Saker som gör dig tokig på din partner gällande barnen?

Att få barn är det största som händer oss i livet, för det mesta. Från att ha haft oceaner av fritid och möjligheter, till att vara komplett låst vid hemmet när det är du som ansvarar för barnen (beroende på ålder), att vara dödstrött pga dåliga nätter och långa dagar med konstant incidenthantering.

Ni med barn vet vilken omställning jag snackar om.
Från: "Ikväll ska jag hinka bira med polarna och spela playstation"
Till: "Om bara barnen kan somna någon gång så jag kan njuta av tystnaden" (vilket innebär däcka i soffan, för kl 6 börjar det igen imorgon).

Små barn har den speciella egenskapen att NÅGON måste hjälpa dem och vara den som tar hand om dem - men båda behöver inte göra det. Alltså blir du, i många avseenden, konkurrent med din livskamrat om tiden och insatsen. Någon måste kliva upp med 2-åringen. Någon måste natta 2-åringen. Någon måste mata 2-åringen. Båda kan ta det, men ingen har lust. Osv.

Så i den här tråden tänkte jag vi kunde berätta om de tillfällen ni blir tokiga på er partner för att de passar er en bajsmacka i fråga om barnhanteringen.

Mod får flytta om det hör hemma i relationer och samlevnad.

Mina bidrag:

* Det är min sovmorgon på helgen. Målbild: Partnern tar barnen och stänger sovrumsdörren så jag kan ligga kvar och somna om. Detta händer: hon tar in barnen i sovrummet och försöker få dem "somna om" (snöbolls chans i helvetet). Hon vet att det inte kommer gå. Det var den sovmorgonen.

* Jag har tagit barnen ut på äventyr hela långa dagen. Sambon har fått hemmet för sig själv. Jag kommer hem, desperat i behov av "avbyte" - köket är inte städat, maten är inte lagad, hon "känner sig trött" efter flera timmars egentid i hemmet. Visst, hon kanske gjort nånting, men inte det som är prio - vilat upp sig så hon är redo att ta över och fixat så maten går snabbt och smidigt.

* Låtit barnen sova på dagen när hon ska iväg på kvällen. Den här kan jag bli riktigt tokig på. Treåringen somnade visst två timmar i soffan efter föris, "men det är ju ändå fredag så jag tyckte inte det spelade så stor roll" säger hon, och åker sedan på AW. Resultat: treåringen vaken till klockan 23.30 när man själv ville ha en lugn fredagkväll framför tvn. Sen undrar hon varför man är så vresig och trött när hon kommer hem och vill berätta om hur trevligt hon haft.

Men frun och barnflickan tar hand om barnen, med nöje. Mannen arbetar och tjänar pengar, med nöje.
Alla blir nöjda och glada.
Varför gör ni inte så?

Fy fan vilken ko. Har ni verkligen det så där? Skitdåligt av henne, tycker jag. Särskilt det där med fredagskvällen. Grr

Cats in the cradle


De gånger jag nämner är extremer, inte vardag. Men den har hänt, eller liknande saker. Troligen har jag skickat motsvarande passningar ibland när jag helt enkelt inte orkat (men bett om ursäkt efteråt). För det mesta funkar det kanonbra, men de där gångerna jag förväntar mig lite backup och hon inte alls är de för att avlösa mig, då blir det dålig stämning, det blir det…

Haha ja med rätta. Bra jobbat att ni får det att funka för det mesta! Herregud. Det blir snart betydligt lättare. Skolstart is Gold

Sluta samla poäng. Han gjorde si, hon nattade igår, jag kör idag…

Bara gnäll. Gillar ni inte har era barn eller? Fattar att det kan vara jobbigt men så som ni håller på blir det bara ett lågintensivt krig om vem som gör ”mest” med/för barnen/hemmet.

Inte kul för barnen att känna att de i första hand är en belastning.

Hoppas ni tjänar bra så ni kan pröjsa ungarnas terapiräkningar i framtiden.

Men lugna ner dig nu.
MARKTJÄNST utförs av andra. Umgänge och roliga aktiviteter är man såklart delaktig i med glädje för hela familjen.
Du gnäller enbart på detaljer som enkelt löses av andra än dig själv; städning, matlagning och dina dedikerade sovmorgnar/lugna kvällar.

Jag är inte kvinnan i huset, alltså äter jag inga "bajsmackor" på den fronten. Kommer hem, busar med ungarna och sedan öppnar jag en välförtjänt öl. Ibland lagar jag mat om jag nu är sugen på "min mat" (chili så att ögonen sprutar).

Varför går man med på något sådant råttliv? Är ni så pengakåta att ni måste ha två inkomster för att finansiera allt? Är frugan besudlad av feminismen och kräver könsneutral kastrering? Är det ni själva som har jämställdhetskomplex? Inte bra för barnen och inte bra för relationen heller.

Som jag skrev i TS, du blir oundvikligen en konkurrent med din partner om egentid och sysslor när barn kommer.

I de par där det inte alls funkar blir det oundvikligen skilsmässa. I normala par utgår jag från att det blir friktion ibland när det är ett jobb som måste göras och någon måste göra det, och ingen av er har någon som helst lust.

Min upplevelse är att de som skriver som du gör brukar 1. vara män 2. ducka så mycket som det går på barnfronten 3. och som resultat inte gilla att "dividera om vem som gör mest, viktigaste är att alla (=du) mår bra". Har jag fel?


Hehe. Du ska alltså delegera allt det tråkiga och komma glidande när det är dags för det roliga?

För det första: bullshit. Få är de människor som har ekonomisk möjlighet att göra det. Till 99% har du inte det, inga barn och bara skitpostar.

Två: även om man kan, att göra det innebär sämre anknytning till dina barn. Barnen vet vem de ska gå till när det kniper. Om du delegerat bort halva föräldraskapet, då blir det inte till dig. Att vara förälder är att finnas där.

Nå, du blir väl varse om du skaffar barn.

En riktig karlakarl med 50-talets könsroller? Mannen jobbar, säger hej till kidsen före de ska sova, maten ska stå på spisen när man kommer hem? Utom när du lagar själv då.

Jag vill ha ett sånt liv eftersom jag valde att skaffa barn, då är det fan i mig föräldrajobbet mitt ansvar till 50%. Jag vill vara en bra pappa, jag vill finnas där. Mina barn, mitt föräldraansvar. Inte glida undan, inte sätta sig i passagerarsätet. Belöningen är så jävla värt det i form av en utmärkt relation till mina barn.

Jag förstår inte pappor som väljer att skaffa barn men som sätter sig i avbytarbåset och ducka allt "kvinnogöra" (umgås med barnen och ta hand om dem). Sen är det väl dem som undrar varför barnen inte trivs hos dem efter skilsmässan sen också.

Oj. Vilken reaktion på.. ja. Jag vet inte riktigt vad för jag såg inget gnäll? Eller ingen som inte ville vara med sina barn? Förutom den som skrev nåt om barnflicka då men det räknas inte eftersom det var knasinlägg från vettvilling