Citat:
De där lamporna kan kosta 50papp styck att släcka, eller 500:- man vet aldrig.
Kolla youtubern Hovies garage, han köper sådana bilar och får dem reparerade, kontentan är att tyska premiumbilar kärver premiumbankkonto.
Den största risken med sådana bilar är att helt plötsligt är det ekonomiskt tveksamt att laga dem och de blir stående och som stående dyker nya fel upp. Och så går värdet från 200' till -50' på bara några år.
Kolla youtubern Hovies garage, han köper sådana bilar och får dem reparerade, kontentan är att tyska premiumbilar kärver premiumbankkonto.
Den största risken med sådana bilar är att helt plötsligt är det ekonomiskt tveksamt att laga dem och de blir stående och som stående dyker nya fel upp. Och så går värdet från 200' till -50' på bara några år.
Att köpa en Mercedes som kommer att bli en klassiker har brukat ge en värdeökning nästan i nivå med utvecklingen på börsen. Det är ändå inte därför man köper dessa bilar. Man köper en sådan bil just för Mercedeskänslan när man kör den. Den känslan är allt ifrån kvallitet, säkerhet och komfort samt körglädje till den närmast oändliga accelerationen kombinerad med låg ljudnivå. Om man inte uppskattar detta går det givetvis att köpa en prisvärd bil för att transportera sig i.
Vid slutet av sjuttiotalet kostade t ex en mycket fin Pagoda (sent Sextiotal / tidigt sjuttiotal) dvs MB 280 SL ca 50000kr. Nu kostar dessa miljonbelopp... Fördel är att dessa är fria från elektronik och har en rejäl och relativt enkel rak sexa. En 600 S kostade 80000 - - 100000 - bra värdeutveckling men dyra att underhålla (och var f-n ska man parkera den?!)
Jag hade på den tiden råd med 220 S från 1960 (3000kr)- en underbar bil - p g a viktfördelningen (52/4)väldigt stabil på vägen. Därefter en personlig favorit 250 S 1966 (4000kr). När man åkte i den kändes det som om bilen stod stilla och vägen rörde sig. Den hade en helt suverän väghållning. Förutom rost var motorn ett problem - en femtiotalskonstruktion som blivit lite väl uppskrämd - problem med ventiler och styrningar. Skivbromsarna var också återkommande problem. En ventil fastnade, bilen var fin men rostig och bromssystemet läckte hydrauloja - sållde för 1500kr. Jag lånade sedan pengar (27000) till en 280 SE 1973 - köpte hos Philipssons. Förutom lite rost såg den bra ut, men motor (aluminium med dubbla överliggande kamaxlar som den åt upp!), växellåda (för klen fyrstegslåda i femtiotalskonstruktion) och elektronik (bilen lade av eller vägrade gå över 20 km/h helt utan förvarning) var katastrofalt dåligt. Inte riktig samma stabilitet på vägen - men otroligt snabb. Jag tröttnade efter några månader - sållde för 25000kr till en bilhandlare (han utgav sig som privatperson och vill gärna hjälpa till med ägarbytet - dvs registrera på firman direkt och skriva ett högre pris och få ut lite svarta pengar) som lackade den och annonserade ut den för 44900kr.
Tröttnade därefer på gamla Mercor, men funderar nu på en 280 S eller SE 1968 - - 1972 - elektronikfri relativt lättskruvad bil. Det är en betydligt bättre motor än 250 från den tiden. Hoppas hitta en i bruksskick för under 100000kr.
