En klinik på campusområdet vid det prestigefyllda universitetet Stanford har haft seminarier för de anställda. Syftet var att ta ett kritisk grepp kring ”vithet” bland annat med utgångspunkt i boken
Vit skörhet av Robin DiAngelo.
Modern antirasism utgår ifrån en itudelning av världen i svart och vitt. Lite som i Stjärnornas krig (fast tvärtom) är det ”den mörka sidan” som är
de förtryckta (och därmed de goda) och ”den ljusa sidan” som är
förtryckarna (och därmed de onda). Eftersom det såklart inte går att ha seminarier om rasism där förtryckare och förtryckt diskuterar med varandra på lika villkor, så sker först en uppdelning. Förtryckarna får ha seminarier för sig, och förtryckta får ha seminarier för sig. Några judiska kliniksanställda placerades i den ”onda” halvan. En artikel i dagarna beskriver indignationen de känner över att bli behandlade som om de vore vita.
Källa:
Stanford therapists allege ‘hostile climate’ for Jews in the workplace (15 juni 2021) av Gabe Stutman,
The Jewish News of Northern California
Har Stanford gjort fel? Är judar vita eller inte? Är rasmässigt uppdelade debatter ett bra sätt att bekämpa rasism på? Vad tycker ni?