Har de gamla "högarna" fortfarade kvar sin "Kraft", sina "Makter" ???

Enligt de äldsta landskapslagarna som skrevs ner i början av kristnandes av folket i landet, så var något av det första man ville förbjuda att "dyrka hög och lund."

Ty det var nämligen vad folken gjorde, de uppfattade de gamla sten- och bronsåldershögarna som platser med "Kraft," som "Makterna" bodde i.
Den tron, och den traditionen, skulle emellertid visa sig vara svår att utplåna och det finns många källor som talar om att dessa platser fortsatte användas för "trolldom" osv ända in till nära på vår tid.


Så, har platserna sin "Kraft" kvar fortfarande" ??
Bor det fortfarande "Makter" i de urgamla "högarna" ??

---

Jag gjorde ett besök för lite sedan till en av Skånes många gamla Gånggrifter.

Och det blev en upplevelse jag sent ska glömma.

Först och främst så började hela resan med att jag gick vilse.
Jag var inte ens på väg till gånggriften ifråga, utan hade siktet inställt på en helt annan plats.
Men ... som sagt så gick jag så totalt och brutalt Vilse istället.
Jag visste inte var jag var på väg med andra ord, och efter att först ha blivit förföljd av en snorunge på trehjuling, så såg jag inget annat val än att helt enkelt bara gå landsvägen fram, längst den landsväg jag hade råkat hamna på.

Jag visste att det inte var rätt väg att gå, men jag hade ju ändå gått så vilse att jag inte längre brydde mig.
Och jag gick och jag gick, utan annat mål än att ... bara gå.
Jag tänkte vända tillbaka och fortsätta irra omkring inne i byn, men eftersom jag ändå gick så bara fortsatta jag gå.

Efter en låååång promenad så rundande jag ett "hörn" runt en liten dunge, och ...
Där såg jag något annat än det jag hade varit på väg mot.


Jag såg att där låg en av de gamla skånska gånggrifterna !!!
Jag blev upprymd, såklart, och bestämde mig för att gå dit.

Inga andra fanns i närheten så jag var helt ensammen där.
Och jag blickade oroligt in genom den låga, trånga - Mycket låga och Mycket trånga - öppningen.

Därinne fanns det bara mörker att se.

Det var inte utan att jag kände mig både liten och rätt så utsatt när jag bestämde mig för att pröva gå in. Eller gå och gå ... Krypa är mer rätt faktiskt.

Jag tänkte bara gå några steg in och titta, sen vända igen.
Men jag fortsatte.
Det blev kolsvart redan inne i den sex meter långa, mycket trånga - och låga - gången.
Jag tände mobilen för lite ledljus och kunde ana slutet på gången i "fjärran."
Jag släckte och gick in i Kammaren.

Kammaren var större än gången, och utrymmen både till höger och vänster.
Inget växte därinne, i det eviga mörkret.

Jag visste ju att på de platserna brukade man förvara döda, som sakta fick sitta och ruttna ju mer tiden gick. Och att släktingarna brukade gå in för att bjuda de döda på mat och berätta om sina liv för.

Och när jag "stod" där och kontemplerade allt detta, så hajade jag plötsligt till så kraftigt att jag verkligen ryckte till.
Jag såg nämligen en "gestalt" rusa förbi mig, precis i ögonvrån. En slags svart korpliknande "djurmänniska" !!!
En Korpman, eller korpkvinna med andra ord.

Vad tusan var det, tänkte jag, och skämdes väl lite för att jag hade blivit skrämd.
Men ... jag Såg det verkligen, helt tydligt.

Efter att jag "ryckt upp mig" och återfått min normala sinnesnärvaro så tänkte jag att det nog hade varit en passande sak, med tanke på platsen och vad den en gång faktiskt representerat, att lämna en "gåva", ett slags "offer."
Och så gjorde jag också, precis innan jag skulle gå - krypa - ut igen.

Och när jag vände mig om för att krypa baklänges ut igen, och hunnit ut tillräckligt lång i den trånga korridoren, så tittade jag ner på mina fötter.
- Mina skosnören var uppknutna.
Inte bara lite löst sådär - nejdå, de var Helt och Hållet utdragna och remmarna var helt ute och lösa, släpandes längst med marken.

Och till grejen hör ju att jag Aldrig Bara knyter mina skosnören, jag sätter dem dessutom in i skornas "öglor" på "tungan" för att snörena inte ens Ska kunna lossna.
Men det hjälpte inte här ...
=)


Som sagt ...
En lite underlig upplevelse, i en gammal skånsk "forntidshög," djupt inne i forntidsmörkret tillsammans med bara de sedan länge bortglömda förfädersandarnas minnen ...

---


Hur ska man egentligen tolka en sådan sak ...
Man kan ju lätt leka skeptiker och bara ignorera allt och låta någon lämplig dra en i fingret.

Eller så kan man "bjuda in" upplevelsen till ens liv, och låta den få sitt eget liv.
Det hade ju varit så som de, de som en gång satt i högen, hade gjort.
Eller hur ...


Och då hade det ju varit svårt att Inte tolka detta som att Högen, och dess inneboende "Makter" verkligen "Kallat på mig."
Jag gick ju vilse, och hade inte minsta avsikt för att ens gå dit till den platsen.
Men de hade ju väntat på besök i tusentals år ... och såg väl chansen till att äntligen få någon ny att "busa med" litet ...

Så, de, "Makterna i högen" kallade alltså på mig, och när jag väl hade kommit dit.
In till deras mörka och kalla boning, - så "Visade de sig för mig."
Åtminstone en av dem, kanske "Högens Rådare" - "Korpmannen, eller Korpkvinnan" som jag fick se alltså.

Och efter att jag lämnat min "offergåvar" till dem, så tänkte de tydligen ha lite roligt med mig.
- Busa lite med mig.
Så som "de underjordiska" i alla tider har ansetts ha för vana, eller ovana.
Och de knöt alltså upp mina skosnören ... =)

Finns det något bättre, och mer traditionellt, busstreck än just det - att knyta upp någons skosnören för dem, liksom ...

=)



Ja, det var denna lilla upplevelse, från mina ofrivilliga äventyr ner i den skånska forntiden ...
Om det var just "övernaturligt" låter jag, som sagt, vara en öppen fråga ...
Inget som jag direkt kräver svar på - för min del iaf.


---


Men det hade varit kul att få höra om någon annan här också har haft "underliga upplevelser" i samband med besök i, och omkring, fornminnen såsom "högar" och liknande ???

"Lever" de gamla "Makterna" verkligen fortfarande, därnere djupt i den mörka underjorden ?
Finns det fortfarande "Kraft" i de gamla "Högarna" ???


Nå ...
Vad säger ni ???

Tack för en mycket intressant berättelse!
Att gå omkring i en mörk grift kan sätta fantasin i rörelse, detta skulle nog gälla även för den mest inbitne fritänkare. Det skulle vara intressant att veta vad du lämnade för offergåva.

Vem vet? man skulle kanske sätta sig på en bronsåldershög och skriva ihop veckans tips.

Det är aldrig helt fel att våga öppna sig för risken att få andras skratt på sig.
Sånt får man allt bjuda på.
Och det gör jag.

Jag skrev om historien, upplevelsen, eftersom jag tyckte, tycker den är kul. Spännande.
Tänkvärd också kanhända ...
Och om inget annat så visar den ju att man faktiskt kan ha en mer "personlig" eller intim, upplevelse av sitt forntidsarv.
Det är inte "bara" kalla stenar för oss med andra ord.
Vi är ju människor och det är som människor vi upplever det, dem.

---


Men, jag lämnade inget speciell i gåva, jag bara tog en av mina medhavda "konsumtionsartiklar," så att säga.

Men om jag hade vetat om att jag skulle hamna på det stället i förväg, och haft gåvolämnandet som syfte, så hade jag nog valt en mera passande, traditionell, offergåva - som tex en skål med gröt eller mjölk.

Gröt ska man ju sätta ut åt sin tomte, som bekant.
Och mjölk sätter man ju också ut, men till igelkotten och till ormen.

Om man ville ge offergåva till Räven, däremot, så hade det nog fått bli en höna ... =)
Men sånt brukar den ju klara av att hämta helt på egen tass ... så att säga.



Jag har, förresten, sett - när jag hänger mig åt en av mina favoritsysselsättningar - att glo på Google Maps - att det ibland finns fornminnen i folks Privata trädgårdar.

Utanför Dalby finns tex en gård som helt en helt egen Skeppssättning, i sin trädgård.
Och jag har sett andra som har sammanfallna gånggrifter i sin trädgård.

Jag undrar om det inte blir läskigt ... =)

Dvs jag tänker på hur folk uppfattade det förr i tiden.
Jag läste tex en gång om en tidig (tidigt 1800-tal tror jag) amatörarkeologisk utgrävning av en gånggrift, och lokalbefolkningen Vägrade helt sonika att ta del i det projektet.
De menade att de var "rädda för Makterna, rädda för eldsvåda, sjukdom och spökerier."


Och vid Ale stenar har det ju gått berättelser i århundraden som vittnar om vilket liv det kan vara uppe på höjden vissa mörka nätter ... att det tydligen hörs som om världens slag utkämpats däruppe.


Vi har också en, fast en ruin tyvärr, gånggrift vid Simrishamn som tvärtemot varit så välbesökt nattetid att det bildats upptrampade stigar genom åkern.
Man måste fråga sig varför, och om det kanske hade något att göra med lokalbefolkningen som fortsatte använda strukturen i smyg, för tex "fruktbarhetsriter" i samband med sådd och skörd osv.

Här vill jag höja ett varningens finger.

Det låter inte som något annat än mörka krafter du har kommit i kontakt med här. Med tanke på avsaknaden av kristen tro i land och folk under tiden då högarna anlades och det faktum att du kallades dit utan att själv vara medveten om det. Kraften finns definitivt fortfarande där.

Kan tipsa om en tråd om portarna till helvetet som egentligen inte ledde någonstans, men kan vara värt att ta i beaktning när vi luskar ut vad detta kan vara för något.
(FB) 3 portar till helvetet

Incidenten med ditt skosnöre kan mycket väl vara ett tecken på att du var nära den andra mörka sidan. Om det sedan leder till helvetets portar kan jag ej svara på. Osannolikt men inte omöjligt.
Jag tycker du ska vara mycket försiktig med var du går någonstans i din jakt på forntida inrättningar. Det kan äventyra din plats i himmelriket vilket just ett uppknutet skosnöre ger tecken på. En knep av andarna, om än ett tafatt sådant, för att du ska stanna och inte röra dig framåt. Nästa gång kanske du fastnar med hela foten, eller gud förbjude, fullkomligt dras ner i marken.
Se åtminstone till att du har ett krucifix och en bibel med dig om du ska ha att göra med forntida hedningar. Det kan verka som att de leker, men jag tror i allra högsta grad att det var på blodigt allvar.

Länkar till fakta om skosnören här: https://nyaskosnoren.se/fakta-om-skosnoren/

Skosnören fanns på den tiden och om det fanns ett medvetande där så hade det full koll på vad just ett skosnöre är. Tänk på att du utsattes för fysisk åverkan. Vem vet vad framtiden har i sitt sköte.
Jag avråder dig starkt från detta.

Mänsklig intention och aktivitet lämnar väl alltid spår. ”Högarna”, är det gravhögar då? För jag tänker att om en plats först har vigts åt stora begravningar och sedan dessutom tillbetts under en lång tid så måste väl marken bli mättad av det. Tror inte att platsen har en inneboende kraft, snarare att den skapas av oss (inklusive dig och din offergåva).

Uppknytna skosnören brukar förknippas med vampyrer och demoner, så det låter lite läskigt.

Kan det vara Gillhög du besökte?
Ja, det är en märklig plats, och så otroligt gammal.

Nej, jag tror inte att där finns något kvar, ingen människa ger offer eller dyrkar något där, något jag föreställer mig behövs.

Jag får instämma med tidigare skribent: en fin skildring av en spännande upplevelse!

Har inte mycket att tillägga. Enbart att jag själv skiljer på Krafter och Makt. Med det menar jag att krafterna är jordenergier. Makten kunde uppstå när människan började använda dessa krafter genom att förlägga sina riter/ceremonier/begravningar på dessa platser. Mycket kunniga personer, antagligen schamaner, kunde ändra - manipulera krafterna på dessa platser.

Jag har en liten annan tolkning av skosnöreincidenten. Visst, det var nog lite bus från Di Gamle. Men också en hint, en liten tillsägelse: Vi vet vem du är, och du vet vilka vi är. En annan gång snör du av dig skorna av respekt för oss. Samt att när du är inne i platsen barfota, så gör direktkontakten med jorden att kommunikationen blir bättre.

Spoektriks: Nej, dessa platser går inte riktigt att placera i någon skala av gott och ont, ljust och mörkt e t c. De fanns före människan började med sådana definitioner. Men givetvis, är man en mycket känslig person som dessutom inte är i balans eller lätt kommer ur den, då skall man självklart undvika dessa platser.

. Det finns faktiskt fler gånggrifter som går att besöka och krypa in i än Gillhög.

Jag känner åtminstone till, tre tror jag det kan vara - och de finns alla i västra Skåne.
Ljunghög (strax ovanför Kävlinge), Gillhög (mellan Löddeköpinge och Barsebäck by) och Örenäs (Ålabodarna bredvid Glumslöv).

Här hittade jag en Youtube-film från ett kort besök på just ditt Gillhög:
https://www.youtube.com/watch?v=_slJ8tDP4bY

Tydligen anade de "spöken" de med ... =)


Bortsett från det så fanns det något annat som verkligen fascinerade mig, och som mycket möjligt är likadant i alla gånggrifter.
Dvs jag lade mörke till att den väggstenen som fanns rakt motsatt själva gången (ingången), den stenen hade ett mycket tunt och mycket vagt lager av "grönt."

Först tänkte jag att det nog var klotter som inte kunde tvättas bort helt och hållet.
Men jag såg sen att det var nån slags "mossa" eller liknande.

Men sen tänkte jag vidare, och nu har jag förstått.

Och det har bara gjort det hela ännu mera fascinerande.


För, själva gången i gånggriften, den är positionerad i en viss riktning.
Mot årets allra första solstrålar - midvintersolståndets soluppgång närmare bestämt.

Och då betyder det ju att den där väggstenen - den får bara solljus en enda dag om året, och då bara under de FÅ minuter som soluppgångens strålar ligger kvar i just den riktningen.
Det är inte lång tid, för solen hastar ju vidare på sin färd över himlavalvet, även under årets kortaste dag.
Det är ju inte ens varje år som det är molnfri soluppgång på midvintersolståndet.

Ändå har det varit tillräckligt för att skapa en "ruta grönt" mitt emot den långa, trånga gången.


Visst är det fascinerande ...
(och helt klart något "magiskt" som dåtidens människor förstod sig på)
Även engelska Newgrange har samma "funktion."
https://www.youtube.com/watch?v=ngADMns8W78


Därmed kan man väl ändå mena att det ju trots allt faktiskt Finns "Kraft" i högen, fortfarande.
Trots att det är en Dödens kammare, så är den ju konstruerad för att ta emot "livets allra första gnista," med förväntad full effekt dessutom.

Vad ska man tänka sig att det innebar ... ?
Att de på det sättet kunde förvissa sig om att t.o.m. de Döda, därför kunde få leva för evigt ???

"Korpmannen," eller "-kvinnan," jag såg "levde ju" trots allt ... =)

Jag tror inte alls dessa gånggrifter byggdes för att begrava döda, det var de efterkommande folken som gjorde så.
Ursprungligen var det något mera mystiskt, kanske meditera i fred...

Jag har läst på lite grand om just dessa "högarna," eller "gånggrifterna" (som ju är det rätta namnet) nu sedan jag skrev första inlägget.

Och för att besvara min egen Trådstart, så kan man nog säga att det fortfarande finns människor som blir starkt påverkade av "högarna."

Det verkar ha varit något som hållit i sig under hela den långa tid som de existerat.
En särskilt långlivad "tradition" har varit att man har "stoppat in lappar," och andra föremål, mellan springorna på stenarna.
Och då har det särskilt handlat om de mindre stenarna, de som påminner om vanliga tegelstenar, som man ursprungligen använde för att "kallmura" mellanrummen som uppstod mellan de jättestora stenblocken alltså.

Tydligen så gjorde även de första av de "utgrävare" eller "amatörarkeologer" som alltså först grävde ut och undersökte högarnas innanmäte så.
Dvs de stoppade in sina egna personliga tillhörigheter mellan springorna i stenarna.
De skrev inget om det, utan man upptäckte inte det förrän högarna grävdes ut på nytt, nästan hundra år senare.
Då upptäckte de "moderna arkeologerna" att de första utgrävarna tydligen hade stoppat in sina stövlar, handskar och annat motsvarande i springorna.

Jag tänker mig att det nog kunde vara lokalbefolkningen, som ju anlitades för utgrävningen, som var rädda - för både att taket skulle rasa in, liksom för "spökerier" osv såklart - som då stoppade in sina stövlar, eller andra personliga tillhörigheter i springorna mellan stenarna, för att liksom "offra till högens Makter" för att få skydd under utgrävningen, och att inte drabbas av otur för att de störde "Makterna" såklart.

Och att de verkligen var rädda skrev iaf den huvudansvarige själv i sin loggbok. Han var den förste att krypa in mörkret, för första gången på många, många tusentals år, och han skrev hur rädd han var då. Inte bara för "spöken," utan för att han skulle bli mosad av de stora bautastenarna över huvudet också, såklart.



Och det där med att stoppa in saker i springorna.
Det hittade man bevis för även från mycket, mycket äldre tider.
Men då fanns det inte papper att skriva på och stoppa in, utan man hittade björknäver istället.
Som det förmodligen hade varit ristat "saker" på, tecken eller symboler, och som sen blivit instoppade i springorna mellan de kallmurade stenarna i högen.
Även utanför har man hittat att det stoppats in saker från.


Andra källor som talar om hur man uppfattade "högarna" som platser "Makter" bodde i, är ju tex den ca femtonhundra år år gamla skånska sagan "Beowolf-kvädet."
För den som minns handlingen så drabbades ju ägaren av en nybyggd "Mjödhall" av vreden från invånarna i den närliggande "Högen" - ett troll och en drake.
De var tydligen släkt med mjödhallens ägare också, och hela historien handlar ju delvis om faran i att störa högarnas makter, genom att ändra kultpraktiken.

Och både Eddan, liksom de första medeltida landskapslagarna omtalar ju dyrkan av högar också.



Idag vet jag inte om så många längre stoppar in saker i högarnas springor, faktiskt.
Jag har åtminstone inte hört talas om det.

Men jag har läst om att det tydligen finns folk som ibland Sover i gånggrifterna.
Något som tydligen gjorde de ansvariga vid kommunstyrelsen så nervösa att de kände sig tvingade att restaurera för ökad säkerhet.


Slutligen ...
Tydligen så sätter man ut en skål med gröt, varje julafton, till "tomten i högen" också ...
Det ansågs tydligen som så viktigt att själva restaureringsprojektet till "Örenäs gånggrift" (Sveriges bäst bevarade) blev tidsplanerat med just "gröt-offret" i åtanke ...





---

På Brittiska öarna, däremot, tycks de ta allt detta på betydligt större allvar.
Där har man regelrätta ceremonier vid, och i, sådana gånggrifter, och motsvarande fornminnen, på de viktigaste dagarna (som dagjämningar och solstånd).

Jag har även hittat en Youtube-kanal där en snubbe åker runt till sådana här platser och gör "paranormala undersökningar" (med hjälp av en pendel, en EP-mätare, och en "sjungande metallskål).

Just det ja ...
Så har vi ju den ökända "Ekornavallen" (en ruin efter en sådan här "gånggrift").

Den har ju blivit närmast legendarisk som skräckinjagande fornminne, eller hur man ska säga.
Det dröjde ända tills slutet på de sk "skiftesreformerna" (slutet av 1800-talet alltså) tills bönder slutligen vågade börja använda sig av själva marken, till odling och bete.
Innan dess var det ingen som vågade komma i närheten, och inte heller bo i närheten av ruinen.

Och fortfarande idag - märkligt nog kan tyckas - är det många som fylls av olust bara av att befinna sig i dess närhet.
Jag läser tex på nätet om helt vanliga turister som inte vågar ställa upp sina husvagnar, osv, på rastplatserna och parkeringsplatserna i närheten av Ekornavallen.
Och det alltså inte tal om människor med ett "övernaturligt specialintresse" utan helt vanliga folk, som inte vet mer om platsen än att det är ett "turistmål" - och uttrycker sig inte på annat sätt heller.


Det är iaf rätt så imponerande, tycker jag ... =)

Helt klart verkar det alltså finnas "något" med dessa gamla "högar" som får oss att reagera, fortfarande, på ett närmast instinktivt sätt.

Det är ju, förresten, inte bara vi i Nordeuropa som har sådana fornminnen, eller sådana "uppfattningar" om dem och deras "helighet" eller "särskilda status."
I tex den östasiatiska kultursfären hittar vi ju fortfarande sk "stupor" - som är en sorts symboliska presentationer av ursprunget som stenåldershögar.
De "dyrkar" alltså fortfarande de gamla forntida "högarna," även om det är på ett annat sätt än det förmodligen var tänkt från första början.

Och här i västvärlden har vi ju "kryptor" under vissa kyrkor och katedraler, som vissa menar inspirerades av romarrikets Mithraskult. Och det behöver naturligtvis inte vara fel, men glöm bara inte var den kulten hämtade sin inspiration, osv.
Inte glömma heller att skånska "Normander" i Normadie ju också hade sina egna minnen från det skånska ursprunget, som de gärna ville att den nya kulturen skulle bära vidare.



---

Ja nu svamlar jag kanske ...
Men vadå.

Det finns ju vissa stollar som menar att de för-colombianska högkulturerna - som byggde pyramider och hade sig (som Maya-folket tex) - hade fått sin inspiration från Egyptiska världsomseglare, långt före både Columbus som vikingarna.
Och som stöd för sin teori pekar de ju på Likheterna - pyramid som pyramid, tycke de alltså mena. Och då att ingen hade kunna få för sig att bygga något så "unikt" som en pyramidformad byggnadsstruktur utan att tvunget vara direkt inspirerade av någon föregångare.

Jag vet inte om jag håller med om det.

Men ...
Vi vet ju trots allt en hel del mer om de amerikanska pyramiderna, och religionerna, pga av att de spanska och portugisiska jesuiterna och conquistadorerna helt enkelt kunde fråga, och skriva ner svaren. Direkt från förstahandskällorna alltså.
Och det är där det blir lite intressant, tycker iaf jag.

För de menade ju att dessa amerikanska pyramider i själva verket var "artificiella berg" som hade konstruerats i syfte att innehålla en "grotta." En lika "artificiell grotta" som pyramiden var ett "artificiellt berg."
Meningen med det hela var att kunna nå till "underjorden" och den underjordiska grottan, kammaren, utan att för den delens skull behöva gå långt, långt bort för att hitta en äkta underjordisk grotta i ett äkta berg.

Utan här hade mna byggt det för att kunna ha tillgång till "underjorden" i sin egen bakgård.
Dessutom konstruerad enligt konstens alla regler, så att säga. Med "rätt" religiösa," "astronomiska/astrologiska," och "magiska" symboler och vinklar osv.

De konstruerade alltså en "magisk maskin" med syftet att kunna nå odödligheten på.
På samma sätt som egyptierna med sina pyramider (och kammare inuti).
Och ... på samma sätt som de femtusen år gamla "gånggrifterna" här i "högan nord."


Så, visst finns det ett samband.
Men om det betyder att det måste ha funnits en direkt "överföring av kunskap" - man till man, över oceanerna" ... det vet jag inte och måste låta vara osagt.
Det räcker att säga att det däremot visar att det var samma bakomliggande syfte.
Inte bara Utseendet alltså.
Utan det bakomliggande Syftet också.

Allt detsamma, från de östasiatiska stuporna, till de egyptiska pyramiderna, de för-colombianska pyramiderna ... och de forntida stenåldershögarna från Nordeuropa ...
Dvs syftet att fungera som en "odödlighetsmaskin."


Är det inte intressant, så säg vad ...