Har något land i Europa någonsin fått en lika orättvis "fred" som Versailles?

Alla vet att Versaillesfördraget 1919 var totalt orimligt och en stor skam. Tack vare denna så kallade fred gick Tyskland i krig igen bara 20 år senare för att bland annat ta tillbaka det land som stulits från dem efter WW1. Det är fullt förståeligt att de gjorde så.

Men min fråga är om något annat land i Europa förutom Tyskland någonsin i historien har drabbats av en lika hård och orättvis fred som Versailles. Och i så fall vilket/vilka land och när? Och hur såg fredsfördragen ut?

Polen, Ungern, Tjeckoslovakien, Rumanien, Bulgarien blev ju rejalt donkade i felan efter WW2 som blev kommunistiska lydstater under Sovjet i nastan ett halvt sekel. Det kan man kalla "orattvis fred"!

Polen fick ju stora landområden som dittills varit tyska så som Pommern, Schlesien och halva Ostpreussen. Visserligen förlorade Polen ungefär hälften av det land som varit östra Polen fram till 1939, men de fick som sagt stora, stulna tyska områden som kompensation. Jag förstår att du menar att orättvisan handlar om att Polen blev kommunistiskt och en lydstat under Sovjet, och det måste visserligen ha varit hårt, dock knappast så hårt som Versailles.

Nja. För de slaviska folken ligger det naturligt att bli donkade i felan och att leva under så efterblivna förhållanden.

Se där, en tråd om det fredsavtal som dyker upp i var och varannan tråd.
Tja, man kan säga att det var en orättvis fred men inte onormalt så för sin tid och med tanke på kostnaden inte minst i människoliv. Freden i Brest-Litovsk kan t.ex mäta sig med den.

https://en.wikipedia.org/wiki/Treaty_of_Brest-Litovsk

Men jisses.

- Freden i Brest-Litovsk som Tyskland påtvingade Ryssland bara ett år tidigare var mycket hårdare. Ryssland förlorade Finland, Baltikum, Ukraina, Polen och större delen av Vitryssland.

- Ungern förlorade två tredjedelar av sitt territorium och befolkning i Trianonfördraget 1920.

- Ungern, Tjeckoslovakien, Polen, Bulgarien, Rumänien och baltstaterna ockuperades av Sovjet i 45 år efter andra världskriget. Polen, som hade stridit på den allierade sidan, tappade dessutom sin östra halva.

Samtliga de frederna var objektivt sett hårdare än Versailles, som hade sina brister men innebar måttliga territoriella förluster för Tyskland i Europa och en mycket begränsad ockupation. Och det vara bara exemplen från 1900-talet.

Danmark mistede 1/3 af sit areal og 2/5 af sin befolkning i 1864 til Tyskland:

https://videnskab.dk/kultur-samfund/...tal-og-overtro

Orättvis? Vilka villkor var orättvisa?
Vilka fredsvillkor skall principiellt råda för att en fred skall betraktas som rättvis sedd ur förlorarens perspektiv? Ur vinnarens?

Läs om freden i BREST LITOVSK.

Exakt.

Är lite tudelad vad gäller Versailles, och det går att "gå åt båda hållen" s a s - tala om oskäliga territorialförluster och ett groteskt krigsskadestånd. Det var ju trots allt ett vapenstillestånd, ingen villkorslös kapitulation.

Men... ...å andra sidan, om nu villkoren var så hårda, varför var utvecklingen 33-39 ens möjlig??? Och för att direkt svara på frågan i topic; herregud... fråga polackerna och alla gånger de helt försvunnit från kartan...

Freden i Roskilde 1658!

Precis, Tysklands utveckling under mellankrigstiden var inte i linje med eländesbeskrivningen.

Tyskland klarade sig dessutom bäst av Centralmakterna. Österrike-Ungern och Osmanska riket upplöstes, och Bulgarien fick ungefär samma deal som Tyskland. Man kan faktiskt se det som att Tyskland klarade sig bättre än förväntat med tanke på läget hösten 1918. Både militärt och inrikespolitiskt var det jättekris med hotande upplösning, och att armén otippat lyckades retirera hem i hyfsad ordning var avgörande.

Att Alsace-Lorraine förlorades får betraktas som i enlighet med spelreglerna eftersom det var krigsbyte från 1871. Det var förvisso de polska delarna också, men det låg längre tillbaka. Att bli av med kolonierna sved men samtidigt hade kriget visat att de var oförsvarbara och de var precis som junkrarnas polska gods inte överdrivet produktiva. Notera även att mycket av det som Hitler senare krävde hade tillhört Österrike och inte Tyskland.

Den springande punkten verkar ha varit demilitariseringen, som utan tvekan var en skymf. Krigsskadeståndet var också en örfil men där fanns i alla fall prejudikat.