De "konservativa" vill egentligen inte stoppa massinvandringen

Okej, så wiki är numera alltså en trovärdig källa för "anti-sionister". Bra då vet jag det.

Ska sluta engagera mig i denna tråd då det blir svårt att ta TS seriöst om han tror att minions som Rothschilds är på toppen när de på sin höjd är hovjudar.

Kunde inte sagt det bättre själv. Tack!

Medieanalytikern Mark Dice har en bra video om det här ämnet, och mediepersonen Steven Crowder:
www.youtube.com/watch?v=_t5cHVMEqbE

Det är hopplöst att ens försöka förklara konservatismen som koncept för människor idag, eftersom de flesta är så demokratiskadade att de inte kan tänka på ideologier i några andra termen än partipolitik och storskaliga statliga reformer.

Konservatism är att låta människor sköta sitt, och inte lägga sig i. Att låta människor sköta sina egna business, skaffa sig egna jobb och över huvud taget hitta ett sätt att göra sig nyttiga för andra, utan att springa och dra pappa staten i rocken, och lipa om det ena eller andra är "orättvist".

Det ligger i sakens natur att konservativa partier urartar. Så fort en person blir politiker, så vill hen givetvis ha MER att säga till om, inte mindre. Det är därför politiker som initialt tror på människors egen förmåga att ta kloka beslut, strax förvandlas till aspirerande landsfäder, som vill blåsa skattepengar på skrytbyggen och "sociala program". De förvandlas till socialister, ofelbart.
Det är inget att förvånas över. Det handlar om inte att ha rätt idéer, utan om intressen. Och intresset ljuger aldrig.

Allt som inte är "vänsterliberalism" blir till en enda grupp samlat av de övriga.
Där har vi dagens konservatism i praktiken.

De flesta etablerade partier och politiker i EU som titulerar sig som konservativa, är egentligen som Ebba och Uffe liberaler. Liberaler lägger gärna till konservativt prefix eller suffix så att de ska kunna vara lite annorlunda än alla de andra liberala partierna, då de konkurrerar om samma väljare, publik, konsumenter, kunder. Ett politiskt parti blir som ett företag där alla anställda som de kallar politiker med sina tjänstemän och annat under dem lever på att vara en del av den parlamentariska industrin.

Var fjärde år måste lura folk att rösta på dem, annars blir tusentals drabbade, i de familjer livnär sig på denna industrin.
Reinfeld styrde i en tid då hans liberala parti drog fördel genom att framstå som ett progressivt bättre arbetarparti och det fungerade. Men efter att de släppt in miljontals blattar i landet så behövde de ända sig igen inför kommande val för att få röster. Då ändrade de lite på deras namn samt la till att det ska bli ordning igen med nya poliser och mindre blattar.
Det är konservatismen i den liberalkonservatism som Ebba och Uffe lurat er med.

SD ingår av egen vilja sedan 2019 i denna cirkus som ni ser i länken nedan.
https://www.expressen.se/debatt/borg...-inte-tvartom/

De är egentligen inne bland alla andra vänsterliberala varianterna och kan strykas direkt att kallas för konservativa partier.

.................................................. .................................................. ..........

Övriga, vad har vi då kvar där?

Mansrörelsen med män som har en defekt som gör att de inte riktigt vet vad en man är och jagar efter den känslan.
Nej, inga fjollor och foliehattar tack och städas bort så att den riktiga konservatismen som det skrivs om på Flashback får äganderätten till namnet på just det som de anser är en korrekt konservatism.

Vad har vi kvar nu då som är den konservativa rörelsen?
Svar: ingenting eftersom ni bara sitter och drömmer och diskuterar era drömmar med varandra.

Se bara i Italien där Giorgia Meloni i spetsen lurade alla som er att de vara jätte extremt konservativa
och att de skulle gå ur EU, Nato samt allt som tillhör den vänsterliberala USA- dominerade politik som är roten till alla deras problem.

Närmandet till Ryssland som de inbillade sig skulle ske, visade sig vara en bluff för att få väljare och röster. Deras första beslutet var massa nya miljarder till Ukraina och det blev samma vänsterliberala politik som vanligt, minus några flyktingskepp som förbjöds att gå i hamn i Italien.

Av de tre moderna ideologier som i blandad omfattning format västerländska liberala demokratiers partier kan man nämna konservatismen som en politisk filosofi som i sin kärna har en varning mot massinvandring. Jag syftar på den konservativa grundprincipen att förändringar bör genomföras vaksamt och att radikala förändringar sprider samhällsförstörelse om de inte balanseras emot andra viktiga värden och traditioner och institutioner - massinvandring är en sådan hotfull förändring... Varför? För medan till exempel en höjning eller sänkning av skattetrycket kan rättas till i efterhand är en etnisk-kulturell förändring bland befolkningen i Sverige mer permanent. Om vi som samhälle inser att massinvandring och etnisk splittring - i sig radikala ideologiska förändringar som bryter mot de samhällsfundament konservativa bör slå vakt om - förändrar Sverige i negativ riktning är det svårt att vända på den situationen. Repatriering och strikt assimilering kanske krävs - med den moraliska och ekonomiska problematik det skulle innebära. Ska man slå vakt om traditioner och argumentera måttfullhet i politiska förändringar bör man än mer vakta traditioner som är svåra att återskapa och välja motstånd mot de förändringar som kan ta sådant herravälde att de lätt blir permanenta.

Det är en sak - men inte en enkel sådan: det handlar om en av konservatismens grundläggande principer. Men det finns andra konservativa skäl att vara skeptisk mot invandring. Fullständig assimilering av invandrare är exempelvis lättare att förespråka på liberala grunder än konservativa - en liberal kan väl se det som att olika folk kan förenas endast i gemensam tro på liberal demokrati men en konservativ förstår att precis som svenskar har sin kultur så för invandrare med sig sin kultur och sina värderingar och sin livsstil. Det är djupt mänskligt och är förmodligen djupare än en grundlag eller valsystem. Den konservativa förståelsen för känslorna i kulturell identitet borde leda till en förståelse för den splittring och konflikt som invandring kan leda till. Ett samhälle baseras lika mycket på människan som individ i sitt sammanhang som det baseras på nationalekonomiska kalkyler om hur invandringen leder till mer entreprenörskap eller politiska perspektiv som menar att det som är det svenska samhället endast handlar om att vi har ett flerpartisystem.

Därtill kan man nämna den konservativa skepticismen mot utopier. Och det som gör Europa till Europa och mycket av allt värdefullt som skapats i Europa - att det ska överleva massinvandring och mångkultur är en utopi. Världens historia är komplicerad men det finns gott om fakta som visar att mixen av mångkultur och massinvandring är mer ett ideologiskt-utopiskt projekt än ett politiskt val utifrån mänsklighetens historia... Ett Sverige som har stor etnisk blandning och ett officiellt system om alla kulturers lika stora roll för samhället och ett offentligt samtal styrt av "antirasistiska" dogmer har aldrig existerat och de som förespråkar det riskerar att med sin utopi försvaga och försämra den svenska nationen.

Utifrån ovanstående anser jag alltså att konservativa bör vara mer emot massinvandring än liberaler och socialister (även om man förvisso kan formulera invandringskritik även ur de perspektiven). Problemet är dock att västvärldens officiellt konservativa partier och etablerade högerpartier inte endast för sin politik utifrån sina filosofiska grunder. Istället har de bland annat tagit på sig rollen som kämpe för näringslivet. Och mycket av det som en gång var konservativt har via en ideologisk strid där de politiskt korrekta valt förtryckande metoder till stor del förvisats från den offentliga debatten. Konservativa väljare är mer emot invandring men de samlande högerpartier som dessa röstar på är en respektabel del av pro-näringsliv-falangen i etablissemanget - och i frågor om kultur och etnicitet är de utsatta för åsiktsmässig kontroll.

Med andra ord borde konservativa politiker och partier vara mer emot mångkultur och invandring än de är. Enda sättet att få dem i rätt riktning är att rösta på de invandringskritiska partier som existerar (trots att det ofta är långt ifrån fullgoda alternativ). En röst på Sverigedemokraterna driver utvecklingen i rätt riktning - och tidigare nämnda argument motiverar det partivalet ur konservativ synvinkel. En röst på SD är ingen räddning (personligen vill jag ha ett nationellt sinnat parti som utifrån vetenskap och det västerländskt kulturella finner en väg som innebär individuell frihet och högre filosofiska värden och social rättvisa... men ledningen för SD verkar åtminstone ha en genomtänkt nationalistisk grund) men det är ett svar på en samhällsförändring genomförd på bristande historiska grunder och genomförd av flera av de mest antikonservativa samhällssektorerna - en förändring som förintar försvaret av värdefulla politiska principer och när dessa idéer och värden eliminerats kan de kanske inte återskapas.

Jag skriver om det ideologiska förtrycket i västvärlden. Ett förtryck som kan beskrivas med oräkneliga exempel. Den motkraft som finns utifrån folkligt stöd är framförallt Sverigedemokraterna och liknande partier. De behöver stöd för att det är de som får etablissemangskonservativa att välja mer sant konservativ politik i invandring och närliggande frågor. Det är avgörande för att framtida konservativa ska ha något att bevara. Och i alla vägval för världen som den blivit kan man kanske önska lite anti-ideologisk och måttfull konservatism som ser till att all radikalism och konflikt inte leder till tyranni - en konservatism med lite visdom att det aldrig finns en perfekt politik och att ett samhällsbygge alltid kommer vara mer debatt än en matematisk ekvation... kanske kan man önska en sådan civiliserad måttfullhet; förtjänsterna är flera - men som samhällsläget är måste konservativa förena sig med högerradikaler.

De konservativa existerar inte som koncept, dagens moderatregering är en vänsterregering som mer eller mindre reagerar på en miljöpartistisk/socialdemokratisk budget utan vilja till någon förändring. Har noll förväntningar att denna regering ska göra några framsteg inom något område men jag blir gärna överraskad.

Nej demokratin som koncept är ett ganska dödfött projekt då alla partier är mer eller mindre desamma, det är själva kärnan i det svenska samhället som måste raseras om det ska till någon långsiktig förändring, socialdemokratins arv måste förstöras och begravas för gott.

Själv hade jag gärna sett radikala förändringar av Sverige för det är det patienten behöver för att komma ur sin koma.

BlackScorpion-Swe:

Visst - de etablerade konservativa partier som i olika västeuropeiska och nordamerikanska länder i årtionden varit samlande kraft för den politiska högern i sitt respektive land har knappats drivit igenom invandringsrestriktioner. Åtminstone inte av egen kraft utan endast när det skett som en deal av en deal med invandringskritiska eller högerradikala partier. Och dessa sistnämnda partier har fått konservativa väljare som sett hur den etablerade högern svikit i invandringsfrågan. Det här är en banal sanning - men den politiska spelplanen är i förändring. Bara för att teckna en bild - om än slarvigt flummig:

1) Som analysredskap blev det nästan ett modé i svensk samhällsjournalistik men GAL-TAN-modellen har ett värde. Politik kan stå mellan icke-ekonomiska mönster och visst kan man se att vissa åsikter hänger ihop. Mattias Karlsson talade om "värdekonservativa patrioter" vs "kulturradikala kosmopoliter". Och de som i detta spektrum är mer liberal eller vänster ser väl konflikten som en fråga om känslor i exempelvis empati med världen före inskränkt nationell egoism.
2) Den amerikanska vänstern har radikaliserats på ett sätt som varit surrealistiskt för en vanlig Bill Clinton-röstande demokrat på 90-talet. Den officiella amerikansk patriotismen har för vissa ersatts av idén om hela USA som i allt central rasistisk. Och eftersom rasism i deras världsbild både förklarar samhället och dessutom är det mest förkastliga som existerar har de rätt till närmast totalitärt agerande.
3) Och om ovanstående är vänsterns tyranniska tendens kan man nämna de högerväljare som sluter sig bakom en auktoritär ledare. Auktoritet är inte samma sak som tyranni men att en sådan som Trump blivit president är nog ett tecken på förfall och en del europeiska nationalister var förr charmerade av Putin.

Man kan tala om annat men ovanstående ser jag som mest ideologiskt och psykologiskt intressant. Ovanstående är de idéer och känslor som driver människan i en strid från varsin sida av ett nytt politiskt spektrum. Socioekonomiska och livsstilsmässiga skillnader finns mellan de två sidorna.

I min mening är den mest centrala konflikten allt som handlar om nationalism. Jag stödjer nationalstaten som ett välfungerande sätt att strukturera ett samhälle och jag ser det som legitimt att försöka bevara en etnisk och kulturell enhet och jag tror skillnader mellan folk och kulturer existerar och påverkar världen och jag menar att mycket så kallat "antirasistiskt" tänkande är destruktivt och jag känner en lojalitet mot Sverige och jag misstänker att den västerländska civilisationen närmar sig förfall och död.

Allt ovanstående är politiska strider. I viss mån handlar det om värden som hotas. Om konservatism handlar om att bevara det värdefulla som skapas eller anammas av ett samhälle och föra det vidare har etablissemangskonservativa misslyckats när det handlar om nation och kultur.

Alla är liberaler.

Det kan vara svårt att greppa hur pass segerrik liberalismen egentligen varit. SD står för populism (fransk snarare än amerikansk), som i högsta grad är liberal den också. Den liberala demokratin med dess åsiktskorridor, koalitioner och kompromisser har fått SD att själva bli liberaler utifrån devisen - anpassa dig eller dö.

Moderaterna blev liberaler tidigt under kalla kriget, redan före namnbytet från högerpartiet.

Socialdemokraterna är också liberaler. Liknande hur SD som anpassningsstrategi givit upp nationalism och konservativa åsikter har sossarna sedan länge givit upp socialism för att överleva, eftersom det blivit omöjligt att försvara.

Det de olika parlamentariska alternativen är oense om är procentsatser på omfördelning liksom skattesatser, annars är det bara förändringstempo av samma förändringar som skiljer dem åt. Alla värnar de om individen, mänskliga rättigheter, multilaterala avtal (WTO, Världsbanken, NATO, EU, FN) etc.

Inga svenska parlamentariska koalitioner kommer ens kunna erbjuda ett någotsånär varaktigt illiberalt asylstopp - vilket är det som Sverige hade behövt mer än något annat för att börja städa upp denna oreda.


Samma här. Den liberala demokratin måste grusas. I Sverige finns inte förutsättningarna att utnyttja den till att driva en konservativ agenda inom dess ramar - som t.ex. görs i Ungern. Liberalism och progressivism är för institutionaliserad i Sverige för att verkande inom de befintliga institutionernas ramar skulle vara en möjlig väg till någon som helst önskvärd förändring värd namnet.