Massa attraherar massa men har det någonsin bevisats i praktiken?

1. Rätt...
Enl den allmänna relativitetsteorin är energi-momentum-tensorn T källan till gravitation. I vänsterledet i Einsteins fältekvationer har man krökningstensorn (eller snarare Einsteintensorn G som är konstruerad från krökningstensorn) som beskriver rumtidens krökning och därmed gravitation. På högersidan har den T, vars element är just energitäthet och tryck och rörelsemängd (per volymsenhet). Gånger div konstanter som 8, π, G (gravitationskonstanten), och inte minst c med olika exponenter för att alla måttenheter ska stämma överens.

2. Fast ändå massa...
För genom E=mc² är ju massa och energi samma sak, i olika enheter, med c² som konversionsfaktor.

Tack för svaret. Nummer 2 borde jag tänkt på. Nummer 1 har jag aldrig stött på i mina studier i ämnet fysik. Har läst 60 p gamla systemet. Vilken typ av kurs berör dylikt ?

Har du något att säga om min lilla dumma ide hur gravitation kunde fungera? På sidan 2.

Kurs: allmänna relativitetsteorin, eller möjligen klassisk fältteori (utifrån analytisk mekanik), eller kosmologi.
Nivå: avancerad nivå inom Teknisk Fysik (civ.ing.), eller inom forskarutbildning (t ex fil dr).

Den matte man behöver får man i fysikkursen, men det finns även rena mattekurser i differentialgeometri.

Det stämmer, enl Standardmodellen. Notera bara att detta förklarar varför partiklar öht har massa, men att det finns fler bidrag. T ex består ju protoner och neutroner av tre kvarkar vardera (uud resp udd) men den sammanlagda kvarkmassan är bara någon procent av nukleonernas (protonens resp neutronen) massor. Resten kommer från energin i den starka växelverkan som håller ihop kvarkarna i nukleonen, via E=mc².

Det är inte så som teorin om Higgsfältet fungerar. Möjligen har du rätt i någon mening, men isf är detta en annan teori, inte Higgs.

Tack. Jag har nära relationer med en teknologie doktor i Teknisk fysik. Men tror att hon valt annan inriktning. Men ett litet husförhör väntar henne hur som helst. Skall bli trevligt att lätta upp stämningen inför sänggåendet.

Det existerar ingenting som heter "krökningstensorn". Vad man har på vänstersidan är Einsteintensorn som består av Riccikurvaturtensorn kommen från Riemannkurvaturtensorn, Ricciskalären och den metriska tensorn.

Nej, inte "och därmed gravitation". Den sidan beskriver rumtidens geometri. Det är 8piGp/c^4 tillsammans med det som egentligen utgör stress-energi-momentumtensorn som beskriver gravitationen, då det också är denna som geometrin beskrivs efter.

Stress-energi-momentumtensorn utgörs av mass-energidensitet, momentum, tryck och "stress", vilket representerar kinetisk och potentiell energi, eller massa och momentum.

"Diverse konstanter"? Du menar det som ÄR formeln för gravitation? 4pi representerar en volym inom vilken en energidensitet tillsammans utgör en massa, så att 8piGp är detsamma som GMm. Inversa kvadreringslagens r^2 delar egentligen plats i nämnaren med några pi som inte skrivs ut då de tar ut varandra med utbrytna grejer hos täljaren.
Det är detta från Gauss som ger geodetbanorna...

Så c, "med olika exponenter för att alla måttenheter ska stämma överens"?
"Konversionsfaktor"?
Anledningen till de olika exponenterna är för att c är linjära operatorer som utgör vektorer, där kvadratformen är skalärprodukten mellan normalplanet och det ortogonala.
När man säger att "c=1" så betyder det c=1=8piG, där då p, "energidensitet", egentligen massdensitet från omloppsmekanikens specifika kinetiska energi och specifika potentiella energi, alltså energin/massan, där den totala energin är dessa tillsammans, vilket är vad E^2=((mv)c)^2+(mc^2)^2) egentligen betyder. Einstein snor ju nämligen all massa, potential, och all hastighet, kinetisk, genom att ta ifrån momentum sin massa och hastighet för ge den till metriken. Det som kallas "energi" av Einstein är bara vanlig momentum och massa.
Allt som har med "c" att göra försvinner efter att alla egenskaper har snurrat runt innan de slutligen kommit tillbaka.
8piGp=(1/2)(8piG/c^4)(pc^4)=(1/2)(4piGp).

Vad c egentligen-egentligen är, är skillnaden mellan E och B från EM, men det är komplicerat.

Hmm vilken formel används för satelliterna där månens oregelbundna dragningskraft används i praktiken?

Hur menar du?

Att månens massa borde ställa till det väldigt mkt för satelliter. Borde dra dem ur sin bana rätt så ofta.

Ah, ja, det borde jag fattat. Jag skulle tro att månens lilla massa och stora avstånd till sateliten (relativt jordens massa och satelitavstånd) gör att dess effekt blir rätt försumbar, men jag tar och räknar lite på det imorgon (eller senare om jag känner mig själv rätt >___>) och återkommer då.

Var inte kraften på det lilla och stora föremålet detsamma, men att det lilla föremålet rör sig mer på grund av sin mindre massa?

När Jupiter fångar upp en astreoid så rör sig Jupiter kanske 3mm, astreoiden km eller ljusår.