Ny partikelupptäckt ställer fysikens lagar på huvudet

“This is our Mars rover landing moment,” said Chris Polly, a physicist at the Fermi National Accelerator Laboratory,

Färska experiment med elementarpartiklar av typen myoner indikerar att det finns former av materia och energi som vetenskapen ännu inte känner till och som kan ha haft och fortsätter att ha en avgörande betydelse för hur universums utvecklas.

Fysiker rapporterar att bevisen tornar upp sig för att det existerar en liten elementarpartikel som inte lyder de hittills kända fysiska lagarna. Upptäckten kan slå hål på mycket av den kunskap och förståelse av universum som man fram till nu trott sig ha.

Flertalet fysiker tror att en stor skatt av helt ny fysik väntar på att bli uppgrävd om vi bara kan utveckla verktyg för att se djupare och längre än idag. De nya data som Fermilab genom sina experiment nu bidrar med har potential att entusiasmera vetenskapsmän att bygga nästa generations dyra partikelacceleratorer.

Det kan också med tiden leda till förklaringar av den sorts kosmiska mysterier som vetenskapen grubblar över: Vad är egentligen mörk materia, det osynliga som astronomer säger utgör en fjärdedel av universums massa? Och varför finns det materia i universum överhuvudtaget?

Kommer detta leda till en ny standardmodell inom fysiken?

https://www.nytimes.com/2021/04/07/s...rookhaven.html

Nej men troligen till en reviderad.

Kommer inte ha med mörk matera att göra då mörk materia inte interagerar genom de krafterna som utspelar sig i det experimentet (elektromagnetism). Dessutom måste den vara mindre massiv än vad som förutspås i detta experimentet.

Materia finns ju för att det finns en obalans i materia vs anti-materia i universum där det av någon anledning finns mer materia än antimatieria. Samt higgs fältet som ger partiklarna sin massa.

Låt oss inte köpa kvällstidningarnas rubriker. Ny fysik är möjligt men ifall sigmavärdet nu överstiger 5 om några år (kommer ta flera år att utreda saken) så kommer det inte bli revolutionerande. Vi har redan bra koll på de 4 fundamentala krafterna som styr vårt universum. Med dessa kan vi förklara saker och beteenden på atomnivå till galaxnivå/universum. Men precis som higgspartikeln så har vi sett denna skillnad i muonens beteende tidigare (tror det upptäcktes på 90 talet första gången), det är bara datan som blivit starkare (dvs sigmavärdet har ökat).

Partikelfysiken har varit i shambles de senaste decennierna. Man trodde att man skulle upptäcka mycket mer de senaste 20 åren men inget har kommit. Därför ska man ta det med en nypa salt då jag tror att de är desperata till att producera något av värde (för att tillgodose finansieringar osv, ingen vill finansiera något som inte är givande såklart).

Det är ingen ny partikel utan en redan känd vilken har ett såkallat "g-värde" som förutspåddes vara en multibel av elektronens, men som inte var det med en liten andel.
Vad det mest sannolikt beror på är att vi inte förstår dynamiken med dess beroende på annat. Det har med magnetiska egenskaper i alla fall.

Den såkallade standardmodellen är en väldigt ful skapelse. Den är osammanhängande, ofullständig, består av många individuella delar som behandlar samma faktorer på olika sätt som inte är kompatibla utan direkt motstridiga.
Den består heller inte av modeller som på några vackra sätt är härledda från fundamentala observationer, utan allt är ju viktat med siffrorna som krävs för att modellerna ska fungera.

Fysikern Machu Kiuku(ni förstår vem jag menar) beskrev standardmodellen som så ful att det var som att man hade tagit en myrslok, ett näbbdjur och en val, tejpat ihop dessa med kontorstejp för att sedan hålla upp det och deklarera det vara naturens ultimats skapelse, höjdpunkten av evolutionsteorin. Som en teori endast en mor kan älska.

Det är därför folk är glada över upptäckten, för att standardmodellen är så dålig så vi nu fått en ledtråd som kan hjälpa oss göra den bättre.


Det om mörk materia stämmer garanterat, men dess massa vet vi ju.

Higgsfältet och hur massa uppkommer vet vi ingenting om. Det är inga experiment som visar detta utan det är en tillskriven modell med tillskrivna mekanismer. Vi har aldrig observerat någonting som visar någonting som har att göra med hur massa uppkommer.
Faktiskt så har man inte ens observerat Higgsbosonen heller, utan vi har observerar sönderfallet från någon boson inom rätt energispann, men något för lågt, som Higgs skulle kunna motsvara.
Allt annat är papperskonstruktioner. Märkliga sådana dessutom.

Sigmavärdet säger att observerationen inte hamnat inom felmarginalen från det man förutspått, av slump. Det man förutspått och felmarginalen beror på modellen. Sigma säger inte att man har rätt om det man hittat utan att observationen av, säg energin, inte beror på slumpen. Vad energin sen motsvarar och felmarginalen som man tillåter, kommer från papper.

Sist så ja. Vi har stått och trampat ett tag nu. Men nästa generation acceleratorer kan bli sådana som beror på laser, ryms på ett skrivbord och är billiga. "Wakefield".

Både elektronen och myonen har ett g värde mycket nära 2 så någon multipel handlar det inte om.
Att g inte var exakt två har man vetat länge och det förutsades också tidigt. Det här handlar om att det teoretiskt förutsagda värdet är
g=2.00233183620(86)
medan man mätt upp
g=2.00233184122(82)

Ingen stor skillnad,men statistiskt signifikant. Nu finns dock en möjlig felkälla i det där teoretiska värdet. Man har en term som beror på starka kärnkraften som är notoriskt svår att räkna på, och en annan beräkning ger ett värde som motsvarar det uppmätta.

Här en längre artikel som gräver ned sig lite djupare i vad man hittat:
https://www.forbes.com/sites/startsw...h=40d778236c4b

Så bra blir det knappast, även om de kan bli mindre än om man bara skalade upp dagens teknik.

Spännande om det någon gång skulle komma en ny grundläggande förståelse som kan påverka vår vardag, så som till exempel elektromagnitiska vågor gjort. Alltså om det finns något oupptäckt och användbart kvar att upptäcka. Finns ju mycket som påstås peka på att de så kallade UFOn drivs av någon slags anti-gravitation. Skulle vara fräckt om det fanns något sånt att upptäcka. Eller något som leder till en bra energikälla.

Jo, det definieras utifrån elektronens laddning och halvtaliga spinn, men med respekt till massan som hos muonen är större.
Du pratar om olika siffror vilka har olika betydelser. Att elektronen har ett g-värde som inte är exakt 2 beror på Diracekvationen och finstrukturkonstanten. Varför och hur kan vi prata mer om.
Siffran du däremot uppger har ingenting med elektronens värde nära 2 att göra, utan värdet du visar beror på att g-faktorn för magnetisk spinndrift vid gyrorotation är viktad med massan på partikeln.

"En" möjlig felkälla? Och det skulle vara den starka kärnkraften som verkar på hadroner har att göra med muoner och elektroner som är leptoner?

Det har inte att göra med QEDs formfaktor med variationskalkylen för effektiva verkan av vertexfunktionen med Ward-Takahashi-identiteten som parametriserar tensorn för vakuumpolariseringen där man har tillfört en gaugebrytande/gauge-"fixande" term hos den annars gaugeinvarianta Lagrangedensiteten i termen B vilket representerar ett dynamiklöst skalärfält, Nakanishi–Lautrupfältet, vars syfte endast är att återge Lorentzgauge men försvinna i S-matrisen, likt en Goldstoneboson, eftersom spinnsumman från banintegrering kräver Faddeev–Popov-spöken vilka bryter mot spinnstatistikteori men som sedan försvinner då man använder sig av BRST formalism?

Utan det beror på att den starka kärnkraften tydligen har någonting med elektroner och muoner att göra?

Varför?

Sist så jo, så bra blir det visst. Man har redan nått över GeV-gränser med skrivbordsprototyper. Man hintar om siffror bortåt 40 GeV. Det är lätt att hitta om man söker så vad baserar du ditt argument mot det på?

Snart slipper vi väl bensin till bilar och flygplan och kan hitta nya tekniker att färdas på.

Hadronisk vakuumpolarisation. Och för att vara tydlig g = 2 från Diracekvationen, a = (g - 2)/2 kommer från kvantfältteori

Det lär finnas mängder av nya fysiska funktioner att upptäcka. Om 1000 år lär fysikerna veta betydligt mer än nu och om 100 000 år så lär fysiken ha nått vad vi idag skulle kalla "magiska" saker.

Jag tror det finns betydligt mycket mera att hitta ex. inom partikelfysiken men även inom ex. Magnetism och hur den i grunden är uppbyggd och vi lär om x antal år kunna påverka och styra magnetism i mycket högre grad än vad vi kan nu.

Annat som kan tänkas komma är "Solpaneler" som kan extrahera elkraft ur radioaktiv stålning och där man kan använda använt kärnavfall som strålningskällor för att skapa elkraft. Extrem batteriteknik är på gång liksom att använda bakterier för att utvinna elkraft ur luft..


Så vad fysiken och kemin kan göra på 1000 års sikt kan vi nog inte ens föreställa oss i dagsläget..

"UFO" farkoster lär vi få fram med tiden även "Warp" drift som kröker rummet och låter oss "bryta" mot en del fysiska lagar..

Hadronisk vakuumpolarisation har ingenting med den starka kärnkraften att göra.
För att vara tydligare så kommer g=2 från såväl periodiska resultat från Schrödingerekvationen liksom den relativistiska Klein-Gordonekvationen. Det är siffran man får med halvtalig spinn från vågekvationen per definition, eftersom den med c måste rotera två varv för att återgå.
Det är då g-faktorn applicerad på dess egna spinn.
För att sedan jämföra den mot andra negativt laddade partiklar med andra massor så låter man de även rotera kring en proton, så man har två bidrag till rotationsfrekvensen, sin egna spinn som är kvantifierad och egentligen endast går att härleda och gyrofrekvensen med dess precession tillsammans med en proton. Det är dessa siffror som jämförts vilka borde ha berott endast på massan.
Finstrukturkonstanten kommer mycket riktigt från kvantfältsteori, QED som sagt, vilket är en kvantfältsteori. När man inom QED applicerar Diracekvationen på vertexfunktionen så får man rätt värde, vilket borde vara detsamma men med respekt till massan, för muonen.
Vi kan prata QCD också men allt det skulle bero på har med QED och vakuumfältets virtuella elektron-positionpar som anhilleras till den virtuell foton med tillräckligt stor massa för att sedan interagera med ett annat anhillerande par. Själva polariseringsbiten från bosonisk vakuumpolarisering beror endast på elektrosvag kraft från en massa tillskrivna viktningsfaktorer som bara finns där för att stämma överens med observationer. Det är säkert flera tiotal saker man kan vikta hur som helst, där effekten blir att man bromsar bosonens momentum vid olika energier så dess volym minskar med dess masscentrum som beror på andra viktningsbara faktorer då skulle ge rätt resultat.
Så antingen har det bara med elektrosvag verkan att göra eller så bara viktar vi om siffrorna så det stämmer utan vidare motivation, med redan flera dussin inneboende problem som bara blir fler.

En person som måste skriva så mycket för att säga så lite har antingen väldigt liten penis eller är ute och cyklar.