Jag har kostat Sverige åtskilliga miljoner under mitt 54åriga liv. Jag föddes på Sahlgrenska, mamma och pappa betalade inte något för den omsorg och vård vi fick i samband med förlossningen. Sköterskor, läkare, vårdbiträden och undersköterskor löste av varandra under den veckan som mamma och jag var på BB.
När jag var liten hade mina föräldrar inte körkort, så vi åkte ofta kollektivt. Subventionerade biljetter tack vare skattemedel.
I sexårsåldern gick jag på lekis vilket var kostnadsfritt, sedan följde sex och ett halvt år i svensk grundskola (ja, jag belastade visst skolsystemet i Storbritannien, som invandrare, några år i början av 1980talet….)
I mellanstadiet hade jag många turer till specialisttandvården i Mölndal för jag hade behov av tandreglering. Detta var möjligt tack vare det skattesystem som under 1900talet byggdes upp i Sverige. Jag hann även med att göra några smärrre operationer under min barndom. Den sjukvården var möjlig tack vare idén om att vi i Sverige skulle ha fri sjukvård - för alla.
Oj vad två år i gymnasiet måste kosta samhället, för att inte tala om mina fem år i folkbildningsvärlden när jag fick möjligheten att växa som människa i två olika, men lika underbara, folkhögskolemiljöer.
Sen har jag ju dragit mitt strå till stacken - jag har varit aktiv i yrkeslivet i nära på 30 år, men under de åren har jag ju fött barn, opererats, varit långtidssjukskriven, utbildat mig, tagit del av kultur- och nöjesliv….så nog har jag varit en belastning för detta samhället…
Säg den som inte är en belastning…..
Hur i hela friden skulle det se ut annars?!?
När jag var liten hade mina föräldrar inte körkort, så vi åkte ofta kollektivt. Subventionerade biljetter tack vare skattemedel.
I sexårsåldern gick jag på lekis vilket var kostnadsfritt, sedan följde sex och ett halvt år i svensk grundskola (ja, jag belastade visst skolsystemet i Storbritannien, som invandrare, några år i början av 1980talet….)
I mellanstadiet hade jag många turer till specialisttandvården i Mölndal för jag hade behov av tandreglering. Detta var möjligt tack vare det skattesystem som under 1900talet byggdes upp i Sverige. Jag hann även med att göra några smärrre operationer under min barndom. Den sjukvården var möjlig tack vare idén om att vi i Sverige skulle ha fri sjukvård - för alla.
Oj vad två år i gymnasiet måste kosta samhället, för att inte tala om mina fem år i folkbildningsvärlden när jag fick möjligheten att växa som människa i två olika, men lika underbara, folkhögskolemiljöer.
Sen har jag ju dragit mitt strå till stacken - jag har varit aktiv i yrkeslivet i nära på 30 år, men under de åren har jag ju fött barn, opererats, varit långtidssjukskriven, utbildat mig, tagit del av kultur- och nöjesliv….så nog har jag varit en belastning för detta samhället…
Säg den som inte är en belastning…..
Hur i hela friden skulle det se ut annars?!?