Vad vet vi om trossen på medeltiden?

Något jag har stört mig på är att Sverige och även utländska arméer hade en efterföljande trossmed sig på flera tusen personer som bestod av civilbefolkningen som sålde tjänster till soldater.

Hur kan planera strategier när man har en jävla svans efter sig, inte speciellt diskret heller.

Jag fattar varför dom är där men militärt måste det vara värdelöst.

Var armen tvungen att skydda dom, anföll fienderna dom också?
Det måste kräva enorma resurser för det. Att skydda så många.

Tydligen fick armen inte göra något som anses vara kvinnogöra och fruar var tvungen att vara med eftersom det tydligen stärkte moralen så att man inte skulle våldta.

Hur länge pågick att ha tross och när börja man ha detta ?
Fundera på om romarna hade också tross?

Jag läser om flera kungar försökte stoppa detta men ingen lyssnar 😁🤣

De militära drabbningarna på den tiden gick ju vanligtvis till så att de två arméerna ställde upp sig mot varandra på ett (slag)fält, och trossen befann sig då på behörigt avstånd från de stridande.
När de var på marsch var risken liten att någon större styrka plötsligt skulle dyka upp och anfalla, och jag gissar att mindre rövarband drog sig för att anfalla trossen som tillhörde en arme med tusentals beväpnade soldater.

Nej, Romerska legioner hade inte den typen av tross.
De ville röra sig snabbt och hade därför inget "följe" av den typen som senare arméer hade.
Romerska arméer var dessutom disciplinerade och väldigt välorganiserade, vilket gjorde att de inte hade samma behov av en tross med servicepersonal.
När de kamperade längre tider på samma ställen drog de dock till sig allehanda människor som sålde både varor och tjänster.

Vapen & Militär --> Historia

/Mod

Ganska säker på att dom hade en rejäl tross. Man byggde vägar och broar under tiden det inte var fältslag och det kräver en rejäl apprat och spetskompetens, ingenjörer, stenhuggare, smeder och deras hantlangare. Sen rörde sig inte romerska armén särskilt snabb då man alltid la ner stor tid på att nattkvarter i form av fästläger. Man befäste sitt läger för natten ganska rejält för att vinna fördelar vid eventuella nattliga anfall. Det var nog mödosamt och tidskrävande.

Legionerna hade nog alltså inte familjer, pråliga tält och tjänare som bar åt dom, men nog fanns det en ganska betydande tross

Romarna hade med sig diverse människor med spetskompetens när de rörde sig genom Europa, men TS pratar om rent militär förflyttning i samband med krig, och då hade man inte en massa civilister med sig, till skillnad från senare tiders fältherrar, bland annat Svenskar.
Det var till exempel soldaterna själva som transporterade och tillredde maten.

Vad gäller hantlangare till smeder, stenhuggare och liknande så gjordes mycket av det jobbet av soldater som lärdes upp för ändamålet.
Oavsett om det handlade om byggande av vägar eller akvedukter så gjordes det mesta av själva jobbet av soldater.

Det hade den typen av tross, den minsta enheten i romerska legionen contubernium bestod av 8 soldater och två tjänstefolk för att serva soldaterna och ta hand om mulan soldaterna delade på

Betänk på att nästa nivå heter centuria och bestod av 80 soldater trots att namnet kommer från centum som betyder 100 vilket då inkluderar tjänarna i de 10 stycken contubernium som ingick i centurian.

https://en.wikipedia.org/wiki/Contub...oman_army_unit)
https://en.wikipedia.org/wiki/Centuria

Men nu pratar du om två servicemän/åtta soldater.
Inte kvinnor/fruar/prostituerade, hantverkare eller varuförsäljare.
På 1600-talet var det inte ovanligt att trossen var ungefär lika stor som själva armen!
Det finns berättelser om barn som levde i åratal i dessa trossar under fälttåg.

Men ändå en tross.

Sedan är trossen under framförallt trettioåriga kriget en historia för sig själv.

En tross är en tross är en tross, men vad är en tross?
Någon som direkt servar de stridande (alltså inte de som odlar deras mat eller tillverkar deras vapen)?
Det skulle innebära att runt 99% av de på ett hangarfartyg är att betrakta som "tross".

Nej, jag försöker inte fly från ämnet, men man ska kanske definiera vad en tross är?
Ja, krigen i Europa från sen medeltid till början av 1800-talet är lite speciella.

Deg gjorde inte saken lättare. Å andra sidan tillhandahöll de tjänster som behövdes, från mat till prostituerade.


Det var såklart inte optimalt men alternativ saknades. Kom ihåg att ameérna på den tiden mest liknade uppbåd utan ens en fast befälsorganisation. Att styra upp trossen låg långt över deras förmåga, och när det gjordes försök handlade det lika ofta om andra saker (som när Henry IV av kristeliga skäl försökte kasta ut de prostituerade) som om effektivitet.


Det som hade plundrats fanns också i trossen, så det fanns många skäl att både skydda och anfalla den. Såklart är en rent militär tross bättre eftersom den även kan försvara sig själv. Det hindar dock inte att det klagades även på senare tiders trossar och hur mycket resurser de slukade.


Arméerna rekryterades ofta ur samhällets lägre skikt och många av kvinnorna saknade annan sysselsättning. Dessutom gjorde de nyttiga saker som att laga mat, sy kläder och tillhandahålla sex.


Nån form av tross måste såklart alltid finnas. Även extremt rörliga och effektiva arméer, som mongolerna och romarna, hade det.


Givetvis. En av Marius reformer var att han tvingade soldaterna att bära det mesta av sin utrustning själva vilket gjorde att de fick smeknamnet Marius mulåsnor. Men det måste ända ha funnits en tross för tyngre utrustning, officersbagage och annat.


Kungarna och deras adelskomipsar ville själva ofta ha det bekvämt i fält, så de var en stor del av problemet. Kampen mot trossen är som sagt en konstant i historien och de arméer som lyckats har ofta haft framgång. En lättfotad armé har dock andra svagheter, vilket bland annat Napoleon och Karl XII fick erfara i Ryssland.

En annan aspekt är att vi som vanligt lägger in moderna värderingar. Att ha med sig familjen i fält var fullt normalt i en tid när man inte skilde på yrkes-och privatliv och begreppet byråkratisk effektivitet inte var uppfunnet. Samma sak med hovliv även i fält, som sågs som en helt naturlig del av hur saker fungerade.

Under perioder som 30-åriga kriget kunde det rentav som civilist vara säkrare i en tross till en stor armé än att leva ett normalt liv där en armé när som helst kunde komma förbi och plundra. Därav drog arméerna till sig extra folk.

Man krigade ju inte alls på samma sätt då som man gör nu.

Då var det kungar som slogs mot kungar.
Inte direkt kungar som slogs mot ett annat land alltså.

Det fanns förvisso rövare också.
Och de stred ju på annat sätt, med snabba överraskningsräder för att kunna sno med sig så mycket som möjligt innan offren hunnit hämta förstärkningar.

Men annars så gick ju kungen, med sitt följe (som armé alltså) in på annan kungs område, och red vidare tills de större på den de skulle slåss mot - som hade hunnit samla på sig en tillräckligt stor och stark styrka.

Sen gick de lös på varandra på fältet.
Inte helt sällan med traktens bonnar som ivriga åskådare.



Inte ens när man valde att belägra så brydde man sig om att totalt isolera den isolerade borgen.
Utan de bara satte upp alla sina tält på en och samma plats - vilket gjorde att borgens invånare kunde smita ut och in som de ville, egentligen.