Chefen hatar mig hur ska jag bete mig?

Skulle jag verkligen gå till jobbet som är en skola hostandes med snor upp till knäna i dessa tider? Undrar vad föräldrarna till barnen hade sagt då? Jag har fått lunginflammation och Koronavirus hur kan man förhindra det med träningen?

Så din mans arbete ger noll och ingenting i inkomst?


Är din mans arbete ingen möjlighet till inkomst kanske det är läge att han avslutar sitt egenföretagande och söker anställning hos någon som betalar.


TS är inte ensamstående. Hon har en man som är egenföretagare.

Jag har sagt det till honom. Att det hade varit bättre om han varit anställd. Men han är vuxen och är 52 år. Han vill inte//kan inte ändra på sig. Och det kommer inte hjälpa mig att gå ifrån honom. Nu bor jag i alla fall grattis hos honom och han hjälper till med dottern när jag är sängliggande. Men jag får inga pengar av honom. Och pengar behöver jag för att leva.

Du måste överdriva. Finns ingen som är sjuk 50 procent av tiden. Om du är lite småsnuvig så går du till jobbet ändå.

Finns inget folk i gemen ogillar mer än kollegor som är hemma var och varannan dag från jobbet. Om du jobbar med barn så lägger du över en tung börda på dina kollegor som varannan dag måste ta hand om dina arbetsuppgifter. En sådan verksamhet är också beroende av kontinuitet eftersom det inte bara är att byta personal hur som helst utan negativa konsekvenser.

Du behöver se över din hälsa och arbetsmoral som sagt. Och jo, du blir friskare om du äter och motionerar bra.

Om du är lärare eller fritidspedagog så har du iaf en titel som gör att du lär få ett nytt arbete. Det är brist på kompetent personal inom barnomsorgen.

Du har uppenbarligen inte småbarn så du förstår inte.
VAB iochmed coronan är brutal. Absolut jävla brutal.
Vår unge får inte ens gå knappt halvtid på förskola.
Vad ska vi som föräldrar göra? Han FÅR INTE vara där! Idiotiska saker om och om igen som lite snor, trött när han vaknar, borrelia som inte var det osv.
Dagisfröknarna har ALL makt och vi kan inte göra något. Ringer vårdcentralen som säger att klart han får gå på dagis, dagis fröknar säger nej. Tvingar man dit honom får han vara där i något dygn och sedan skickar dom hem honom för nästa påhittade sak.

Det är helt jävla omöjligt att arbeta fulltid med småbarn nu.
Totalt jävla värdelöst.......

Resonerade likadant i början av mitt yrkesliv. Knappt några sjukdagar alls första åren. Men till slut tröttnar man på att alltid kämpa sig till jobbet även fast man är dålig när man har kollegor som vabbar var och varannan vecka och sen själva är sjuka titt som tätt på det. Det är ingen som tackar en i slutändan för att man alltid är där.

När min dåvarande man har dött har jag förstått det. Han var knappt 50 år fyllda och har fått hjärtinfarkt. Folk från jobbet kom ihåg honom under två-tre månader. Sedan var de allra borta och gått vidare med sina liv. Det är bara jag och min son som kommer till graven nu.

Ditt fall som låter som ett extremfall är inte applicerbart här. Varken jag, vänner eller kollegor vabar märkbart mer nu än innan coronan.

Om nu ingen gör ditt jobb, när du inte är där. Behöver då din tjänst finnas, eller är det något hitte på jobb du gör

Tjänsten behövs. Man kan göra mer för barnen som vi jobbar med. Men gör inte jag det så går den till skolan i alla fall. Jag träffar och jobbar med dem sedan, när jag är på plats.

Det spelar ingen roll att du är kvinna. Jag har haft anställda som dig och det blir problematiskt för hela arbetslaget. Det du gör nu går bara att göra i kommunal verksamhet. Säg upp dig och lämna plats för någon som vill arbeta med elevhälsa.

Om jag säger upp mig själv så kommer inte de ge mig några referenser alls så det går inte. Jag måste ha inkomst.