Varför dessa ständiga krav på bevis gällande Guds existens?

Som troende kristen händer det ju ibland att man, främst av ateister, får frågan "Kan du bevisa att Gud existerar?" och att just denna fråga diskuteras på nätet har man ju naturligtvis lagt märke till. Det borde ju vara självklart att religion, inte bara kristendomen, handlar om just tro?

Det står i Bibeln att gud skapade människan, djuren och alla växter. När jag ser ett träd med dess ståtliga löv och eventuella frukter/bär så ser jag bevis på Guds existens. Ateisten ser bara ett träd. Vi ser alltså saker på olika sätt. Men innebär det att ateisten av mig kan kräva obestridliga bevis på Guds existens? Nej, det gör det inte. Innebär det att jag av ateisten har rätt att kräva obestridliga bevis för att Gud inte existerar? Nej, det gör det inte.

Och ibland kommer frågan "Om Gud finns, varför låter han dåliga saker hända?" Svaret på den frågan kommer i två delar:
1. Om man väljer att synda så får man också räkna med att bli bestraffad för det. Om man bryter mot budorden genom att till exempel begå äktenskapsbrott eller att döda sitt ofödda barn så har man gjort sig förtjänt av att få känna på Guds vrede. Det finns även tillfällen då synden straffar sig själv, som när rökare får cancer.
2. Satan existerar och han ställer till det och skapar elände och lidande mest för att han kan och för att han tycker det är kul. Ibland är det lätt att ge Gud skulden för Djävulens verk men det bör man inte göra.

Summan av kardemumman är att jag som troende kristen inte kan bevisa att Gud existerar och att ateisten inte heller kan bevisa motsatsen.

När menar du att får dessa krav på dig? Är det när du ger dig in i diskussioner? I så fall är det väl rätt självklart att du får den frågan?

Utgångsläget är att den som påstår har bevisbördan. Varför dessa ständiga absurda jämförelser?

Jag lägger mina tänder under kudden för legenden om tandfen säger att då kommer tandfen och lägger en peng under min kudde. Kom inte och begär bevis för detta. Du kan inte bevisa att tandfen inte finns.

Nu kan jag bara tala för mig själv och inte alla andra som inte tror på spöken, troll, tomtar, gudar osv.

Men jag ser inte "bara ett träd".

Och det är väl självklart och logiskt att bevis bördan ligger hos den som säger att något existerar och inte den som säger att det inte existerar.

Som exempel, jag säger att kolvuppstötarfjädrar ett vanligt förekommande fenomen, du säger nej. Då säger jag att du måste bevisa att dom inte existerar, det är inte mina bekymmer du måste helt enkelt bevisa för mig att dessa inte existerar.

Saken är den att detta skulle aldrig någonsin accepteras överhuvudtaget i något annan sammanhang än just religion, spöken, tomtar och troll osv.

Hur kommer det sig?

Hur får du ihop det där? Antingen är gud allsmäktig och då är gud även satan och gud skapar genom satan lidande för oskyldiga människor. Eller så är gud inte allsmäktig och har ingen makt över satan men då kan man knappast säga att gud skapade universum osv. Varför gud låter oskyldiga människor lida och samtidigt är allsmäktig är bara ett av många stora logiska problem med religion.

Hur som helst finns det ingen anledning att fråga religiösa att bevisa guds existens då det uppenbarligen är omöjligt och religion inte handlar om att tänka logiskt utan är en fantasi som vissa väljer att tro på.

Sören Kierkegaard, den danske filosofen, ansåg att den som försökte bevisa Guds existens begick ett brott. Straffvärdet för detta brott, menade han ( troligen mer ironiskt ) skulle vara lika stort som för dråp o likn.
Meningne med detta var givetvis, för Sören, att visa att det aldrig här handlade om vetande, men om just tro. Tro var för Kierkegaard ibland en absurditet, ibland en till högsta potens driven innerlighet. G Hur han egentligen tänkte sig det hela är lite oklart, fortfarande....

Det är sant, det handlar om tro och behöver således inte bevisas. Att troende tror har en mängd anledningar, oftast handlar det om trygghet i någon form. Gud har en plan, gud tar hand om mig, gud har skapat universum, etc.

Jag som ateist kan inte motbevisa guds existens, lika lite som jag kan motbevisa Russels tekanna.
Det kokar ner till rimligheter. Om man skulle förminska universums nuvarande storlek till jordens storlek och sedan krympa jorden i samma skala så skulle jorden bli en miljon gånger mindre än ett sandkorn.
Inte 1000 ggr mindre, inte 100.000 gr mindre, utan 1.000.000 ggr mindre än ett sandkorn.
Ungefär som en atom i storlek.
Är det rimligt att anta att den obegripliga intelligens som skapat detta ofattbart stora universum sedan lägger allt fokus på en enda atom och detaljstyr vardagen för en livsform där? Sätter regler för vem man får ha sex med, när man får arbeta, vilka kläder man får ha på sig, hur man ska sköta sina slavar, hur man ska gå till väga om en kvinna vars man är i handgemäng med en annan man råkar nudda den andre mannens kön när hon försöker skilja de stridande åt (hugg av handen). Etc etc in absurdum.

Jag tycker inte det är ett rimligt antagande.

Det cirkulerar en tekanna i omloppsbana kring månen. Jag känner det, har haft en upplevelse att den finns där, så därför tror jag på det. Varför ska du ifrågasätta det? Du kan väl i så fall bevisa för mig att den inte finns där?

Du behöver bevisa Guds existens, för människor inte vill umgås med galningar som tror på saker tagna ur tomma luften. Vad blir nästa steg? Att Gud ger dig kommandon? Allah ger ju redan kommandon att utrota otrogna. Det handlar om tillit.

Vill du umgås med mig när jag är övertygad om att en tekanna finns i omloppsbana runt månen? Väljer du inte hellre någon annan?

Nu kanske jag bara gör dig mer förankrad i din tro när jag säger detta, och det är ofta så fanatism fungerar. Den ena parten lyssnar och vill diskutera med logiken som bas, den andra vill inte det. För fantasin och dess löften ger så mycket mer trygghet, och kanske löften om något bättre, än den osäkra och ofta smärtsamma tillvaron som kallas att vara människa och leva en människas liv.

De vill väl få dig att tänka till. Och det handlar i förlängningen om två saker:

1.
De vill dig väl. De vill inte att du slösar bort ditt liv, på att utföra meningslösa ritualer, och att du avstår från lustfyllda ting som gör livet värt att leva. Du har ju bara ett liv. Lev för fan!

2.
De vill inte att du går omkring och normaliserar skrock, då det kan få farliga konsekvenser. Det kan utnyttjas för att lura pengar av folk som tror på medier mm. Det göder andra kulter och religioner, där det kan få folk att både döda andra och döda sig själva, för en jävla religiös hypotes.

Skärp dig. Sluta tro.

Halloj.
Är själv varken troende eller ateist utan agnostiker men vile ändå beröra följande punkter som du tog upp:


Jag tänker här då såklart på den vanliga frågan som brukar dragas upp rörande denna punkt: om man antar att Gud nu skulle existera, så skulle det te sig logiskt rörande varför vissa individer som enligt religiösa regler syndat råkar dåligt ut. Men, hur ligger det till med exempelvis väldigt små barn som omöjligtvis kan ha syndat ännu men som våldtas brutalt och mördas?


Andra punkten:

Om man dock läser 'Job' så uppmanar Djävulen däri Gud att, för att testa Jobs tro, ge Djävulen tillstånd att döda Jobs hela familj och hans tio barn och ta allt han någonsin har ifrån honom, vilket ju innebär att Gud och Satan åtminstone ibland samarbetar och att Satan, åtminstone ibland, handlar med Guds goda minne, varför det således enligt religiös teori då blir oundvikligt att hålla Gud åtminstone delvis ansvarig.

Vi lever i en tid och en kultur där allting baseras på fakta och inte känslor. Tro är en känslan
där det finns noll data för att bevisa en guds existens eller inte.

Min teori: vi lever i ett sekulariserat land där vetenskapen präglar vår samtid. De mjuka värden som andlighet och tro har ersatts med modernare mjuka värden, som kbt, meditation, natur, yoga mm. En annan form av andlighet. Kbt, meditation, natur, yoga är lättare att backa upp vetenskapligt än religion.

KBT=vänja om sig, förstå beteende
Meditation=komma ner i varv, nå dessa delar av hjärnan
Natur=rebound, back to basic
Yoga=som meditation, typ

Dessa moderna mjuka värden, modern tro/andlighet är så mycket lättare för en 2021-tals människa att ta till sig i Sverige än att Jesus återuppstod. Är man död så är man död, typ/

Jag tror det handlar om det.

Men… för egen del, så landar jag mer och mer i att de moderna värdena inte räcker. Dom är för individualiserade, själviska och ”karriäristiska”. Kan bara gå på erfarenheter från mitt eget liv. Det räcker inte med att jag kan via meditation nå en del av hjärnan och det gör mig lugn. Det finns större frågor som inte kan förklaras av det. Varför är vi ens här? Hur kan vi i evolutionen ha träffat så ”rätt” att vi ens kan sitta och ha denna diskussion via internet? Varför blir människan inte nöjd? Varför ska jag inte lyssna på de miljarder människor som levt innan mig vad gäller framgångsrika och värdefulla levnadssätt? Varför ska en modern människa vara så svart och vit?

Har gått från ateist/agnostiker till att börja läsa Bibeln.

Varför börjar en västerländsk agnostisker/ateist läsa bibeln.. jo för att den säger så mycket sanning om gemenskap, om buden som skyddar och stärker en människa i hela sitt väsen på jorden. Hur en människa kan släppa på kontrollen och ödmjuka sig. Släppa pengabegär och istället bry sig om människor och jorden.

Bibeln fyller upp det som inte vetenskapen kan berätta. Dom utesluter inte varandra. Jag trodde det var antingen eller. Men det är det inte. Jag kan kanske inte vetenskapligt köpa allt i Bibeln idag, men eftersom tro är personlig är det heller inget jag behöver göra - eller redovisa för någon heller för den delen oavsett vad jag tror eller tror i framtiden.

Om jag fick välja mellan 2 böcker idag att grunda mitt liv på, en naturvetenskapsbok som förklarar allt människan hittills kunnat bevisa eller Bibeln. Så skulle jag välja Bibeln. För den handlar om gemenskap och kärlek. Och Bibeln hade pekat mot mig att vara lycklig, ha kul och inte vara rädd - inte heller rädd för att utforska och lära mig vetenskapen!

TS, du blir återkommande ställd mit väggen med samma fråga för att, med all rimlighet och precis som sig bör ligger bevisbördan på den som påstår något.
Påstår du att gud finns är det upp till dig att bevisa det, enkelt.