Var medeltiden en färgglad tidsperiod?

Medeltidsmänniskorna älskade granna färger. Jag kan rekommendera Jarlens sekel - En berättelse om 1200-talets Sverige av Dick Harrison, vari bland annat konstateras:

Medeltidsmänniskorna var, om de fick bestämma, stiliga människor. Både män och kvinnor älskade att smycka och pynta sig. Ju finare tyger och färger, desto bättre.
/---/
"Den mörka medeltiden" var sannerligen ingen grå och trist epok! Åtskilliga textilfärger var till råga på allt billiga och lättåtkomlinga, framställda ur växter, lavar eller svampar.
/---/
De nyanser vi idag kan beskåda på gamla kläder är sällan desamma som under själva medeltiden. Åtskilliga textilfärger har blekts; ett tyg som var rött på medeltiden är ofta brungult idag. Samma dilemma gäller målarfärg. Pigment som bygger på metaller har utsatts för oxidering, och i synnerhet gula färger har tenderat att försvinna. vad som en gång var grönt har därmed övergått till blått.

Harrison berättar om färgning med växter som mjölon och färgreseda, och om de mineralfärger som framställdes för utsmyckandet av kyrkornas valv eller bemålandet av träskulpturer. Råvarorna till färgen måste ofta importeras långa vägar. Den präktigaste cinnobern kom från Almadén i Spanien, och den ypperligaste blåa färgen fick man av lapis lazuli som bröts i det nuvarande Afghanistan.

Vi kan vara överens om att svaret är nej på TS fråga om de målningar som finns från tiden är överdrivna i sina färger.

Det finns en hel del forskning kring detta som visar att färger var viktiga för människor och att färger var billiga och enkla att framställa.

Tyvärr är man ganska dålig på att visa detta på museum och i populärhistoriska alster. Ser man en tv-dokumentär som handlar om 1200-talet så framställs nästan alltid kläder och byggnader i en grå-beige färg. Möjligen har man några granna fanor som fladdrar i vinden.

Detsamma gäller information på museér och på historiska sevärdheter. Sällan ser man bilder som försöker rekonstruera färgerna. Vikten läggs på planritningar och på vem som gjort vad och vem som var elak mot vem.

Inte konstigt att vi får en sned uppfattning om detta och tror att medeltiden var grå och beige. Lera, armod, smutsiga kappor med huva.

OT: Om vi går längre tillbaks, till antiken, så är det väldigt intressant hur förvriden vår bild är av alla dessa stayer som finns bevarade från Rom/Grekland. Vi ser dem som vita/gråa och ganska livlösa. I verkligheten så var de mycket pråligt målade och måste framstått som väldigt livliga och naturtrogna.

Under Renässansen så fattade man inte det utan kopierade stilen med vita marmorstatyer som det sedan fullständigt drällde av överallt i Europa.

Som redan har påpekats så var färger vanliga och kläderna var färggranna och stugor i falu rödfärg hade inte sett det minsta konstiga ut på medeltiden. Detta gällde även för de gamla romarna, där vi idag bara ser en massa vit marmor så visar det sig att romarna i själva verket målade byggnaderna i starka färger. Inte sällan till och med så att färgerna skar sig, något som inte sågs på samma sätt då som det gör idag.
Om du ser på bilderna så kanske du märker att de ofta blandar dem, kläderna är i allmänhet mönstrade snarare än en enfärgade och man använde t ex ofta sytråd i en avvikande färg mot tyget och ofta broderade och liknande. Och stygnen var små och snygga, till skillnad från de ofta grovt tillyxade vi ser på "medeltida" kläder producerade i modern tid. Den tidens sömmerskor och skräddare var mycket skickliga med nål och tråd, föga förvånande, efter åratal av erfarenhet och kan ofta vara så jämna och fina att man kunde tro att de sytts med maskin.

Och inte detta gråa och bruna man alltid ser när medeltiden ska gestaltas och usch och fy vad hemskt och fattigt de hade det medans de i själva verket mådde betydligt bättre än vad man ofta tror, med undantag för att man var mer utsatta för krig, naturkatastrofer och olika former av epidemier och problem med vädret, vilket kunde ställa till det riktigt rejält då ekonomin var alldeles för beroende av ett fåtal faktorer och gick de fel så gick allt åt helvete. Men när de inte gjorde det, så hade man det inte så hemskt illa egentligen.

Jävlar i min själ vad det är mycket hobbyhistoriker här som tvärsäkert tycker till om medeltidens färgsättning.
För det första verkar dom flesta inte ens kunna avgränsa medeltiden rätt. För det andra verkar man tro att romantikens skildringar skulle avspegla någon form av realism. För det tredje bodde folk i en ytterst liten utsträckning i städer. För det fjärde fanns det ringa anledning att pynta upp sig förutom till särdeles speciella anledningar. För det femte var de flesta klädda i ullkläder. För att effektivt färga ull måste man bleka det först. Blekning och färgning förstör det mesta av ullens bästa egenskaper så det var en ren kapitalförstöring.

Sammanfattningsvis. Medeltiden var tämligen färglös.

Det är inte så ofta man ser någon uttala sig med sådan låtsad auktoritet som du gör och vara så fel ute, Kyrkfönstrens färgsättning är inte ute efter att efterlikna samtiden utan istället ska dom imponera på kyrkobesökarna. Falu rödfärg ”industrialiserdes” på 1600-talet.
Vad gäller dina kommentarer om klädernas sömnad, mönster och broderier tar jag mig bara för pannan. Ungefär som att säga att alla minsann hade väggprydnader, kolla bara Bayeuxtspeten...
Det är kul med historia, men förvanskad hustoria kan aldrig vara av godo.

Jag har inte sagt något om kyrkfönstrens färgsättning och jag sade inte att Falu rödfärg existerade, bara att "stugor i falu rödfärg hade inte sett det minsta konstiga ut på medeltiden". Falu rödfärg var en bra färg med flera fördelar men det med att måla stugorna var ingenting nytt utan hade existerat tidigare.

Vad gäller klädernas sömnad, mönster och broderier så var det något som kvinnor förr sysslade med, medans männen arbetade ut. Att kunna sy, lappa och laga var något de flesta kvinnor kunde och det är lite av en kliché att kvinnor sitter i grupp och broderar medans de skvallrar, vilket troligen var rätt så vanligt.

Istf att spekulera vilt kan ni väl läsa på hos de som faktiskt kan det här med historiska textilier: https://historicaltextiles.org/ (inte bara medeltid).

För er som vill nerda ner er i hur svenska medeltidsmänniskor fick tyg till sina kläder finns det en undersökning av Eva Andersson vid Göteborgs universitet: http://www.historisktidskrift.se/ful..._andersson.pdf

Inte bara museum är dåliga på att återge hur det kunde se ut på Medeltiden.

Vi har ju även kyrkorna.
SOm du skriver så gjorde ju de snålhetstörstande protestanterna sitt allra bästa för att jaga fan ur folket, och ingen fick länge ha vackert att vila ögonen på.
För det kunde ju locka dem bort från den rätta vägen ...

Kyrkorna förr var inte så monokroma och sterila som de är idag.
Utan de var färgglada och fulla med designmotiv.

Tänk tex på hur ett indiskt, hinduiskt tempel ser ut idag - med fullt av målade gudar och naturmotiv på väggar och tak. I alla möjliga klara och strålande färger.

Det var så det såg ut i kyrkorna här också, på medeltiden.
Ibland har man hittat spåren av de ursprungliga kyrkomålningarna på väggarna och taken, och man har försökt få fram dem så gott det går.

Tyvärr är färgerna så matta och nötta att det knappt går att se.
Men det är åtminstone något att utgå från, när man vill försöka fantisera hur det kunde ha sett ut.

Det enda som fortfarande har kvar sin lyster är väl isf fönsterglasen, det målade alltså.
Det torde ha sett ut likadant som det gör nu.


Motiven som målades i kyrkorna, och på kyrkomöblerna, var ibland mäkta dramatiska.

Som tex mycket demoner och djävlar, eld och sot.
Även skelett och så, som skulle påminna folket om att det inte fanns så mycket tid ...

Bibliska motiv såklart också.
Men, inte mycket "snälla" motiv.
Inte som idag alltså.