Fart och Hastighet

Det är säkert riktigt, och du anför berömliga exempel, men på många håll är utan tvivel intresset och ansträngningarna dåliga. Inget motiverar t ex att ”slingkvantgravitation” skulle vara en sämre term än ”loopkvantgravitation”, ändå blir man betraktad som bonde om man använder det förra uttrycket. Det är något med attityden som inte är riktigt bra, som om det funnes en vanföreställning att termer ”inte går” att översätta, att det vore fult och bleve för folkligt, såvida inte passiviteten bottnar i ren lättja.
Det skulle gå att göra mycket mer på det området.

I fråga om SAOB som potentiell auktoritet för vad som vare fallet, kan jag tillägga att det är djupt kontraintuitivt att en historisk ordbok, som per dekret är avsedd att förmedla dokumenterade belägg för skiftningen i enskilda glosors betydelse över tidens gång, ska stadfästa ett visst bestämt betydelsespann för kommande bruk. Bör inte det dokumenterade faktum att ord kommer och går i olika betydelser snarare tas till intäkt för hur fåfängt det är att försöka råda över hur en språkgemenskap ska definiera sina ord?

Men i och med att SAOB är ett väldigt minne över vårt språk och dess växlingar blir den som sagt – med eller mot sin vilja eller sitt uppdrag – en förteckning över hur språket har använts. Den sortens ”stöd” tror jag somliga (men långt ifrån alla) språkanvändare efterfrågar. Om en viss betydelse står i SAOB (eller någon annan ordbok) slår ljuset om till grönt, tror jag många språkbrukare tycker. Ofta är det väl rentav så att betydelsespannet enligt SAOB är större än vad den enskilde språkbrukaren, bunden till sin egen tid, är medveten om. Kanske vidgar SAOB tvärtom sagda spann genom att visa på betydelser som fallit i glömska.
SAOB och dess excerptsamlande redaktion må vara en stillsam betraktare av skeendena och fridsamt notera språkbruket utan att lägga sig i, men själva det faktum att verket utgör en korpus över hur svenska språkets ord har använts gissar jag bidrar till en viss fixering av ordbruket, av skäl jag angav ovan. En ordbok kan nog aldrig bli enbart en harmlös iakttagare.