon chans. Allt bara sker automatiskt.

Hm, kanske stämmer men kommer aldrig våga prova. För.nöja.mig med att läsa triprapporter

hmmm tycker rent allmänt att cubensis är klent utan MAOI, men grundförutsättning som alltid med cubensis är ju ett minimum med 12 timmars fasta ,alltså tom mage inga mediciner en del antibiotica sitter i 14 dagar som MAOI efter behandling, grapejuice
stänger av MAOI 3 dagar inte bra, det snällaste är RÅ kakao 20 gram tillsammans med typ 4 gram cubensis eller MAX 0,5 dl svartvinbärssaft oblandad av bra kvalitet,
det förstärker cubensis upp mot 3-4 gånger kakao får inte blandas med nån annan MAOI, kakao gör även resan mer styrbar,PS man kan bli lös i magen av MAOI som svartvinbär och kakao men det leder till att stjärten blir full i DMT svårt att hitta ut från toaletten,sen ska man ju ligga ner o blunda i mörkret när man reser möjligen musik.
trevlig resa.