Passivformen i Engelska respektive Svenska

Hej,

Jag jobbar en del med vetenskapliga texter både på svenska och engelska, även fast jag själv skriver mest på engelska. Det finns dock en stilskillnad jag tycker mig uppleva. När jag gick i gymnasiet fick jag lära mig att skriva akademiska texter med passiv form. Jag har dock fått en del kritik när jag skriver texter på engelska i just passiv form. Finns det en skillnad eller är inbillning?

(Det känns dock som äldre engelska texter oftast är skrivna på passiv form; jag har ingenting annat än en anekdotisk känsla att gå på här)

Med vänliga hälsningar,
Cuculus

Det är ju från lärare till lärare. Olika lärare, olika universitet, olika länder. Alla har olika standarder och de ändras över tid.

Passiva former blir elegantare på svenska, eftersom svenska verb har en särskild passivform. På engelska krävs en klumpig omskrivning som gör marschen tungfotad (”Boken skrevs 1872”; ”The book was written in 1872”)

Tack, där satte du ord på vad jag menar! Håller du med observationen i övrigt?

Googla på t ex "active and/or passive voice in academic/scientific writing" så få du en massa olika åsikter och synvinklar att kika på.

Det är inget jag har funderat närmare över, men det är en rimlig iakttagelse eftersom åtminstone infödda engelskskribenter med modersmålskänsla för språket sannolikt undviker att formulera sig på ett sätt som upplevs som tröttande och styltigt.

Jag har gjort samma observation som du. Jag tror det var mer strikt förr i tiden att man skulle skriva i passivum, och det är också därför som gymnasielärare är extra noggranna med det. I vetenskapliga tidskrifter ser man ofta numera t.ex. "we sought to elucidate ..." och "we included all patients admitted to the hospital between...", som ju är exempel på att inte skriva i passivum. Jag har lite som riktmärke att om man i NEJM (medicinvetenskapens no 1) kan se den typen av formuleringar är det ok.

Edit:
Förtydligande.

På vilket sätt är de exemplen passivum?

Texten var otydlig, nu redigerad. Min tes var att det förekommer frekvent att texter inte skrivs i passivum, vilket jag exemplifierade i ovanstående exempelfraser.

Exakt jag var med på det också!
Men om vi tar skiljelinjen svenska engelska? Är det så att svenska fortfarande i huvudsak skall skrivas i passiv form (fick ett bra svar ovan).



Ovan är ett citat från en annan tråd i fysikdelen som visar lite på synsättet jag blev itutad när det kommer till att skriva text på svenska.

Kring diskussionen i övrigt kanske den kan avslutas. Verkar ju råda konsensus.
Förmodligen kanske frågeställningen gör sig bättre som kandidatuppsats i svenska eller dylikt.. .

Din frågeställning verkar inte handla om valet mellan passiv och aktiv form så mycket som valet mellan att som rapporterande forskare tillåta sig att framträda med första personens pronomen jag/vi/I/we eller att nitiskt undvika dem. Att utnyttja den passiva formens möjligheter är bara ett sätt bland många att utesluta första personens pronomen när stilarten så kräver. Samtidigt görs valet av passiv form ofta på helt andra bevekelsegrunder och är en fullständigt normal del av både svensk och engelsk syntax. Att tala om en akademisk text utan första personens pronomen som om den vore "skriven i passiv form" är därför missvisande.

Vad sedan gäller svaret på frågeställningen varierar praxis från ämne till ämne och från sammanhang till sammanhang både på svenska och engelska. Det kan vara tillrådligt att använda första personens pronomen sparsamt utan att det för den skull är förbjudet. Rekommendationer om passiv form kan vara formulerade så att den inte ska användas slentrianmässigt utan bara när den är befogad.


Bisatsens admitted är en passiv form i ditt exempel.

Men huvudsatsen är inte.