Citat:
Intresssant. Jag har aldrig vad jag minns hört det själv, men det ger intryck av att vara en härmning av stockholmsslang, snarare är alldeles äkta och naturlig sådan. I stockholmsslangen blir i synnerhet finalt -sk blir till -rre. (Fisk -> firre, kiosk ->tjorre, smaskigt - smarrigt etc, i tidigare stockholmska också förändring bara till -rr som i snask -> snarr.) Däremot undergår inte de andra tonlösa klusilerna samma förändring, så en mast kallas inte för en *marre och en visp kan inte vara en virre - det är det ju den lilla whiskyklämtaren som är, och den har ju kominationen -sk- i sig.
Att kalla bast för barre är alltså inte naturligt på genuin stockholmsslang. Jag skulle tro att formen har uppstått i landsorten, kanske den relativt stockholmsnära, där man har velat prata lika cool som huvudstadsborna, men inte lyckats träffa alldeles rätt.
Edit: Ordformen är onaturlig för stockholmsslangen inte bara av fonetiska skäl, men också av morfologiska. De stockholmska slangorden på -rre är ju allihop utrum, och tar plural på -ar. Slutar ordet på -rre, är det självklart singular. "Bast", däremot, är ju rimligen neutrum och har i vart fall uppenart nollplural. Oavsett om man säger "Ja e tretti barre" eller "Ja e tretti barrar" torde bådadera låta precis lika egedomligt i stockholmska öron.
Att kalla bast för barre är alltså inte naturligt på genuin stockholmsslang. Jag skulle tro att formen har uppstått i landsorten, kanske den relativt stockholmsnära, där man har velat prata lika cool som huvudstadsborna, men inte lyckats träffa alldeles rätt.
Edit: Ordformen är onaturlig för stockholmsslangen inte bara av fonetiska skäl, men också av morfologiska. De stockholmska slangorden på -rre är ju allihop utrum, och tar plural på -ar. Slutar ordet på -rre, är det självklart singular. "Bast", däremot, är ju rimligen neutrum och har i vart fall uppenart nollplural. Oavsett om man säger "Ja e tretti barre" eller "Ja e tretti barrar" torde bådadera låta precis lika egedomligt i stockholmska öron.
Ja, det är intressant. Som boende i "landsorten" har jag hört det själv men bara utifrån. Antagligen från Stockholmsbekanta/-släktingar.
Den enda info man egentligen får är att det, som du är inne på, är en förvrängning av bast, men inte hur eller varför. -sk har här även använts vid -st av någon anledning. Har aldrig hört något liknande vid t.ex. byst, fest, höst, kust, test eller liknande. Att Gust(av) kallas Gurra blir långsökt i sammanhanget.
Nu är ju bast slang i sig så det kanske är dåliga exempel generellt.
