Mysteriet vid Den blå lagunen (Svamp)

Substans: P. Cubensis, Amazonian strain
Dos: ~1.5g - 2.0g

Ålder: 22
Kön: Man
Vikt: 85 - 95 kg

Tid: 3-4 timmar, + 2-3 timmar fint afterglow

Beskrivning: Underbar förstatripp på svamp! Kanske lång rapport, men jag var med om mycket!

Utvärdering: 6/5!

Prolog

Det är fredag kväll. Svamparna hade kommit med posten tidigare samma dag och nervösiteten började byggas upp, för snart var det dags för mig att också få ta del av det obeskrivliga, som alla alltid försöker beskriva. Jag borde vara helnöjd, men jag var bara nervös. Förvisso hade jag petat i mig allehanda olika kemikalier innan, men aldrig någonting "olagligt". Varför var det olagligt? Kommer jag få en psykos eller snetripp? Nää, så kan man ju inte tänka, bestämde jag mig för och försäkte lugna ner mig på alla möjliga sätt och vis. Mest genom att ligga i sängen kortare stunder. Två gram hade jag planerat att ta. Jag idlar lite på chatten här på flashback och diskuterar lite i sista minuten innan jag ska öppna förpackningen. Jag har alltid velat ta del av svampupplevelsen. Det, och LSD. Nu hade jag äntligen fått tag i den eftertraktade svampen, så varför var allting så svårt nu då? Folket på chatten uppmanade mig flera gånger att slänga i mig det på studs, men ingen visste vad som skulle hända med mig när jag frågade om de initiala effekterna. De var inte svampare, men tyckte nog att det lät otroligt kul att svampa ner främlingar. Ja, jag är ju rätt så ny i communityn trots allt.

Min sitter, eller den jag trodde skulle sitta med mig beslöt sig för att lämna mig långt innan jag skulle trippa. Han hade andra planer för sig. Det handlade nog om ett missförstånd, han hade helt enkelt inte tid. Jag hörde av mig till två andra också som jag kunde lita på, men de hade också fullt upp under kvällen. Det hjälpte inte till att bygga upp min trygghetskänsla, men jag gav mig fan på att jag skulle köra idag. Allt annat var verkligen på topp och om jag bara fick i mig svampen så skulle det nog bli andra bullar. Jag är inte deprimerad eller på andra sätt i psykisk ohälsa och jag har verkligen sett fram emot denna stund i en hel månads tid.

Äntligen kom en kamrat in som jag har pratat med på flashback innan, och han förklarade att man blir relaxad och god av svampen. Att det inte (för honom) har slagit speciellt plötsligt utan att det byggdes upp under en viss tid. Jag kände mig lite modigare, och öppnade det lilla lufttäta paketet och öste ut allting på ett papper på bordet. En sån massa små krakar, tänkte jag och försökte dela upp de fyra grammen i två högar för att uppskatta 2 gram. Det var absolut inte det lättaste jag har varit med om. Nu förstår jag äntligen vad all hype om vågar handlar om. I och med att jag har hört lite allt möjligt på communityn... "Ta 6 gram", "ta 10 gram", "ta absolut inte mer än 2 gram", "2 gram ger dig en snetripp" ect, så kände jag mig lite illa till mods och plockade bort en lite större stam så jag landade nog mellan 1.5 - 2 gram, med viss vikt närmare 2 gram. Svampen hade en säregen lukt. Jag ville beskriva den som russinlik. Söt och aromatisk.

Begynnelsen

Tugg tugg tugg... Fan vad sega de är! Det tar ju år innan de mjukas upp! Och de smakar russin / tobak. Inte en alltför kränkande känsla, men lite motbjudande är det. Dock inget problem om man kan skölja munnen med lite vatten. Tugg tugg tugg tugg... Det här tar tid. 10 minuter tog det att slänga i sig de ~ två grammen. Jag lyssnar på ambient/downtempo på radion och nervösiteten börjar släppa. Skönt, tänker jag då min mindset har sett ut som en ideal planritning för snetripp. Jag går omkring rastlös och efter cirka 20 minuter så börjar jag känna mig lite påverkad. Det påminde lite om känslan man får av HBW, blandat med alkoholrus. Jag försökte inte tänka så mycket på min status utan ville bara ryckas med. Mellan 30-45 minuter efter jag tog det så är jag väldigt nervös. Ingenting känns riktigt bekant och jag funderar på om det var klokt att ta svampen. "JA!", säger jag till mig själv. "Bara jag följer med vart kroppen och sinnet vill ta mig", fortsatte jag och förstod snart att det var det hemliga, rätta receptet. Så jag slutade tänka logiskt och analyserande, och följde bara med på det som kändes rätt. All noja försvann direkt, precis som att någon skulle ha tryckt på en knapp. Nåja, iallafall inom loppet av en minut.

Det kanske låter lite konstigt att helt plötsligt känna av vad som är rätt, men när man väl är där så vet man precis! Våga bara gå på den stigen!

Trippen

Jag börjar känna mig mer och mer spejsad, för att sedan känna mig näst intill spiknykter. Dock har jag förbaskat roligt och kan inte slita bort leendet på mina läppar. Allting känns skönt, lungt och avkopplande, en helt underbar känsla! Ungefär som när man var 5-10 år och ute på semester med föräldrarna i husvagnen. Allt var skön stiltje! Jag slänger mig i sängen och borrar ner huvudet bland kuddarna och börjar se syner och det första jag får se är en ganska färglös bild, men dock helt skapad av svampen. Tydligt ser jag två rader med tulpaner, formade som ett V, där raderna möts i udden. Dessa tulpaner börjar så småningom lungt svaja i vågor, symmetriskt. Man kan tydligt se att det har något att göra med sinuskurvor (för att försöka beskriva det matematiskt?). Kort därefter ser jag två figurer sitta på knä och hålla om varandra. Två fåglar förvandlas till två änglar som tar tag om varsin ände av ett långt vitt lakan med diverse dekorationer på kanterna på, och flyger upp förbi "mitt synfält". Det resulterar i att de båda figurerna (som jag nu inser är jag och någon kvinna?) blir insvepta i "kärlekens lakan". Det kändes speciellt och otroligt tillängat för oss. Helt underbart!

En kort stund senare så befinner jag mig i ett stort ingenting. Allt är svart runt omkring mig och det finns ingenting som heter rum. Dimensionerna tyckte på något sätt upphöra. I varje fall så såg jag där en röd trästol, med någon sorts äckliga alger hänga ner från ryggstödet. Jag ville verkligen sätta mig på stolen, så jag vände på den i hopp om att algerna skulle rinna av. Då helt plötsligt så märkte jag att algerna var någon sorts vitt, fint men strävt hår (visionerna var GRYMT detaljerade och morfningen var helt sanslös). Genast visste jag att det var guds skägg! Helt fantastiskt! Jag tror jag tog tag om skägget (som nu var intressantare än stolen) och åkte upp en bit för att skymta guds ansikte. Men när jag började ana hakan så såg jag bara en stor, ful och knottrig pung! Detta resulterade i ett hysteriskt asgarv och jag var tvungen att slita mig ifrån visionerna för att meddela det till diverse människor jag känner!

Jag har inte en speciellt religiös tro, så det gjorde ingenting för mig att gud är en stor pung. Det kändes lite kul, men ändå inte så ologiskt.. "Ja, han borde ju vara rätt så gammal...?". Associationerna var lite rubbade då ^^. Ja, jag har alltid föreställt mig gud som en hane.

Snart var det dags för nästa djupdyk, och musiken som kändes väldigt avkopplande, blandat med måsskrik gav mig intrycket om att jag befann mig vid stranden i något soligt land och bara gottade mig. Djupdyken associerade jag med att dyka ner i vattnet från en klippa och dyka ner i de mystiska undervattensgrottorna där allting kunde hända. Detta var i verkligheten min säng, och jag fick vara lite försiktig när jag dök eftersom benen på sängen har tagit rätt bra med stryk under åren.

Väl nere i "Den Blå Lagunen" så välkomnas jag av dansande färger, fraktaler och maskar. Det var inte vilka maskar som helst, utan de maskar som verkligen bygger upp hela våran verklighet. De liknar de svarta träd som man kan se i produktioner gjorda av David Firth (www.fat-pie.com). Svarta, tjocka linjer med taggar på ena sidan. Denna mask (maskar?) bevisade att allting var mask genom att snärja in allting jag såg, all geometri, med sig själv vackert uppradad över ytan. Sedan så uppmärksammades jag av en färgsprakande enhet som började snurra runt sin egen axel, snabbare och snabbare tills den töjdes ut och blev till en stjärna med fem kanter. Då förstod jag genast att det var stjärnan i super mario, och den skulle ta med mig på en utflykt! Jag har aldrig tidigare träffat någon(ting) så trevlig som den stjärnan. Vi hade ingen dialog, men jag förstod den, dess existens och dess syfte. Stjärnan visste att jag visste precis allting om den, och det fanns då inget att säga. Mycket fascinerande! Det började med att den svävade upp i luften och lade sig på sidan och roterade långsamt runt sin egen axel. Den skiftade färg från den klassiska gula, till en kromig metall som blänkte och reflekterade omvärlden. Nu insåg jag att jag befann mig 50-100 meter ovanför en stor framtida stad med många underliga byggnader och torn. Stjärnan började pumpa ut (eller in? kan inte avgöra) småstjärnor, stoff, ur sina uddar. Det konstiga var att jag på samma gång som detta hände, visste / såg att varje flod av stjärnor landade i ett varsitt land. Och då förstod jag precis varför den var så övermäktig i spelet! Men jag kan inte förklara det! Det var bara en känsla av att jag förstod allting, utan att jag egentligen gjorde det.

Nu började så mycket saker hända att det är svårt att beskriva varje del i någorlunda detalj.. Men jag såg massvis med färgglada fraktaler, mönster som upprepade sig i all oändlighet. Jag såg mycket inca-indian-konst eller vad man ska kalla det. Alla konstiga geometriska mönster som man har sett i gammal konst kändes helt självklar var den kom ifrån. Jag såg många olika tyger i olika färger och mönster som var skitsnygga! Kunde jag brodera skulle jag lätt göra en av dem som jag minns särskilt bra. Den var grön, med svarta kanter och orange/guldfärgade tribaler på de svarta kanterna. De var som en långduk och jag blev grymt imponerad av synen. Nästan allting hade någonting att göra med cirkelrörelser. Mycket snurrade runt och många ting formades av cirkulära rörelser. Jag åkte omkring i otaligt många tunnlar av olika form, syfte och färg. Ingenting skrämde mig någonsin, utan allt kändes så självklart, så perfekt!

Emellanåt när jag tog pauser från mina visioner så konstaterade jag att jag var på en riktig utflykt. En resa, under någon semsester. Det var riktigt lungt och avkopplande, ni vet, sådär när man kommer på helpensionat. Svampen var min värd och tog hand om alla detaljer. Jag inbillade mig att den sa till mig att bara ta det lungt och koppla av så skulle den ta hand om alla detaljer. Jag hade ingenting att oroa mig för och den såg minsann till att jag trivdes. Stjärnan var min guide, och den kom för att besöka mig flera gånger till som jag kommer att skriva mer om inom kort. Den tog mig runt i världen och visade mig det som var värt att lägga lite extra tankar på. Jag var heltrygg när jag fick följa med detta mäktiga ting. Jag blev behandlad som en kung hela tiden! Och nu var jag på besök i deras rike, och allt skulle ses! Det kändes som en helt annan värld, men ändå kände jag mig hemma. Kanske på grund av att jag visste att allting bara var visioner och att jag låg kvar i min säng och mådde förgrymmat bra och lungt.

Jag öppnade ögonen också under vissa perioder och fick se lite open eye visuals. Mestadels var det mönster eller vad man ska kalla det, i taket. Jag har ett litet hål direkt ovanför sängen och när jag tittade på den så såg jag att det var ett öga. Snart såg jag att det var en stooor elefant som täckte upp hela mitt tak. Med lite fokusering kunde jag forma om den så att den blev lite mindre och mer hanterlig. Den tittade på mig och åt vad nu elefanter brukar äta. Den var fullt animerad och jag fattar inte hur man kan se såna saker! Helt underbart galet! Elefanten blev vargar, katter, ugglor och diverse andra djur. Till sist blev det en fladdermus som sträckte ut sina vingar och kom ner mot mig med öppen mun. Det låter lite skrämmande kanske, men det var inte alls så jag upplevde det. Den blev till en vampyr som försvann bort i en massa fraktaler.

Kort därefter så började jag se att taket blev högre, respektive lägre. "Lyx", tänkte jag, "Jag har ju hur mycket plats som helst i min lägenhet nu... Hoppas bara inte grannen ovanför får det trångt!". Taket började bubbla och deformeras och det kändes som om verkligheten blödde. Bubblorna var bölder, som sedan formades om till ögon. Det var MÅNGA ögon i hela min tripp för övrigt. Och alla tittade på mig. Alla var nyfikna på mig och undrade vem jag var. Man kände sig lite beskådad men det var mest mysigt. Jag tog en paus från allting och doppade mina händer i varmt respektive kallt vatten. Jag var helt förbryllad och nöjd över att jag kunde styra hur mycket vatten ska komma ut ur kranen vid vilken given tidpunkt som helst! Det porlande ljudet var för övrigt nästan orgasmiskt! Det var skönt att svalka händerna och jag insåg att jag har svettats ganska mycket under den tid som har gått. Jag sa till mig flera gånger om, "Jag förstår inte hur någon någonsin kan snetrippa på det här! Det här är himlen!!! Det är det snällaste rus jag någonsin har upplevt! Det här måste jag göra om nästa helg!".

Äventyrslusten började koka upp inom mig och jag beslöt mig för att det var dags för en till episod av "Den Blå Lagunen"! Förväntansfullt kastade jag mig ner i sängen igen för att insupa de svalkande vågorna och med ett flin bäddade jag ner mig djupt under täcket. Stjärnan återkom flera gånger och åkte liksom snowboard (voidboard?) framför mig och där snön skulle ha sprutat så sprutade det färger och småstjärnor istället. Jag följde med den på en lång resa in i det inre och passerade många konstiga ställen som var helt vridna och intressanta. När det blev något riktigt bra som skulle visas så försvann stjärnan liksom in i allting, den passade in någonstans. Det gjorde den för att jag skulle veta att det fanns något viktigt att beskåda eller förstå här. Sedan kom den tillbaka, min mäktiga allians, och vi fortsatte åka runt i någon halvtimme. Stjärnan fanns även i taket, fast med viss annan form. Den gick omkring där som en liten spindel. Det var lite upplysande att se att stjärnan hade lite lulligt i "min värld" och jag antog att det fanns någon analog till hur jag betedde mig i dess värld. Där var jag klumpig och ny. Här var stjärnan klumpig och ny.Jag upplevde sen en film under täcket. Människorna som gick omkring hade "shpongleögon" dvs 3 rader med ögon. Det såg lite skumt ut. Jag försod inte hur de fick plats med alla ögon, men tänkte inte så mycket mer på det. Jag gjorde allehanda saker som jag är lite för trött för att beskriva men jag brast nästan ut i tårar när jag såg en kvadrat och formade om den till ett höghus. "Jag kan skapa underverk med mitt sinne", tänkte jag tårögt för mig själv. Känslan var underbar. Jag byggde några broar också och beskådade mitt mästerverk.

När trippen sen började plana ut och när jag ville bara ha mer o mer av det jag hade haft så small en lampa och elen gick! Det var lite surrealistiskt minsann. Det var kolsvart så jag hittade knappt ut ur lägenheten så jag kunde knäppa tillbaka säkringen. Förutom det har det bara varit bra känslor sen trippen började tills den tog slut.

Epilog

Idag (lördag) mår jag bra. Det var inte fasligt svårt att sova sen efter 6 timmar från intag men det tog en liten stund. Jag sov länge och väl till 2 på eftermiddagen och kände mig ruggigt trött. Men så fort jag kom ur sängen så fick jag tillbaka någon sorts förlorad energi. När jag gick ut och skulle handla så uppskattade jag verkligen naturen på ett annorlunda sätt, ett kraftfullare sätt än innan. Livet känns färgfyllt och jag är fortfarande glad och äventyrslysten. Jag kan verkligen dra skillnad på knark och knark. Allt det där lagliga jag har provat innan kommer inte alls upp i samma klass. Jag hade ingen bodyload alls, och jag kände mig i stort sett nykter genom hela ruset (låter lite konstigt kanske). Om jag ville kunde jag skärpa mig och utföra vad jag än ville göra, eller om jag kände för något annat så kunde jag bara ta och blunda och trippa iväg lite grann. Det påverkade inte mina tankebanor nämnvärt men känslan som jag fick var en av de mest rogivande jag har haft på länge. En strålande förstatripp på svamp!

Det var kul också att se att fast jag hade så dålig början så blev allt så strålande bra. Men det berodde nog på att jag var väl förberedd och hade en längtan till trippen, även om det var lite nervöst i början. Jag kan bara säga att jag älskar livet mer än någonsin nu =)

Skit bra rapport, skruvat och bra detaljerat...

Mycket, mycket bra skrivet - nu börjar det rycka i svamptarmen igen
5/5

Det här måste nog vara den bästa tripprapporten jag har läst. Imponerad över detaljinnehållet i denna rapport! Enormt intressant.

Instämmer i kören, en av dom bättre tripprapporterna här. 5/5

Oj! Tack!

Då kan jag meddela att det kommer en till rapport nästa helg eller så, när jag har dratt i mig andra halvan av påsen!

EDIT:

alltså, jag upplevde bra mycket mer än det jag hann med att skriva ner. Allting kom jag heller inte ihåg under skrivande stund. T.ex så upplevde jag episoder i den svampade fantasivärlden som visualisers som milkdrop, diverse 3d-demon, och andra matematiska eller geometerika shower. Dock var de inte lika intressanta och jag orkade inte ta upp allting. Sen var jag på gränsen mellan ont och gott, yin/yang? Det var en flytande gräns där en vätska var vit och tomrummet var svart. Hela tiden var det någonting som ramlade ner från det mörka in i det ljusa, så att det slogs vågor över ytan och att vattnet (?) flög upp i luften/voiden. Det kanske är en bra analog över att rätt och fel inte alltid är så knivskarpt. Jag trevade omkring i mörkret också (utan stömavbrott) och det var även en fin fin upplevelse. Jättekul att försöka minnas hur rummet ser ut när man trallar runt på svamp!

Jag fattar inte hur någon kan ha gjort denna grej olaglig! Allting var så lungt hela tiden. Fy fan att man måste vara kriminell för att ha lite roligt då och då! :/ Alla "lagliga" droger som jag endast har testat innan detta, de känns bara giftiga och dåliga. Jag har mått illa av dem och känt mig förgiftad. Ifs också av alkohol, men...

OT:
Provade maja för första gången på Trolltyg nu också btw. Det var precis som alla säger. Slår till snabbt, ungefär som alkohol, man blir lugn och börjar skratta/fnittra en massa. Mat smakar gott =) Även denna är olaglig, men den var riktigt skoj den med. Dock så vil jag inte bli torsk på någonting så jag kommer hålla mig borta från det. Kan röka någon enstaka gång kanske

Ser fram emot den med glädje!

Blev intresserad av en sak, vad var det stjärnan försökte visa dig när den höll sig undan i bakrunden? Om du kommer ihåg/kan förklara det så skulle jag gärna vilja veta, hela stjärngrejjen låter helt enormt jävla intressant

Ja okej. Dock var det lite luddigt den biten.

Stjärnan liksom dansade framför mig som den åkte på en regnbåge eller körde "voidboard" och skapade en regnbåge efter sig. Den bestod av glittrande stoff, småstjärnor och färger. Vi åkte definitivt "framåt" och passerade många underliga strukturer som låg i rymden. Sedan blev det lite intressantare, jag trädde in i ett sfäriskt rum som bestod av geometriska formationer. Det var alltså något upprepande mönster längs efter väggarna i den. När jag trädde in där så försvann stjärnan ner bland formationerna och liksom formade in sig där i. Om du har sett flashbackfilmen av Danny Gomez där någon får en flashback ihop med Albert Hoffman så vet du vad jag menar när jag säger de där dansande infödingarna som smälter in i den större "infödingens" ben ect. De åker in bland mönstren. Med smälta så menar jag inte som att smälta smör, utan mer som att smälta in bland folkmassorna.

Iallafall, den smälte in bland mönstren och jag fick beskåda denna extrema "dome", typ globen, som var mörkblå / lila. Jag minns inte riktigt bra men jag har för mig att det var någon sorts kablar / trådar / strömmar av något slag som gick igenom den, ut ur ett hål. Det var något speciellt med det här stället. Jag minns att jag tyckte det påminde lite om vad någon här innan på flashback har beskrivit. Att de hade varit i den där stora salen i någon av starwarsfilmerna. Sedan när jag passerade ut ur hålet så kom stjärnan fram ur geometrin och fortsatte med mig. Så åkte vi genom en massa olikformade tunnlar. Ni vet, typ om man tar pepparkaksformar och drar ut dem så de blir riktigt långa/höga. Så menar jag med olikformade tunnlar. Stjärnformer, fyrkanter, skeva, alla möjliga. De var alltid böjda åt något håll så man åkte inte rakt igenom dem. Precis som introduktionen (EDIT: Jag menar outroduktionen!) till flashback filmen btw

Jag minns inte vart mer stjärnan tog mig men jag har en känsla kvar om att den gjorde liknande saker flera gånger.

Hoppas du fick svar på det du sökte

chemeleon vbmenu_register("postmenu_4317290", true); > Välkommen till astralplanet.. Börja söka på astralresor på google.. =)
Hit kan du komma varje gång du käkar svampen.

Menar du det astrala planet eller "astralplanet" som engelskt ord? Förstår inte om det är en inbjudan till någonstans eller om du menar att jag har upplevt det astrala planet?

Jag har alltid varit intresserad av OOBE / Astral projektion. Men inte tänkte jag på att det skulle vara det Får ta en lite högre nivå till nästa gång och fundera lite mer om dimensionerna.

Fan om du vart sådär space'ad på shrooms måste du prova lsd, jag och polarna petade en lapp var i en stuga i kloten för typ 2 veckor sen jävligt flummigt å vara där ute å trippa.
För övrigt en jävligt bra tripprapport lite mycket text bara, kanske är för att jag är nyrökt ?, aja Peace !