Är frågan huruvida vi svenskar ska låta kommunalt och statligt anställda människor få fördelar utöver det faktum att de är i praktiken omöjliga att avskeda och där majoriteten sitter på kontor och vänder papper, till samma lön?
Det känns inte aktuellt, nej.
"Workers reported feeling less stressed and at risk of burnout, and said their health and work-life balance had improved. They also reported having more time to spend with their families, do hobbies and complete household chores."
Vem hade kunnat tro detta? Skräll! Jobba färre timmar och känn mindre stress. Har de uppmätt hur mycket detta faktiskt kostar eller om saker blivit mer effektiva?
"Will Stronge, director of research at Autonomy, said: "This study shows that the world's largest ever trial of a shorter working week in the public sector was by all measures an overwhelming success."
Hur är det overwhelming success? Få se lite data. Till rapporten.
https://autonomy.work/wp-content/upl...CELAND_4DW.pdf
Läs appendix II och titta på figur 5 på sida 64. Det finns ingen kausalitet här, knappt ens korrelation, åtminstone inte som talar för studiens slutsats.
Man tar inte heller hänsyn till tanken om att ÄVEN OM det skulle finnas en faktiskt statistiskt säkerställd positiv inverkan i att sänka antalet arbetstimmar med några procent, så kan det vara ett nyhetens behag, en kortsiktig boost i produktiviteten, en chans att temporärt öka sin egen arbetstakt för att tillfredsställa de som sedermera kommer att göra detta till den nya normen. Om exempelvis 35 timmars arbetsvecka skulle bli den nya normen så skulle man senare göra ytterligare en studie om ett par decennier där man hade kommit fram till att man kan lika gärna sänka det till 30 timmars arbetsvecka, det sänker inte produktiviteten.
Ta även en titt på appendix III, där dessa genier spånar om hur man skulle kunna åstadkomma samma effektivitet med färre arbetstimmar.
Ett förlag är att ersätta möten med epost, vilket alla som arbetat i någon form av ledningsgrupp förstår är snarare kontraproduktivt. Vi behöver inte fler mejl att läsa och ta ställning till, särskilt inte långa mejlkedjor där alla ska komma fram till ett konsensus.
Ett annat förslag är att pusha för att man utför personliga ärenden utanför arbetstid. Alltså, va...? Det är väl en självklarhet att ens personliga ärenden inte skall räknas som arbetstid och att man i så stor utsträckning som möjligt ska göra det innan eller efter jobbet.
Ett ytterligare förslag är att ha färre KAFFERASTER.
Nej, jag ger noll och inga poäng till den här studien och folk som tar dessa "forskares" ord på allvar, och spyr ut den som något slags sanning, bör skämmas för deras egen oförmåga att läsa datan själva.