Jag har förstått att en falsk orosanmälan till socialtjänsten kan utgöra falsk tillvitelse. Men om någon kontaktar sjukvården och beskriver til exempel en familjemedlem som dement eller psykisk störd, kan även det betraktas som ett brott förutsatt att beskrivningen är felaktig eller överdriven och/eller saker som talar till personens fördel utelämnas? Framför allt om personen målas upp som psykisk störd och själv nekar så kan det ju leda till tvångsvård, helt klart ett obehag om det egentligen var onödigt.
Falsk tillvitelse beskrivs så här:
... Falsk tillvitelse föreligger om någon, i annat fall än som avses i 6 § (dvs falsk angivelse), hos åklagare, Polismyndigheten eller annan myndighet sanningslöst tillvitar någon annan en brottslig gärning, påstår besvärande omständighet eller förnekar friande eller mildrande omständighet. Detta förutsätter dock att myndigheten ska ta upp anmälan i sådan sak (brottsbalken 15 kap 7 §). För detta brott krävs alltså nästan samma krav som vid falsk angivelse. Skillnaden är att angivelsen vid brottet falsk tillvitelse inte är avsedd att leda till åtal utan bara att bli besvärande för den utpekade.
https://www.familjensjurist.se/fraga...k-tillvitelse/
Men vården är väl ingen myndighet vad jag vet, så ska man hellre kalla det förtal om anhöriga kontaktar vården angående en familjemedlem och ger en missvisande bild? Det kan ju finnas gott om motsättningar och kontrollbehov inom en familj som gör att det ligger långt mer än adekvat omsorg bakom.
Men om exempelvis en läkare sedan går vidare och kontaktar en myndighet baserat på familjens uppgifter, då bör det väl kunna rubriceras falsk tillvitelse?
Någon form av brott måste det väl ändå utgöra om informationen är omotiverad, falsk eller missvisande och det leder till obehag för den det gäller.
Falsk tillvitelse beskrivs så här:
... Falsk tillvitelse föreligger om någon, i annat fall än som avses i 6 § (dvs falsk angivelse), hos åklagare, Polismyndigheten eller annan myndighet sanningslöst tillvitar någon annan en brottslig gärning, påstår besvärande omständighet eller förnekar friande eller mildrande omständighet. Detta förutsätter dock att myndigheten ska ta upp anmälan i sådan sak (brottsbalken 15 kap 7 §). För detta brott krävs alltså nästan samma krav som vid falsk angivelse. Skillnaden är att angivelsen vid brottet falsk tillvitelse inte är avsedd att leda till åtal utan bara att bli besvärande för den utpekade.
https://www.familjensjurist.se/fraga...k-tillvitelse/
Men vården är väl ingen myndighet vad jag vet, så ska man hellre kalla det förtal om anhöriga kontaktar vården angående en familjemedlem och ger en missvisande bild? Det kan ju finnas gott om motsättningar och kontrollbehov inom en familj som gör att det ligger långt mer än adekvat omsorg bakom.
Men om exempelvis en läkare sedan går vidare och kontaktar en myndighet baserat på familjens uppgifter, då bör det väl kunna rubriceras falsk tillvitelse?
Någon form av brott måste det väl ändå utgöra om informationen är omotiverad, falsk eller missvisande och det leder till obehag för den det gäller.