Visselblåsarfunktioner, fungerar de?

Har ett ärende som vandrat genom en massa myndigheter och storföretag där det uppenbart begåtts brott och skulle platsa i media.

Jag försöker påtala problemet till alla instanser och myndigheter jag vänt mig till och flera har sk visselblåsarfunktioner. Ärendet är tyvärr tekniskt lite krångligt så det blir svårt att beskriva kort för media med myndigheter och företag med sakkunskap ser absolut problemet.

Jag har hela tiden haft en förhoppning att tjänstemännen bör reagera och överlämna händelsen till sin visselblåsaravdelning, men märkligt nog får jag känslan att myndigheter håller samman och hjälper till att mörka, trots solklar skriftlig bevisning.

Är det då inte en olycklig funktion då korruption och oegentligheter inte kommer fram till ytan och problemen framstår som mindre än vad de i själva verket är. Länderna tycks ju tävla om att ligga högst i korruptionsindex, så vad talar egentligen för att man vill att problem uppmärksammas?

Kan dessa funktioner helt enkelt göra att dold korruption ökar då den som blåser i pipan helt enkelt missar möjligheten att polisanmäla. Tiden är ju en viktig faktor och orken att beskriva ärendet kan vara ett omfattande arbete, en polisanmälan kan dessutom leda till represalier?

Har andra erfarenhet av dessa funktioner, är det bara ett smart sätt att internt kunna mörka korruption och oegentligheter och att funktionen är till men för demokratin?

Vi har ju sett fall som Maccariniaffären, Trafikverkets mutor i väggrenen, Attendoaffären, mm där en sådan funktion uppenbart ej fungerat utan pipan blåser inte förrän media bestämt sig att ta upp fallet.

Det fungerar säkert om folk använder den. Hade själv ingen aning om att något sådant fanns.

Du har inte lust att gå in på vad det handlar? Inga detaljer men område och så.

T.ex. är det en kommun som har gjort affärer under bordet med byggherrar? Eller har Stefan Löfven drivit ritual-mords bordell på barhem?

Är nyfiken av mig så hade uppskattat lite info

Nej det rätt svårt att gå in på mer än så i mitt fall. Har redan märkt av att jag fått nackdelar för att säga ifrån. Folk som varit på ens sida försvinner när det börjar brännas och så står man själv. Inte heller har jag några ekonomiska intressen för egen del utan bara kostnader som ej går att få tillbaka.

Ta den tjejen som spelade in mötet med en hr-chef på Attendo som fick en erinran och hot om uppsägning. Det är ju precis motsatsen till hur en sk visselblåsarfunktion skall fungera. Hade inte media skrivit om detta hade hon inte haft några vidare framtidsutsikter i det företaget. Kanske t.o.m. en dålig referens inför ett jobbyte. Vännerna trädde väl först fram sedan media skrivit om saken och pudlingen börjat.

Och det är den pudlande ögontjänarattityden jag upplever när påtalar brister. Så länge inte media ser så fastnar det högt upp i organisationen och det trampas neråt, ser media så har man proffs som hjälper till att pudla. Självklart vill man inte dra på på sig negativ publicitet så vad finns det egentligen för mening för en organisation att lösa problemet, det förstår jag med så löses inte heller problem.

Så därför är jag lite nyfiken på om andra känner igen jargongen, kanske finns det någon som kan ge ett gott exempel på att visselblåsarfunktioner fungerat!

Incitamentet för att faktiskt anstränga sig och göra en ordentlig utredning är rimligen lägre internt än för en granskande journalist.

Vad jag har förstått kommer en ny EU lag till årskiftet med krav på visselblåsarfunktioner för lite större företag och alla myndigheter.

Tidigare har jag hört ryktas att till interna visselblåsarfunktioner tas bara upp grövre brott som tex grövre ekonomisk brosttslighet och de ska vara begångna av högre chefer. Ok då ska det först avgöras internt om brottet är tillräckligt grovt, det låter tryggt!

Den typen av brott kan man ju tycka alltid ska polisanmälas och inte först lämnas för utredning internt, upplägget upplevs lurigt. Det blir en risk att brottet istället för att beivras blir mörkat.

Så är det på de flesta håll, och det är delvis olyckligt. Mest för att all småkorruption av vänskapstyp slinker undan, och dels för att alla viktiga ärenden av tafflig förvaltning helt går under radarn. Det är det senare som sänker tilltron till systemet och som gör det många gånger ohyggligt ineffektivt.

I det senare fallet tänker sig de flesta organisationer att man skall uppmärksamma sådana problem internt i någon slags förtrolig dialog som blomstrar utifrån vanföreställningen att alla vill väl och är naturligt flitiga. Trots att alla empirisk erfarenhet tyder på motsatsen såvida man inte har en fungerande tillsyn och tydlig ansvarsfördelning - något som fallit helt ur modet i svensk allmän förvaltning av framför allt drömska ideologiska skäl.

Du ser problem som inte är ok och kanske till och med olagliga men när du blåser i pipan då blir du problemet som ska bort.
Gäller att ha bevis som håller och inte göra saker själv men som du nog inser så är det långsökt att ens försöka.
Kolla uppdrag granskning bara, dom har ju hållt på hur länge som helst men all skit fortsätter ju ändå.
Ett av problemen vi har i detta landet när det gäller stat och kommuner är ju att cheferna sitter med ansvarsfrihet och i privata sektorn sparkar man bara chefen och nästa kommer in och skiten fortsätter.