Hur du kommunicerar med andar enligt en logisk process och förklaringsmodell.

Nej, jag eftersöker fysiska färger.
Inte olika våglängder.
För färger existerar fysiskt, det står du bakom?

Den upplevelsen du har när du ser något grönt existerar fysiskt, så det är bara fram med bevis på den fysiska egenskapen grön.

Den gröna färgen kan ju inte vara en våglängd?
En väglängd har ju ingen fysisk färg?
Var har du fått för dig det?

Hur kommer det sig att du skriver på det här sättet och tror på det du skriver på det här sättet?

Jag kan inte förstå överhuvudtaget..

Vad skulle färger vara enligt fysiken om inte kombinationer av våglängder?

Eller menar du färg på fysiska föremål, vätskor eller gaser. I så fall, de har atomer eller molekyler som absorberar inversen av de kombinationer av våglängder som når ögat.


Det som avgör vilken färg vi uppfattar att ljuset som när ögat har är fysik. Det som avgör vilken färg att föremål ser ut att ha är fysik (och eventuellt kemi).

Vad skulle det annars vara?


Nej. Det finns inte en fysisk (eller kemisk) egenskap som kan ge oss upplevelsen att se grön färg. Det finns mängder med olika ämnen som kan reflektera ljus som vi upplever som grönt. Det finns mängder (oändligt faktiskt) med olika våglängder som vi uppfattar som grönt.


Nej. Det är ett helt spann av olika våglängder som vi upplever som grönt.


En specifik våglängd kommer leda till att vi upplever den som en viss färg.

Det är så. Detta är sådan som man lär sig i skolan.

Jag ifrågasätter ingenting av det du säger.

Vi ser ett visst fysiskt tillstånd som grönt.
Vilket självklart är underförstått.
Men är det fysiska tillståndet fysiskt grönt?

Kan det vara så att grönt enbart existerar som en upplevelsese utav ett fysiskt tillstånd?

Vad är då upplevelsen som vi kallar grönt?
Hur kan du uppleva färgen grönt?
Går det att bevisa upplevelsen utav grönt?

Om våran upplevelse utav grönt som en färg inte går att mäta eller bevisa mer än att visa det tillstånd utav fysikalitet som vi upplever som grönt. Existerar det verkligen fysiskt då?

Om ett tillstånd utav fysikalitet bevisar färgen grönt, skulle du inte kunna bevisa att det som jag upplever som grönt är samma som du upplever som grönt?

Om det inte existerar fysiskt.
Vad säger det om din upplevelse?
Att den inte är fysisk då den inte består utav någonting fysiskt, det fysiska är någonting som du upplever inte något som du är(din upplevelse).

Om du tar ett kort med din mobilkamera på en solnedgång, så existerar inte fotot fysiskt.
Fotot existerar i fysisk information som olika fysiska pixlar visar, men informationen är inte fotot, och enskilda pixlar är inte fotot heller,
Fotot är en avancerad illusion som bygger på att använda sig utav mängder med fysiska tillstånd kombinerat till en representation.
Solen har flyttat på sig och bilden består inte utav solen. På samma sätt så består inte din upplevelse utav det du tittar på.

Din upplevelse är inte dom objekt framför dig, utan det är en illusion som representerar objekten framför dig i din upplevelse.

Hur kan illusionen ha egenskaper som inte existerar fysiskt?

Sutsatsen är helt enkelt att våran upplevelse är övernaturlig, då den inte följer dom fysiska reglerna och begränsningarna eller består utav något fysiskt, när du upplever det fysiska följer du inte fysiska lagar, bevisligen då du kan uppleva omöjliga fysiska egenskaper, exempelvis många visuella trick och illusioner.

Upplevelsen är någonting utanför det fysiska.
För att du är ett övernaturligt väsen som enbart använder det fysiska som ett verktyg för att orientera dig när du låser fast dig i en delvis fysisk maskin som tvingas följa dom fysiska reglerna. Men du som har låst dig till den fysiska maskingen är inte fysisk och har existerat sen innan det fysiska skapades.

Om du slår i knät och får ont.
Är ont en fysisk egenskap?
Är din upplevelse utav ont enbart signaler i ett nervsystem?
Hur förklarar man isåfall fantomsmärtor?

Det finns ett bra exempel med en man som klev på en spik och skrek oavbrutet i timmar utav smärta, när en läkare äntligen skulle kolla på skadan, så visade det sig att spiken hade passerat mellan mannens tår och inte penetrerar foten fysiskt.
Vad är det som händer här?

Hur kan människor påstå sig kunna disscoaciera totalt(vanligtvis mycket erfarna med meditation) från smärta och ha hjärtoperationer utförda utan smärtstillande där man inte rör en min eller uppvisar stress?
Hur kan du inte få ont om ditt nervsystem reagerar om du verkligen är en människa med ett nervsystem?

Är du verkligen en fysisk varelse eller inbillar du dig att du är en fysisk varelse utav att ha förlorat dig själv i ett litet spel som du spelar där du fäster dig vid en fysisk maskin och tillfälligt börjar om på nytt utan någon kunskap om vem du är i den här illusionen utav att det framstår som att du är något fysiskt för det enda du minns sedan födseln är att du är "du", som tittar ut ur en fysisk biologisk människa och allt du upplevt i din omgivning har framstått som fysiskt för att se hur du reagerar och orienterar dig i den fysiska omgviningen som du har skapat med detta syfte att inbilla dig själv att du är fysisk?
Då du kanske vill se hur du reagerar utan massa kunskap?

Hade du gjort dåliga val om du hade massvis med kunskap och förstod fördelen till fullo bakom att enbart göra bra val?

Om du enbart gjorde informerade bra val, hur skulle du någonsin lära dig konsekvenser(uppleva) dåliga väl?

Hade dom bra valen som du gjorde konstant utifrån att du förstod fördelen till fullo bakom varför du gör dom betytt lika mycket som när du väljer en handling utav kärlek utan att förstå att det gynnar dig eller förvänta dig något tillbaks?

Hade handlingen av kärleken utan någon som helst förväntan varit något som du upplevde som otroligt vackert och under dom värsta prövningarna varit något som du bedömde vara handlingen utav en hjälte-
vara möjligt om du inte började om med din samling kunskap regelbundet?

Hur mycket krävs för att du ska välja det dåliga valet när du inte är medveten om helhetsbilden och enbart känner till verkligheten utifrån perspektivet att du är ensam i den och att andras upplevelser inte är dina egna?

Skulle du stjäla pengar om du visste att du aldrig skulle åka fast om det drabbade en annans upplevelse negativt som den enda konsekvensen?

Hur lång tid skulle det ta tills du hittar tillbaks till dig själv och inser på djupet vem du faktiskt är och sluta göra dåliga val oavsett hur mycket man testar dig?

När skulle du hitta tillbaks till dig själv och vem du är(allvetande, omnipresence, alltet, universum, gud, existensen själv, allt som finns)
Hur skulle det kännas att förstå detta efter att du känt dig som en obetydande liten Jag bland en gigantisk mängd dom, i en kolossal verklighet, där du inbillat dig andra upplevelser som utanför och separerade till dig och inte vara andra versioner utav dig själv där du bokstavligen har dessa upplevelser samtidigt som din egna?
Skulle det vara en fantastisk känsla att inse hur jävla fantasisk du är och alltid har varit?

Hade detta spelet funkat att spela om du behöll allvetande kunskap och förstod resultatet utav varenda val och visste på förhand alla möjliga alternativ du hade och vart du hamnar beroende på vilka val du tar.
Skulle du hamna i situationer där du skadar dig själv?
Hade spelet haft någon mening om du visste allt på förhand och risk därför inte existerade?

Om du kunde göra exakt vad du vill hela tiden hade du inte tröttnat på att ha full kontroll och alltid veta vad som kommer hända?
Hade du uppskattat att rädda prinsessan från onda soldater för den 100:e gången?
Hade du upplevt dig som en hjälte när du visste exakt vad du gjord och att du skulle lyckas på förhand?

Hade otäcka händelser utav mord och hemska handlingar fascinerat dig om båda inblandade var medvetna om att dom skulle hamna i den situationen på förhand och valde att göra det?

Skulle du tycka att ett annorlunda spel skulle vara roligt att spela för att du förlorar kontrollen och inte vet vad som väntar dig och är så inne i spelet att det framstår som verkligheten och kan inners extrema konsekvenser för dig där du slutar uppleva för evigt om du gör fel under dina äventyr som du tar dig an och inte har den blekaste vart dom kommer ta dig? Hade du upplevt en sådan inlevelse vara positiv i ditt spel?

Hade du skapat spelet med en möjlighet att förstå att du spelar inom spelet som är svår att uppnå? Där ingen ändå skulle tro dig om du berättade för dom därför inte förstöra spelet?

Hade spelet tillåtit dig att luras så mycket att inte ens sanningen ofiltrerat framför dig om att det är ett "spel" kunnat ändra på din uppfattning och totala inlevelse i den illusion du skapat dig själv för den konstgjorda verklighet du skapat som miljö med illusion utav att vara verkligare än ditt riktiga jag som skapade spelet?

Jag har många funderingar om din fysikalitet min broder.

Vi brukar väl sammanfatta den under begreppet syn.


Jag är en maskin som medveten om min omgivning, och kan uppfatta många saker i min omgivning. En av dessa saker är om jag betraktar ett objekt med vissa fysiska och kemiska egenskaper som gör att objektet i fråga reflekterar våglängder inom ett visst span.

Även om vi inte förstår exakt alla fysikaliska och kemiska detaljer i nuläget, exakt hur alla molekyler i hjärnan samverkar, är det ingen anledning till att säga att det inte kan vara fysikaliska och kemiska mekanismer som bearbetar data från omvärlden, lagrar data, och matar ut ny data.

Att blanda in andra dimensioner och annat hokus pokus, bara för att man inte förstår, är inte vettigt. Orsaken till att detta inte är vettigt, är enkel. Både du och alla andra förstår dessa andra mystiska dimensioner ännu mindre. Vi har inte ett enda belägg för att de ens existerar, förutom det fakta att du inte förstår den fysik och kemi som vi vet finns.

Vi har ju redan gjort specialiserade AI som kan identifiera gröna granar, gröna frukter etc. Vi kan nog därför påstå att dessa AI är medvetna om gröna saker. Dessa är dock inte självmedvetna, och de är heller inte medvetna om familjeband, näringsvärden, döden, och en massa annat.

Men det finns inget som tyder på att vi inte med mer forskning eller kraftigare maskiner skulle kunna få ihop ett fysiskt ihopsatt AI som kan förstå även den här sortens begrepp. Det finns inget matematisk hinder mot att skapa ett AI som har typiska mänskliga attribut, inklusive ett liknande medvetande som jag och du har.


Om alla människor som inte är blinda eller färgblinda kan komma överens om att vissa våglängder kallas gröna, och de sedan självständigt och repeterbart kan peka ut samma gröna våglängder, då kan vi nog säga att det vi kallar för grönt existerar. Spannet med våglängder existerar ju.

Att vi valt att sätta ordet "grönt" på spannet är så klart godtyckligt på ett vis. Men på ett annat vis inte, då det beror på fysiska och kemiska egenskaper i hur ögat växt fram. En räka som har 11 olika receptorer kan så klart uppleva vad som för oss är två olika gröna föremål som objekt med två helt olika färger, och kunde räkan prata hade den så klart haft andra ord för alla dessa färger.

Jag tycker det låter lite som att du resonerar mot begrepp som tex storm, och att du hävdar att storm inte är ett fysisk fenomen, bara för att det är lite godtyckligt vad som är storm och inte.

Oavsett om vi människor fanns eller inte, och oavsett om vi skulle ha ett språk eller inte, skulle det ändå finnas storm som fysikaliskt fenomen. Eller hur?


Det där tror jag inte vi vet. Men återigen är det faktum att vi inte vet inte ett bevis på att det måste handla om något som sker i en mystik andlig dimension som ingen har sett.

Och om denna mystiska dimension fanns, hur skulle det lösa något tänker du? Nej, här har du nog inte riktigt tänkt till.

Det skulle bara göra det ännu svårare att svara på frågan hur det går till att grönt upplevs på ett visst vis, och huruvida grönt upplevs på samma sätt av i alla "själar", eftersom vi vet mindre om detta än vad vi vet om de fysiska molekyler som finns i vår värld.


Det finns inget som tyder på att det skulle finnas något annat.


Jo. Men inte en form som jag skulle känna igen som en solnedgång, förrän den visualiseras med någon slags apparat som approximerar proportionerna och våglängderna som nådde linsen, alternativt en apparat som lägger ut en yta av pigment som ungefärligt absorberar inversen på de olika våglängdsamplituder som nådde linsen.

Självklart lagras alla foton, oavsett kamerateknik, i en fysisk form. Eller menar du att även digitalkameror kräver någon slags själ i någon påhittat dimension där de lagrar minnen?


Om du menar egenskaper som färger i bilden, så är de fortfarande fysikaliska approximationer, som i allra högsta grad handlar om fysik och våglängder.

Om du menar att vi har en uppfattning om saker som mått på solen och mått på en kokosnöt i en bild, så handlar det om att vi människor är intelligenta varelser i någon mån. Och återigen, nej, vi har inte exakt koll på hur vår intelligens fungerar i sin helhet. Men vi är på god väg. Och det finns inget som talar för att det handlar om någon extra dimension, utan vi förstår redan många delar av hur det fungerar, och ingen av dessa delar har behövt extra dimensioner för att förklaras.


Nej.

Det är lite som att säga att jorden bärs upp av sköldpadda, och tycka att det har löst något.

Om du måste ta till något övernaturligt, för att du inte klarar av att förklara något, tar du på dig bördan att förklara det övernaturliga, vilket du förmodligen inte klarar av, utan att ta till ytterligare en nivå av övernaturlighet som driver den första nivån av övernaturlighet. Det är infantilt misstag.


Att en maskin felar ibland är inte ett belägg för att maskinen inte finns, eller belägg för att maskinen inte är en maskin.


Ja, eftersom vi ännu inte har observerat något som ligger utanför det fysiska, så är även denna händelsekedja styrd av fysikaliska och kemiska processer. Detta har vi dessutom ganska bra koll på hur det fungerar.


Haha. Skulle det ens vara svårt? Det är fel i de delar som inte kapats bort så klart.


Inte vet jag. Försök till försäkringsbedrägeri kanske? Han kanske samtidigt stukade en tå på brädan? Han kanske blev stucken av en insekt samtidigt? Det går väl tänka ut hundra förklaringar som alla verkar mera troliga än att det skulle finnas en mystiskt mental dimension som ingen hittills lyckats observera.

Det enda jag känner till i sammanhanget som kan utföras repeterbart är experimentet där man låter en försöksperson ha sin hand gömd, samtidigt som de ser en gummihand. Genom detta upplägg kan då försöksledaren peta på både den riktiga handen och gummihanden, och få försökspersonen att tro att gummihanden är dennes riktiga hand.

Folk kan tro konstiga saker, ja, vilket den här tråden också bevisar. Men bara för att folk kan få för sig konstiga saker betyder inte det att det måste bero på en extra dimension. Det kan helt enkelt bero på att det fysiska och kemiska maskineriet i hjärnan har brister. Mer hos vissa.


Hur kan du stänga av en spis? Eller hur kan telefonen släcka ner skärmen efter ett tag? På vilket sätt skulle det vara fysikaliskt uteslutet att delar av den fysikaliska maskin som snurrar i vår hjärna kan stängas av?


Nu börjar du prata mer om detaljer i maskineriet. Jag ser inte att något av detta har med frågeställningen om hjärnans maskineri drivs under fysikens lagar i hjärnan eller om det drivs av någon maskin i en annan själslig dimension.


Din psykos verkar bli värre efterhand i detta inlägg.

Just denna fråga är förövrigt av typen: När ska du sluta slå din fru?


Jag ser inte riktigt kopplingen till färgen grönt och lägger ner här.