Citat:
Ursprungligen postat av Jomazi
Är vi generösa så låter vi asteroiden röra sig i 30km/s när den når jordytan, vilket ger en hastighetsenergi på 30000^2/2 per kilo.
Den hastighet du antar är Jordens hastighet runt Solen. Okej! Men ditt stora misstag är att du antar at den enda energi som överförs till oceanerna utgörs av rörelseenergin. I verkligheten kommer astroiden att detonera i nedslagsögonblocket. Den passerar liksom hela atmosfären på nån sekund. Väldigt mycket kemisk energi kommer att frigöras.
Det fanns för några månader sen en tråd här om varför det inte finns några ovala kratrar på Månen. Somliga meteorer borde ju träffa i sned vinkel mot månytan och därmed forma ovala kratrar. Svaret, tror jag, blev att meteorerna detonerar ögonblickligen vid nedslaget och att kraterns form inte beror av rörelseenergin, utan av den kemiska energi som friktionen utlöser.
Jag kan ju inte avgöra om en medelastroid har tillräcklig energi för att krossa jordskorpan, men jag invänder mot att bara räkna på rörelseenergin när man bedömer ett astroidnedslags inverkan.
Angående konceptet att jordskorpan kan falla ned i magman, så är väl det (fortfarande?) en förklaring av varför Venus yta är så ung. Med jämna mellanrum så äter magman upp den inifrån och svämmar över ytan tills den avgivit så mycket energi att den åter stelnar till en ny skorpa. Detta har ju uppenbarligen inte hänt i Jordens historia sen ca 4 miljarder år, så nån överhängande fara är det väl inte...