Wikipedia är märkligt kortfattat, men SR har en
bra artikel:
Citat:
Tidigare hade kungen till uppgift att utse statsminister efter ett val och kungen skrev också under alla nya lagar innan dem trädde i kraft. Den formella makten hos kungen ville många politiker ha bort. Socialdemokraten Nancy Eriksson motionerade i riksdagen 1966 om att Sverige skulle utreda att införa republik. Hon fick riksdagens båda kamrar med sig, men fem år senare i Torekov beslöt grundlagsberedningen att föreslå att monarkin skulle behållas, men att kungen bara skulle ha representativa uppgifter. Det formella maktutövandet togs bort.
I överenskommelsen ingår också, som det brukar sammanfattas, att kungen inte får uttala sina åsikter i politiskt känsliga frågor. Det uttrycks i lagens förarbeten, i propositionen, där det står: "han bör undvika bl.a. sådant som kan uppfattas som ståndpunktstagande i omstridda samhällsproblem".
Moderaterna ville att kungen skulle få behålla några uppgifter, men de fick ge sig, det var ganska lätt att komma överens minns Bertil Fiskesjö.
– Socialdemokraterna, det var ingen svårighet att övertyga dem. Jag är också republikan naturligtvis, det är ju alla principiella människor (Bertil Fiskesjö skrattar). Men vi insåg ju läget. Det parti som skulle drivit frågan om republik skulle varit utplånat i nästa val, det visste man ju.
Den skrävliga tonen hos Fiskesjö säger dessutom en hel del om både tidsandan och svensk borgerlighet, även om Carlsson är mer teknokratisk.
I många länder har monarken kvar de uppgifter som togs bort här. Antimonarkisterna gjorde dock en stor missbedömning när de underskattade kungahusets popularitet och symboliska makt. Många av dem trodde nog att det skulle dö ut av sig själv när det hade kastrerats politiskt, men så blev det ju inte alls.
