They/them - fy helvete vad löjligt!

Brukar det inte kallas kolonialism, när man prackar sin kultur på folk som inte bett om det? Brukar inte detta ses som ofint?

Jo, det var det jag syftade på när jag förklarade att jag accepterar personpåhopp: jag läste runt på Flashback innan jag registrerade mig, så jag är medveten om vad forumet har för kultur, och att mitt val att ändå delta i diskussioner innebär att jag får stå ut med den låga nivån. Precis som att man inte avslöjar andra användares identitet - det är införstått att det inte är acceptabelt här.

Du missar mitt ironiserade, det är lätt hänt i text.

Men vänstern opererar väl enligt "rules for thee but not for me"?

Inte alls. Jag tror bara att det blir bättre diskussion om man skriver mer än "ja" eller "nej".

Okej, du har rätt i att jag inte kan veta om det grundar sig i intolerans. Jag hade en fördom och det kan mycket väl vara så att du argumenterar endast för det språkliga bruket av orden samtidigt som du har en regnbågsflagga hemma eller är neutralt lagd till transpersoners rättigheter. Fullt möjligt! Dock ganska ovanligt men jag köper det.

Vad är det som jag inte svarar på? Har försökt läsa igenom dina frågor igen. Det enda kanske är då vem som bestämmer över kulturen, men det tycker jag att jag svarade på. Det är inget en enskild människa eller grupp kan bestämma hur som helst. Många fenomen importerar vi exempelvis från USA, sannolikt detta också och helt plötsligt är det inbakat i vår samhällsdeg.

Jag tackar för visad nåd. Jag är av åsikten att om man gräver ner sig för mycket i vad som är exakt rätt och fel i orden så missar man kanske helheten och det snurrar in på metahållet, och då tappar sakfrågan fokus. Så jag håller mig gärna till det. Jag är en enkel människa så försök förstå mina brister.

Om vi går till ordets betydelse. Personerna ifråga identifierar sig inte som han/hon utan de behöver ett ord som beskriver deras identitet som passar de själva. Engelskan är ju ett dåligt språk på det viset för där finns det ju inget hen. Det fanns visserligen inte i svenskan heller för så länge sedan. I vissa språk är det en naturlig sak att personer är könsneutrala som i finskan (hän). Är det fel att då hitta ett ord som är passande att använda för dessa personer, eller är det ordet i sig du stör dig på? Hur ser du på hen, då det inte tidigare har använts till något?

Sen vill jag lägga till ursprungsfrågan att många av dessa personer ofta inte plötsligt blivit såhär fastän det ser ut så utifrån, utan har varit så hela livet men stigmat har hållt de från att komma fram.

Du har till exempel inte svarat på huruvida jag har rätt att bevara min kultur. Istället kom du med en konstig generalisering om 60-talsvärderingar. Och nu när jag vi ändå är inne på det så förstår jag inte vad du menar med det - är allt som är äldre än det moderna övermoget? Jag frågar eftersom ditt enda argument mot binära termer som norm är att den normen är gammal. Hittills har du alltså argumenterat för att gamla saker är dåliga. Då är ju frågan om det gäller allt. För om det inte gäller allt så måste du förklara varför det gäller för det här. Kort sagt: du måste svara på mina argument med argument om du vill ha diskussion.

Du skulle förmodligen kalla någon som identifierar sig som en man för "han/honom", varför är det så svårt att tilltala någon som vill bli tilltalad "de/dem" för deras rätta pronomen?

Inte på svenska väl? Har du hört om ordet "hen"? Dessutom handlar det inte om att tilltala någon utan att tala om någon. Tilltala folk görs med förnamn eller "du".

Alla djur eller åtminstone däggdjur delas upp i två kön. Många som hävdar människan är djur påstår ändå att det finns många olika kön. Detta går inte riktigt ihop...

Ddt håller jag inte med om. Jag hävdade att traditioner och kultur inte är något man röstar om och att det inte nödvändigtvis ett facit att gå efter traditioner eftersom de ändras hela tiden. Visst är det trevligt med traditioner men om de ändras så är jag inte ledsen över det särskilt om de blir till det bättre.

Dessutom tycker jag mitt sista stycke i förra meddelandet belös problemet ganska bra. Varför vi ska ha det är för att se inte identifierar sig som han eller hon och om de ska trivas i ett samhälle med oss andra så vill de bli kallade något som de kan identifiera sig med. Det är ju en viktig del av deras person, hur de upplever att de blir indelade. Jag börjar dock tveka på att du är intresserad alls faktist av en diskussion så om du tänker återkoppla med en upprepning av dina senaste metadiskussioner så kan vi låta bli istället.

Fast här har man i princip "röstat fram det". Man har mer eller mindre bestämt att vem som helst kan identifiera sig som vad som helst, och vi har inget val annat än att acceptera det.

Se mina tidigare inlägg, tex angående Emma Sulkowicz. Helt tydligt att det är en tjej, kvinna. Blir också känd för att hon ska ha blivit våldtagen, och blir inbjuden av nån demokrat till en State of the Union-address, tex. Sen huxflux är hon "they". Non-binary. Så då måste hela Wikipedia skrivas om och varje person som refererar till Sulkowicz som "hon" blir ställd mot en skampåle. Trots att hon uppenbarligen fortfarande ser ut som en tjej och inte har några planer på att operera sig eller något sånt.

Och vad händer sen? Hon ändrar sig: så nu är Wikipedia "she" igen. Mycket möjligt detta kommer hända också med Demi Lovato.

Transor som Bruce/Caitlyn Jenner eller Ellen/Elliot Page är en annan sak. De har genomgått operationer, inte bara agerat på nåt jävla "konstnärligt" infall. Tror få har problem med att kalla dem Caitlyn och Elliot, även om man knappast för det vill glömma att de är just trans och inte "cis".

Som det är nu kan Trump gå ut och trolla alla, säga att han nu är "Donna Trump", och varenda jävla text i hela världen måste anpassas efter det. Sen kan han bara byta tillbaka.

Jag håller med om att respekt är en viktig parameter här. Respekt för önskemålen hos de som känner sig ha en annan könsidentitet. Men detta måste vägas mot kravet som ställs på oss att vi ska göra våld på vad vi vet är den korrekta beskrivningen av verkligheten: vi förväntas säga något vi vet inte är sant bara för att inte "kränka" någon. Det är en balansakt.

I så fall tolkar vi din 60-talsreferens olika.

För det första så måste folk som identifierar sig som plural fastställa vad det innebär – alltså komma överens om en definition som gäller för alla. Hittills är de bara överens om vad de inte är. För att det de är ska tas på allvar så måste de bestämma sig för vad de är. Om de inte är en grupp, utan det är var individ för sig, så ser jag inte poängen med att driva pluraldebatten som en människorättighetsfråga.

För det andra så vill jag absolut diskutera. Jag kan till exempel grena ut mitt eget argument att de som utövar en kultur ska bestämma över den – gäller det alltid? Nej, det kan jag inte påstå, och i så fall är mitt argument, om än tillämpat i en diskussion tillägnad en specifik fråga, något labilt. Jag tycker inte att det är acceptabelt att en del vuxna på Madagaskar tvingar mödrar att överge sina tvillingar för att tvillingar tros vara en förbannelse. Nullifierar detta mitt argument eftersom mitt argument är för ospecificerat för att vara tillämpbart på alla kulturer, vilket är hur jag fick det att framstå? Kanske. Men till mitt försvar så använde jag kulturargumentet i ett specifikt sammanhang, och det var därför jag frågade dig om 60-talsreferensen – har den någon innebörd som är specifik för den här frågan, eller är den menad som ett generaliserande? Om det inte är något av de båda så har den kanske inte med diskussionen att göra.