Har man på något sätt rätt till askan efter kremering?

åter igen. min aska efter kremering. skiter i mina anhöriga. så varför ska jag inte få respekten att få min sista vilja för att det satans packet är anhöriga

Respektfull hantering betyder inte att göra som du vill, utan att kvarlevorna hanteras på ett respektfullt sätt utifrån gängse normer.
Hänsyn till den avlidnes vilja tas så lång som möjligt inom ramen för lagen, och anhörigas vilja i den mån det ligger inom ramen för lagen och ev önskemål den avlidne angett.

I grund och botten så tillhör din kropp staten från det du dör.

Här har vi en äkta svensk. Fy fan. Gå och gräv ner dig.

TS, gör som du vill. Det är din rättighet. Det är inte den fega svenska staten som äger något. Den äger egentligen ingenting.

Lite onödigt med personangrepp för att nån upplyser om hur lagarna ser ut.

Det är ingen som kollar vad som sker med askan, så rent praktiskt gör man som man vill med den.

Det förutsätter att du övht får dom att lämna ut askan, enda tillfället du normalt har nån chans att ens röra askan är vid gravsättningen då den flyttas från gravkapell till gravplats.

Ett skäl till att lämna detta skitland. I och för sig är jag pessimist och ateist, så vad som sker med mitt lik är egentligen strunt samma, men eftersom jag hatar den fega svenska staten så mycket, så ska jag för principens skull ändå försöka se till att de inte bestämmer över min aska.

I vettiga länder kan man säkert muta någon till att få askan, och i USA ska man kunna ha den hemma i bokhyllan om man vill.

Hej. TS här. Jag tror det löst sig, åtminstone att komma åt askan. Kremeringen sker tydligen på annan ort än där begravningen sker, och det verkar - precis som vissa här i tråden sa - att då får man åka och hämta askan på krematoriet själv om man vill göra på det viset. Personen på begravningsbyrån sa även att kyrkan ibland gör undantag gällande att ta hem urnan inför gravsättningen. Han kunde inte lova att de kommer göra det i vårt fall, men han vet att de gjort det flera gånger med andra.
Fast enklast är ju att först testa att hämta askan själv, så löser sig den biten. Nu är det ett par veckor kvar till begravningen, så kremeringen är ju en bit fram, men ska kontakta krematoriet så småningom och se om det går att få komma och hämta askan och transportera den själv.

Nästa problem är att frakta askan ut ur landet. Landet som askan ska till kräver endast att man lägger askan i handbaggaget och att man har kopia på döds- och kremeringsintyget, men jag är orolig att strulet är att få ut den ur Sverige där reglerna är så strikta. Här måste man ju ha tillåtelse att ta ut askan. Visst, jag skulle kunna säga att askan är från två av mina husdjur som kremerades för ett par år sedan och som jag har kremeringsintyg på, går väl knappast att se någon skillnad. Om man nu får frakta djuraska ut ur Sverige, blir väl nästa sak att ta reda på.

Lite off topic, men det hela känns absurt. Begravningsentreprenören sa att än så länge äger sjukhuset kroppen, och efter att den kremerats äger kyrkan askan. Ganska osmakligt sätt att formulera sig och inte heller särskilt respektfullt mot de anhöriga, eller den döde för den delen som uttryckligen hade önskat få en del av sin aska spriden på en speciell plats och att det sedan är upp till staten att neka detta, som de tydligen gör i 99% av fallen.

TLDR: Det är arvingarna som enbart har rätt till askan.

Försöker Landstinget stjäla den?

Ja fast de kollar ju inte upp vad du faktiskt gör med askan.

Skönt att det ändå löst sig så här långt. Beklagar att det administrativa är som det är. När det gått några år kommer ni antagligen att kunna ”skratta” åt det dråpliga och det blir ett fint minne att ni gjorde allt för att hedra sista önskan.

Nej, arvingarna har ingen rätt till askan i Sverige, det dom har är viss rätt att välja vad som ska göras med den inom det regelverk som finns (ev önskemål från den avlidne angett i sin sista vilja går före).