Det finns två barn. En pojke och en flicka. Pojken, född oktober 2010, är C:s sen tidigare, men D adopterade honom tidigt i förhållandet. Flickan, född i maj 2020, är parets gemensamma barn.
Tidslinje
Nyårsnatten 2020/2021: misshandeln som ledde till att allt uppdagades. C plockas in. D:s mamma flyttar in hos honom för att hjälpa honom med barnen. Pojken uppvisar vid den här tiden symptom på tidigare trauma, blir utåtagerande och svårhanterlig.
Mars 2021: dom faller i Tingsrätt. Grov fridskränkning, 16 månaders fängelse. Domen överklagas till hovrätten (som tar upp målet till huvudförhandling först 2 år senare).
Maj 2021: Flickan fyller 1 år. D:s mamma flyttar hem till sig igen och D blir ensam med barnen. Enligt senare dom i LVU-mål, visar socialtjänstens utredning att D brister i omsorgen om barnen. Han kan inte sköta barnens mat, hygien, eller vardagsrutiner. D tackar också nej till placering i utredningshem.
Juni 2021: Omedelbart omhändertagande av barnen, enligt § 6, LVU och de placeras i jourfamilj. Detta efter att D inte bara uppvisat brister i grundläggande omvårdnad, utan han har även brutit mot säkerhetsplanen och låtit C ha kontakt med barnen utanför planerade umgängen. Socialnämnden lämnar in ansökan om stadigvarande placering av barnen, enligt §§ 1+2 LVU.
Juli 2021: Förvaltningsrätten meddelar beslut om att bifalla socialnämndens ansökan om LVU enligt §§ 1+2 LVU, en dom som sedan överklagas till Kammarrätten. I Förvaltningsrättens dom framgår att pojken berättat att C misshandlat honom under många år, att han skulle vilja bo hos D, men bara när inte C är där, för han vill aldrig mer träffa C. Det framgår också av domen att D hävdar att han aldrig sett någon misshandel av pojken, även om han medger att pojken berättat sådant för honom. D tonar ner allt C gjort mot honom själv också. Vidare så framkommer även att D dragit tillbaka ansökan om skilsmässa och att han tycker att han och C har en vänskaplig relation idag (ett halvår efter tortyrliknande misshandel). I samma dom framgår dock också att C bara ett par veckor innan förhandling i Förvaltningsrätten skickat hotfulla SMS till D där hon anklagar honom för att ha förstört hennes liv och att det är hans fel att hon inte får träffa barnen.
September 2021: Kammarrätten meddelar att man avslår överklagandena och fastställer Förvaltningsrättens dom, LVU ligger kvar. I domen från Kammarrätten framkommer att föräldrarna förvisso går med på att barnen är placerade för stunden, men samtycket är villkorat och de ser det som en tillfällig lösning just nu. Det är också uppenbart att båda föräldrar brister i föräldraförmåga och saknar tillräcklig insikt om sina egna brister, speciellt C, medan D anses ha viss insikt men i stället saknar förmåga att skydda barnen. Sammantaget menar Kammarrätten att vård utanför hemmet (familjehemsplacering) är nödvändigt, samtidigt som föräldrarnas samtycke till att barnen vårdas i familjehem inte är tillförlitligt och att kriterierna för vård enligt §§ 1+2 LVU därmed är uppfyllda.
April 2023: 2 år efter överklagad Tingsrättsdom, meddelar Hovrätten dom i brottmålet mot C. Hovrätten lyfter i sin dom ut nyårsmisshandeln ur den grova fridskränkningen då de anser att det rört sig om grov misshandel, inte misshandel av normalgraden och att det därför ska dömas separat och inte som en del i den grova fridskränkningen. C döms därför för både grov misshandel och grov fridskränkning och fängelsestraffet ändras från 1 år och 4 månader till 2 år och 6 månader.
Februari 2024: paret är fortfarande gifta och folkbokförda på samma adress. Om barnen fortfarande är placerade eller ej har jag ingen uppgift om. Inte heller om/när/hur C avtjänat/avtjänar sitt straff.
_______
Värt att notera; 6 månader efter nyårsmisshandeln, 1 juni 2021, började nya lagen om Barnfridsbrott att gälla. Om allt hade hänt efter den lagen införts, hade C sannolikt också åkt på det, vilket troligtvis hade medfört ett längre fängelsestraff. Även om ytterligare brottsrubriceringar "sväljs" av den rubricering med strängast straff, så kan det ju påverka var på skalan man placeras inom det tillåtna spannet. Grov fridskränkning gav fängelse i lägst 9 månader och högst 6 år vid tiden när brottet begicks (från januari 2022 gäller istället lägst 1 år och högst 6 år), så det fanns ju mycket spelutrymme att höja straffet. Dessutom hade barnen då fått egna ombud i brottmålet och kunnat begära skadestånd. Nu fick de ingenting. Pojken fick dessutom lära sig att samhället dömde mamma för misshandeln av D, medan förundersökningen om den misshandel som han själv utsatts för av mamma, lades ner. Pojken fick varken något erkännande eller något skadestånd för alla år av lidande. Jag hoppas verkligen att pojken (och flickan) hamnade i ett fantastiskt och kärleksfullt familjehem, att de får bo kvar där resten av uppväxten och att pojken känner sig sedd och trodd på av familjehemmet och socialtjänsten, även om polis och rättsväsende inte kunde stå upp för honom med det bevisunderlag de hade. Jag skulle vilja säga att D har störst skuld där, för det är givetvis ren bullshit att han inte sett C misshandla pojken. Det måste han ha sett, men han ljög för att skydda C.
