Helt sjuka biverkningar på abilify

Jag har fått abilify som stämmningsstabiliserande, jag har aldrig varit psykotisk.
Så ja, abilify kan användas till annat än psykos-tillstånd.

Jag har även fått seroquel, litium, SSRI-preparat, jag har mått skit av samtliga.
Jag har också vårdats enligt LPT under en kortare tid för ca 10 årsedan.

I dagsläget lider jag främst av svårbehandlad ångest, men pga av alla mediciner de laborerart med på mig, så avstår jag all psykofarmaka numera, mådde verkligen sämre än någonsin på dem medicinerna, däremot tycker jag abilify var den som gav minst biverkningar.

Prata med din behandlande läkare, bara för att du vårdas enligt LPT som betyder de inte att du inte har något att säga till om.

Lång historia, men gjorde inget alltför galet om jag ska vara helt ärlig...


Tyvärr verkar det så av allt att döma... anhöriga kommer inte acceptera att jag inte tar abilify... inte soc heller... jag måste samarbeta med vården.

Kan väl sprida lite glädje i tråden med att säga att det finns en väg ut ifrån allt elände med mediciner, behandlingar, möten med läkare samt sociala och allt vad det nu kan vara.

Jag har gått igenom allt det där, i en riktigt ung ålder. Blev första gången inlagd när jag var 20år och satt på extremt starka Schizofreniska läkemedel pågrund av att jag rökt Cannabis.

Det hela var att jag en dag rökte Cannabis och mådde dåligt, betedde mig konstigt hos mina föräldrar och dem ringde Polisen på mig. Polisen körde mig till akut psyk.

Det var väl där helvetet började. Flera år av möten med Läkare på psykiatrin, flera möten och behandlingar via Sociala

Egentligen ville alla stämpla mig som galen och dra den så kallade Haschpsykos stämpeln på mig.

Jag förstog dock att detta var helt taget ifrån tomma intet och även fast alla tvekade på mig, som föräldrar läkare och sociala

Så fortsatte jag att tro på mig själv. Kämpade som sagt i många år med Psykiatrin, sociala och min familj.

Idag, skrivandes stund. Så har jag slitit mig bort ifrån Socialtjänstens all "hjälp" och Psykiatrins all "hjälp". Eftersom jag personligen tyckte att både Psyk och Soc förstörde mig mer än vad dem hjälpte mig.

Idag som sagt är jag fri, ifrån allt. Det var ett par jobbiga år. Men jag fortsatte att tro på mig själv och jag lärde mig en hel del på vägen under alla dessa år också. Som bara gjort mig starkare.

Sociala blev jag av med för ca tre år sedan och Psykiatrin blev jag av med för ca ett år sedan.

Psykiatrin ville egentligen inte skriva ut mig ifrån öppenvården. Men eftersom jag var "frivillig" där så fick dem lov att lyssna på mig. Även om de hotade med det ena och det andra så som att göra Orosanmälningar vilket dem också gjorde.

Ja, såklart så försökte Psykiatrin hålla mig kvar. Menar, every patient cured is a customer lost. Så ja. Dem gjorde allt i sin makt för att hålla mig kvar.

Min överläkare sa "Vi ses snart igen, för snart hamnar du här igen."

Alltså i princip allihopa har gått emot mig, men jag behövde fortsätta lyssna på mig själv.

Som sagt, slagit mig ifrån alla äckliga statliga myndigheter. Samt har jag ett fungerande liv i dagens läge. Jag mår dåligt ibland och bra ibland. Så som en människa ska göra. Jag är ingen lobotomerad Zombie längre som är i behov av statens äckliga manipulerings mediciner.

Tack för mig och ni som sitter i skiten, ge aldrig upp.

Jag blev dement av Risperdal injektion & hallucinerade kraftigt, verkligen lustiga "mediciner" de som tillverkar dem vill sälja.

Abilify åt jag i 2 dagar för 10 år sen, mådde helt fyrkantigt men sen dess städar jag 1 gång i veckan från att aldrig gjort det.

Försök att bli ren från psykiatrins gifter! Det är en sjuk etisk korruption hos dem som håller igång denna s.k. medicinering som är kvacksalveri så att det skriker om det. Ärligt talat känns som någon medeltida tortyr denna psykbehandling jag fått. Måste utrotas direkt och totalt omgående från Sverige (psykiatrins så kallade medicin-behandlingar, som är giftiga och elchockerna också)!

Läkare som skriver ut antipsykotiska mot något annat än psykostillstånd är antingen väldigt okunniga eller sadister. Det finns inte mkt annan psykofarmaka som är så dålig för hjärnan som det.

PM

Det är lättare sagt än gjort, men om du har något tips så lyssnar jag gärna. Det är svårt att bryta sig loss när man väl är inne i systemet, så att säga...


Precis!

Okej men det är väldigt enkelt att skriva av sig från psykiatrin. Jag är väl medveten om att mycket med dem kan gå fel och särskilt om de är av en uppfattning som kanske inte stämmer. Däremot så kan människor absolut få psykoser efter att ha rökt hasch och det låter som om du varit lite mer annorlunda än bara haft den känslan själv.

Psykiatrin är en väldigt dysfunktionell distans som skulle behöva reformeras ytterligare en gång men då med mer inriktning rörande kompetensutveckling hos personalen och förbättringar av öppenvården.

Att du inte längre är i kontakt med socialtjänsten eller psykiatrin innebär inte att du inte kan ha en psykossjukdom som utlöstes i samband med rökning. Däremot är det jättemånga som istället är sjuka pga mediciner och biverkningar. Inom psykiatrin är det en särskilt utbredd okunnighet rörande de medicinska behandlingar som sker och hur illa olika individer påverkas. Det är mer vanligt än ovanligt att patienter äter flertalet olika mediciner där medicinering kan vara mot biverkningarna av en annan medicin.

Det är hög konfirmeringsbias som pågår inom psykiatrin och det är givetvis mycket skadligt för patienter. Någon öppen utvärdering av psykiatrins resultat saknas också vilket inte är riktigt rimligt med tanke på hur mycket skattemedel som slukas. Att majoriteten överlag inte förstår diagnoser, differential diagnoser eller läkemedel beror helt enkelt på att det krävs höga betyg för att bli läkare eller psykolog medan majoriteten av de som arbetar inom psyk knappt har betyg alls. Detta innebär en extremt negativ belastning på vårdkvaliteten.

Men att det finns en mängd okunniga och inkompetenta människor innebär inte att de vill patienterna illa. De har bara en för hög tilltro till dem själva utan att se hur lite de faktiskt klarar av att uttala sig och inte bör göra särskilt många påståenden då de inte är kvalificerade för sådant. Det är alltså inte en illvillig agenda på dagordningen. Man kan jämföra med hur många som tror att de plötsligt blir svensklärare för att de sitter på nätet och läser och genom läsandet har någon form av bedömningsfråga hur en annan klarar sig i skolan. Bara för att folk kan lite innebär det inte att de är experter och absolut inte att de kan se en annan människa i alla andra miljöer.

I framtiden kommer vi förhoppningsvis ha fler mediciner med mindre biverkningar. När du äter mediciner ska du har möjlighet att själv bestämma sort och dos. Man kan inte bara maxa en dos och tro att allt blir jättebra. En cancersjuk person kan t.ex. inte bli frisk om den endast äter tomater men människor inom vården tror ofta att mediciner de skriver ut är jämförbara med strålningsbehandling och inte tomaterna. (De är såklart varken det ena eller det andra med det första kan vara del i hälsosam livsstil och det andra en akut behandling för att bryta ner en pågående sjukdom kortsiktigt) Det krävs okunskap för att betrakta mediciner som magiska underverkgörare eller att inte erkänna de biverkningar som förekommer. TS beskriver ett klockrent fall av att bli sjuk av vården utan att medicinen sänks eller tas bort för att den ger orimligt hög nivå av obehag och funktionsnedsättningar.

Varför citerade du ens mig för att sedan skriva det där? Vet inte ens vad jag ska svara på.

Ok, sorry.

Jag är glad att du mår bättre men om du mår sämre så försök igen med psykiatrin.

Jag beklagar dina dåliga upplevelser och hoppas att du kommer må så pass väl att du aldrig igen behöver riskera att möta på behandlingar du upplever illa.

Men om du skulle behöva kontakt med psykiatrin igen så tala om för dem vad du upplever som fel och byt läkare, psykiatriker, samtalskontakt som inte känns ok.

Som sagt, förhoppningsvis kommer du aldrig mer behöva ha med den delen av vården att göra utan istället fortsätter leva välmåendes.

Tack för ditt mer specifika ”fråga”? som jag ska svara på.

Tack för ditt erbjudande, SablarKonstaplar. Men jag söker aldrig vård på en Psykiatri längre. Polisen kan såklart köra dit mig igen, jag säger inte att det aldrig händer. Men då kommer en eller flera personer bli skadade, eftersom jag inte tillåter Psykiatrin att experimentera med min kropp. Ger sig någon på mig med ondskefulla handlingar på gång så försvarar jag mig, oavsett Polis, eller vem som helst som försöker experimentera med mig kommer få stryk rakt av.

Sök upp vad som hänt på Psyk Sjukhus egentligen. Enda sedan starten av Psyk Sjukhus har det endast gjort extremt farliga experiment på människor där inne på dem Psyk Sjukhusen. Människor har dött pågrund av Psykiatri. Antalet självmord per år orsakat av Psyk är något jag skulle vilja veta, det mörkas ner.

Miljard-Industri samtidigt som det innehåller människor med stor makt som är minst lika sjuk i huvudet som dig. Som gör allt för att förvränga din verklighet mer och mer. Till att få dig att tro att du är en livslång sjuk människa som år efter år, månad efter månad, vecka efter vecka, dag efter dag

Äter en handfull ”Psyk” mediciner, allt emellan Anti-Psykotiska som är neuroleptika och direkt livsfarligt för hjärnan. Till massa blandat skit som ”Morgon medicin för att må bra” lixom Ta en Tablett Ta en Tablett

Nej du typen, du verkar vara någon som verkligen älskar sjuka experiment. Gå och dö, gör oss alla en tjänst.