Den här studien publicerades för ett par månader sedan, men jag kan inte minnas att den uppmärksammats vare sig här eller i media:
https://journals.plos.org/plosone/ar...l.pone.0245513
Studien är en sammanvägning av tre tidigare genomförda svenska studier där forskarna skickat ut fiktiva ansökningar till riktiga jobbannonser och observerat om könet påverkar sannolikheten att den sökande kallats till intervju.
Slutsatsen:
Citat:
Abstract
We estimated the degree of gender discrimination in Sweden across occupations using a correspondence study design. Our analysis of employer responses to more than 3,200 fictitious job applications across 15 occupations revealed that overall positive employer response rates were higher for women than men by almost 5 percentage points. We found that this gap was driven by employer responses in female-dominated occupations. Male applicants were about half as likely as female applicants to receive a positive employer response in female-dominated occupations. For male-dominated and mixed occupations we found no significant differences in positive employer responses between male and female applicants.
Med andra ord; inom mansdominerade yrken, eller yrken med jämn könsfördelning påverkade den sökandes kön inte dess sannolikhet att kallas till intervju, men inom kvinnodominerade yrken hade en fiktiv manlig sökande bara hälften så stor sannolikhet som en fiktiv kvinnlig sökande att bli kallad.
Vilka slutsatser kan vi dra från detta? Är detta ett samhällsproblem? I den utsträckning detta är ett problem, hur kommer man till rätta med problemet? Vad kan arbetsgivarnas diskriminerande beteende bero på? Behöver det feministiska narrativet om könsdiskriminering som ett fenomen som primärt drabbar kvinnor uppdateras för att reflektera nuvarande verklighet? Och varför får en studie som denna så låg uppmärksamhet, när könsdiskriminering generellt ses som väldigt omoraliskt?