I början av veckan så var det en fin kväll och jag var ute precis då efter att solen gått ner, i skymningen.
Jag blev rätt så förvånad när jag plötsligt började höra en Koltrast som satt på ett tak och sjöng för full hals.
Det var inte den enda, utan hela villaområdets koltrastar satt uppflugna och visslade högt.
Inte var det heller några nätta, försiktiga, tester heller inte.
Utan det var med stark stämma och välutvecklade melodier.
Av någon, säkert mycket dum, anledning så började jag tänka på 2014.
Man ka ju bara hoppas liksom, att det ska bli en upprepning även i år ...
Men förmodligen blir det bara en dröm.
För då, 2014, så var det förvisso gråkallt och uruselt hela början av året.
Ända tills kanske mitten av april eller något sådant.
Då, plötsligt kom värmen - och den släppte sen inte taget förrän långt in i hösten.
Mig veterligt var det den bästa sommaren iaf under mitt närminne.
Det var fan perfekt hela tiden nästan.
Jag gick med bara t-tröja från april hela vägen till hösten.
Augusti månad gav också prov på det allra mest spektakulära åskoväder jag någonsin haft turen att få Uppleva.
En annalkande sk "supercell" som blixtrade av hela sitt fyrverkeri för oss alla i natten - men helt utan minsta lilla ljud.
Bara alla dessa lila blixtar ... långa, krokiga, och fantastiska. Som kravlade sig runt kring det i nattmörkret osynliga åskmolnet.
Till slut kom det emellertid fram, och det tillsammans med ett rejält ösregn som jagade hem mig fort som attan.
Sen kom de Vita blixtarna - och tillsammans med dem det öronbedövande dånet också.
Men, som sagt ... av någon anledning så började jag tänka på den sommaren när jag fick höra de vårliga Koltrastarna sitta och vissla i skymningen.
Vet de något vi inte vet ?
Och inkluderar det isf en riktigt rejäl Praktsommar sen ... ???
Ja, vi får väl se.
Jag blev rätt så förvånad när jag plötsligt började höra en Koltrast som satt på ett tak och sjöng för full hals.
Det var inte den enda, utan hela villaområdets koltrastar satt uppflugna och visslade högt.
Inte var det heller några nätta, försiktiga, tester heller inte.
Utan det var med stark stämma och välutvecklade melodier.
Av någon, säkert mycket dum, anledning så började jag tänka på 2014.
Man ka ju bara hoppas liksom, att det ska bli en upprepning även i år ...
Men förmodligen blir det bara en dröm.
För då, 2014, så var det förvisso gråkallt och uruselt hela början av året.
Ända tills kanske mitten av april eller något sådant.
Då, plötsligt kom värmen - och den släppte sen inte taget förrän långt in i hösten.
Mig veterligt var det den bästa sommaren iaf under mitt närminne.
Det var fan perfekt hela tiden nästan.
Jag gick med bara t-tröja från april hela vägen till hösten.
Augusti månad gav också prov på det allra mest spektakulära åskoväder jag någonsin haft turen att få Uppleva.
En annalkande sk "supercell" som blixtrade av hela sitt fyrverkeri för oss alla i natten - men helt utan minsta lilla ljud.
Bara alla dessa lila blixtar ... långa, krokiga, och fantastiska. Som kravlade sig runt kring det i nattmörkret osynliga åskmolnet.
Till slut kom det emellertid fram, och det tillsammans med ett rejält ösregn som jagade hem mig fort som attan.
Sen kom de Vita blixtarna - och tillsammans med dem det öronbedövande dånet också.
Men, som sagt ... av någon anledning så började jag tänka på den sommaren när jag fick höra de vårliga Koltrastarna sitta och vissla i skymningen.
Vet de något vi inte vet ?
Och inkluderar det isf en riktigt rejäl Praktsommar sen ... ???
Ja, vi får väl se.
