They/them - fy helvete vad löjligt!

Du har rätt, du får såklart kalla folk precis vad du vill. Men min syn på saken är att är att det blir så mycket trevligare om folk är snälla mot varandra och kallar folk vad de själv vill bli kallade. Så stryk min förra kommentar från ditt minne.
Om du går runt och kallar romer för zigenare och käkar negerbollar ja det är helt OK ingen hindrar dig. Men du får ju också räkna med att folk kanske inte gillar det.

Vi lever i narcissismens tidsålder, detta är ett av symtomen.

Här är en lösning: Sponsra inte folks vanföreställning och psykiska åkommor genom att köpa deras böcker de garanterat inte skrivit själva.

Det är väl tvärtom, narcissistiskt att inte kalla folk vad de själv vill bli kallade för att du har något problem med det. Det är ju brist på empati och förminskande att fortsätta med ett oönskat beteende mot andra.

Om man tidigare sagt:

”Ask Steve if he is hungry, and if so; give him a sandwich”

…förväntas man nu säga:

”Ask Steve if they is hungry, and if so; give them a sandwich””

Vad är mest narcissistiskt?

Alternativ A; Anna och Britta får själva välja hur de pratar om varandra.

Alternativ B; Anna kräver att få bestämma hur Britta pratar om henne.

Dina alternativ är ju egentligen:

A: Anna och britta får själva välja att kalla folk för vad de vill, men de vet om att de är osympatiska rövhål eftersom de vet att de som de kallar för en sak tar illa vid sig men gör det ändå.

B: Anna ber Britta att kalla henne för något hon trivs med. Britta är en empatisk människa och gör det för hon kan förändra ett mönster i sig själv och lever inte med filosofin jag har alltid rätt så jag bryr mig inte om andra blir sårade.

Men är man ett ”osympatiskt rövhål” om man använder ett annat pronomen än vad mottagaren önskar? I 99% av fallen lär detta i själva verket bero på att det pronomen som avkrävs är språkligt kontraintuitivt att använda sig av. Om en annan person använder ”hon” om dig beror det med största sannolikhet på att den uppfattar dig som en kvinna. Inte på att den vill behandla dig illa.

Men att önska styra hur andra ska uppfatta en är ganska nära definitionen av narcissism. Vad man de facto ber andra människor om när man ber dem använda specifika ord för att beskriva en är att man ber dem kommunicera genom vita lögner. Jämför gärna med adjektiv. Mina föredragna adjektiv är ”genial” och ”superhet”. Vore det normalt att pracka på andra personer dessa? Eller ska de få välja själva hur de beskriver mig?

They/them har ju existerat otroligt mycket längre än den ickebinära trenden. Dyker väl upp på 1500-talet för första gången. Ser inte alls problemet i att använda det på engelska.


varför skulle man reta sig på det? Jag fattar förvisso att man vill göra det enkelt för sig själv men jag fattar inte denna besatthet av att trigga sig själv när man stöter på könsneutrala pronomen. Det är som om folk söker anledningar till att bli arga.


Jag tycker att man är ett osympatiskt rövhål om man gör det med flit. När jag pluggade så hade vi en icke-binär person i skolan. De som i början av första kursen refererade till hen som hon utan att veta att hen är icke-binär var inte osympatiska rövhål, men de som hade fortsatt med det trots att de vet hur det ligger till är rövhål helt enkelt. Samma typ av små människor man ser i Robinsontråden som kallar Tova-Sophia för Pär (transkvinna som hette Pär innan könsbytet)

Sen tycker jag inte att din jämförelse med adjektiv är giltig, en bättre jämförelse vore kanske att du byter namn från nåt du starkt ogillar och inte identifierar dig med - säg Klas - till något du tycker passar dig mycket bättre, säg Johan. Och jag vet om detta, och fortsätter ändå att kalla dig Klas. Då hade jag varit ett osympatiskt rövhål.

Nej, jag tycker att nazister på flashback ska bestämma vilka ord som får användas

Jaha så det är nyspråk då, som det faktum att New York har lagstiftat om 31 olika kön?

Det kanske är en lättnad för oss kvinnor som uppfattas som kvinnor utåt pga yttre attribut som kan vara typiskt kvinnliga, men som känt ändå att man är annorlunda genom att veta att det finns flera. Bara för att jag har en kvinnlig kropp så känner jag mig inte alltid som en i sinnet. Jag kan känna mig avundsjuk på gymmet när jag tränar och ser att män är starkare än mig och att de ser det som en självklarhet.