Gifta bort sina barn för att få allierade, sämsta deal någonsin

Äktenskap blev ju en slags förlängning av allianser, för att visa att dom minsann menade allvar.
En intressant är ju Karl 11:e som planerade bröllop med danska prinsessan samtidigt som han krigade med danmark, så hon satt i Danmark och hejade på fienden. (trots att dom aldrig träffats)

Men äktenskapet blev av.

Sant, men utöver det paradexemplet verkar det inte ha varit ett stort problem. jag betvivlar att kungahusen var mer inavlade än folk i allmänhet.


Fast det synsättet är en total anakronism. Arrangerade äktenskap har varit fullt normala under större delen av historien och är fortfarande vanliga i stora delar av världen. Dagens individualistiska synsätt är undantaget, inte normen.


Krigen hade såklart många negativa konsekvenser. Men du kan inte jämföra med ett idealfall där ett pacifistiskt Sverige lämnades ifred. Så funkade inte världen på 15-, 16-eller 1700-talen eller ens idag.

Ofta var det istället äta eller ätas som gällde. Polens och Baltikums öden är illustrativa. Hur mycket skada hade Sverige lidit om det drabbats av samma sak? Mer än dina siffror ovan? Kanske.


Det fanns som sagt massor av skäl till krigen, och många handlade om pengar och prestige. Men det förtar inte att det även fanns aspekter som handlade om försvar och överlednad.


Jag tror till och med att de fortsatte brevväxla under kriget. Och freden bestod så länge de var gifta, det vill säga till hans död 17 år senare. Det kan förvisso ha berott på andra saker men var ändå en av de längsta fredsperioderna mellan Sverige och Danmark på 1600-talet.

Må så vara, men hur kom det sig då att det individualistiska synsättet uppstod?
Kan det ha berott på att allt fler såg nackdelarna med "normen" och ville ha något annat än ett arrangerat äktenskap?

Det är som vanligt omtvistat, men huvudorsaken kan än en gång ha varit digerdöden som ändrade väldigt mycket i samhället. Religion kan ha spelat roll och det fanns också ekonomiska fördelar med att folk gifte sig senare.

Det bör dock påpekas att det så kallade västeuropeiska giftasmönstret avviker mot i stort sett alla andra kulturer och tidsperioder, och att överklassen även här fortsatte gifta sig arrangerat. Det är alltså lite konstigt att betrakta det som naturligt eller självklart när det i själva verket är en historisk anomali som inte ens idag gäller i större delen av världen.

För att återgå till allianserna hittade jag ett kul exempel när jag kollade saker till tråden om stora nordiska kriget. Peter den Store försökte i ännu ett brott med rysk tradition gifta bort medlemmar i sin släkt med utländska motsvarigheter för att skapa allianser men hans aktier stod lågt. Det ändrades direkt efter Poltava, och hans dotter och brorsdotter kunde raskt giftas bort med två tyska prinsar (man tvingades till och med tacka nej till ett österrikiskt anbud). Från nolla till önskepartner på ett år - en ganska tydlig illustration av äktenskapens betydelse för både status och politik.

Det som du kallar för "historisk anomali" ser jag som ett viktigt steg mot ett modernt samhälle.
Vi vet nu att många av de gamla "fina allianserna" slutade med olyckliga äktenskap.
Ett av dem slutade nästan med att Storbritannien råkade ut för en stor successionskris.
George prinsregenten och hans hustru Caroline hatade varandra och fick bara ett barn.
Men så dog deras dotter, utan att någon annan arvinge till tronen fanns i hennes generation.
Först nu fick kungens andra söner lust att gifta sig och skaffa (legitima) barn.
En av dem lyckades också få en dotter, som kom att bli den berömda drottning Victoria.
Men nog undrar jag hur det skulle ha varit om George hade fått gifta sig med någon annan istället.
Det skulle nog ha kunnat bli mer än ett barn i alla fall.
Eller tänk om hans bröder fått gifta sig med sina älskarinnor och om deras barn med dem varit legitima?
Nej, det var inte möjligt då.
Fast nog verkar det som om de kungligas regler ställde till med mer besvär än nytta ibland.