Hur resonerar ni kring boomer- föräldrar och svärföräldrar som lever upp hela arvet?

Med tanke på den förväntade livslängden i dagens samhälle så har arv mer eller mindre spelat ut sin roll.

De flesta kommer att vara 50+ år gamla när deras föräldrar går hädan och har man i den åldern inte klarat av att skaffa sig en familj och karriär så kommer man inte att göra det oavsett hur mycket arv man får.

Jag har inte ärvt ett öre av mina föräldrar, och har heller aldrig räknat eller ens hoppas på det.

Det jag har har jag dragit ihop på egen hand.

Mina barn har varsitt fondkonto som dom kommer att få ta hand om senare... om dom inte växer upp och blir ett jävla as som TS förstås!!

För att frågan skall vara rättvis, så bör ju de som fått, ge.

Grejen är väl om boomers ärvde sina föräldras hus, tomter och pengar, därefter lever upp dem. Då har ju de inte gett vad de fick. Då känns ju det kanske fel.

Att boomers har haft det lätt är klart tycker jag.

Dock ÄR det så, och har alltid varit, att NÄR jag väl har ärvt, då är dom pengarna MINA. Lika mycket som om jag skulle ha arbetat ihop till dem själv, eller fått ut dem i en skilsmässa, eller vunnit dem på lotteri, eller något annat. Det ÄR mina pengar som jag gör vad jag vill med. Det finns ingen regel - inte ens en oskriven regel - som säger att man måste skänka en del till sina barn. Utan det som gäller är att de ärver när jag dör, OM det finns något kvar då. Jag har ingen skyldighet att leva sparsamt, så att det ska finnas något kvar.

Ibland ser man vuxna människor som t.o.m. utövar påtryckningar på sina gamla föräldrar, med deras eget och barnbarnens stöd och sällskap som pant. Typ "om vi inte får ekonomisk hjälp till den här husrenoveringen, då kommer vi kanske inte att träffas så mycket i framtiden, och ni kommer inte att få se hur Lisa och Linus växer upp." Sådant är HEMSKT! De som är riktigt fräcka pressar till och med sina gamla föräldrar att föra över alla sina pengar till dem innan de dör, så att det ska vara tomt på kontot när de dör - för då tar socialtjänsten begravningskostnaderna.

Förr var det ju familjens överlevnad (och därmed sin egen) som var viktig.

Man skapade något som fördes över till nästa generation. De tänkte både en och två generationer framåt när de gjorde saker. Deras uppoffringar gjorde de för sina barnbarn och barnbarns barn. De äldre och döda respekterades.

Idag är vi någon konstig blandning av individualistisk kollektivism.

Du är inget annat än en kugge i kugghjulet.

Och något samhällskontrakt finns det inte heller, äldre är bara ivägen för de unga.

Så förstår mycket väl att man bränner qllt - och det lovar ju inte så gott om framtiden, klimatet etc. Du ska få något tillbaka direkt, så det mesta handlar om att själv konsumera (klassar godhetssignalering dit - då den vanligtvis är destruktiv).

Och det ärväl boomers med sina ungdomsrevolter och 68 rörelsesom satte stenen i rörelse. Den generation som fått mest gratis i sitt liv. Fast de jobbade ju till sig sin förmögenhet, investerade i hus som ökade astronomiskt i värde etc. Så jag skulle inte säga att de fått något av sina föräldrar direkt.

Det sägersom sagt något annat mer illavarslande i stället. Vi är idag individualister eller narcissister som inte klarar av att tänka på någon annan än oss själva. Det enda vi klarar av är att utmåla oss som goda i bästa fall.

Jag, jag, jag
Mitt, mitt, mitt
Allt är någon annans fel