Per Engdahls korporatism

Per Engdahl skrev mycket om sin Sverigeanpassade korporatism under 50-talet och förespråkade ett system som skulle byta ut klasskampen mot klassamarbetet under en tid av stora sociala moderniseringar. Förmodligen skulle detta vara genomförbart i mycket högre utsträckning för 70 år sedan, men skulle ett sådant system vara gångbart idag? Vad skulle en samhällsutveckling i denna riktning implicera?


Alltså, en styrelse tillsatt till hälften av arbetarna. Man skulle kunna tänka sig att dagens fackrepresentanter skulle ta säte i styrelser runt om för att företräda arbetares intressen. Dessutom ska företagets vinst delas lika mellan alla parter i företaget. Investerare erbjuds ränta på sina pengar.


Produktionskostnader istället för skatter. Skulle lönebeskattning kunna avskaffas helt i så fall?



För ett genomförande av en "korporativ folkstat" i dagens läge antar jag att man skulle vilja "flytta hem" så mycket industri man kan till hemmaplan då det inte finns någon poäng med att inkorporera arbetare från andra länder i korporativa organ i Sverige. Skulle detta bestridas av företagare och investerare i ett land med produktionskostnader istället för progressiv beskattning?

Hur skulle en "repatriering" av industri (samt motverkandet av att köpa utländsk arbetskraft från ex Kina) påverka kostnader, löner och inflation i ett system där 50% av vinster återgår till hushållen direkt och kraftigt sänkt eller obefintlig beskattning?

Jag vill gärna höra vad ekonomiskt kunniga och insatta har för syn på Per Engdahls ekonomiska ideologi, både idéerna i sig och hur de skulle fara idag.

Klassamarbetet? Vad är det om det inte var sossarnas/Lo's samarbete med SAF och Wallenbers sfären? Sossarna krossade småföretagare, tvingade skogsägarna att odla och avverka snabbväxande skog som endast gick att ha till pappersmassa och som man var tvungen att sälja (billigt) till de stora pappersbruken.
Detta gav sossarna en förhandlingspart och storbolagen slapp konkurrens (wallenbergarna och handelsbanksfären (resterna av Kreugers imperium) ägde i princip hela Sverige. det var heller inga småbolag sossarna stred mot. Broströms rederi var hatobjektet nummer 1 och tetrapack rdevs ur landet

Om du frågar mig går det inte att få mer klassamarbete än vad vi hade. Kritiken från vänstern (jag är mest borgerlig) var lika svidande.

Socialdemokratin i sverige var mycket mer nationalsocialistisk än i våra grannländer Norge och Danmark.

Det fungerade fram till globaliseringen av ekonomin men då var Ikea, tetra pack, abu svängsta och andra världsledande företag inte svenska.

Kom ner på jorden och engagera dig i verklighetens problematik istället för att leva i det blå. Hur sköter kommunen äldreomsorg, skolor osv istället för att fantisera om idealsamhällen som aldrig har fungerat (Babels torn, Brasilia m.fl.)

Jag har många gånger hört att "sossarna visade att korporatism är dåligt" utan att någonsin höra någon bemöta Engdahls kärnidéer om den korporativa företagsformen, beskattningsmodellerna eller styrelseformerna, som bevisligen ingen sosse någonsin förespråkat.

Hur många stora korporativa företag känner du till? Det finns en anledning.

Men vi måste bryta ner argumenten:
Håller du med om att Lo/SAP samarbete med storindustrin var klassamarbete? Och på frivillig bas?
Och att det är precis det samarbete som Engdahl förespråkar?

Den korporativa företagsformen skulle göra arbetare delaktiga i det profitmotiv som nu bara intresserar aktieägarna och investerarna. Uppoffringen skulle ligga hos de som idag tjänar mest på rådande former, vad man vinner på det är en mer rättvis fördelning av vinst som ska upplösa den klasskamp som ägt rum sedan industrialiseringen. Kort sagt styrs självklart inga företag i korporativ riktning eftersom de som tjänar mest på den liberala företagsformen är de som bestämmer.

Nej. Du kan få beskriva kärnpunkerna i detta samarbete och varför du anser det vara ett exempel på dålig korporatism. Fast du kanske är mest upphängd på begreppet "klassamarbete", är det för att inget sådant skulle ske utan att det påtvingades företag från statligt håll?

Jag diskuterar gärna det ideologiska runt korporatism i en annan tråd då jag inte vill få denna flyttad till politik, och jag är intresserad av att höra vad ekonomiskt insatta har att säga om Engdahls idéer.

Det fokuserar ju bort från risktagande och initiativ.

Jag säger inte alls att det är fel - bara det att man kunde ha räknat med lägre hastighet på den tekniska utvecklingen.

Detta har i sig för- och nackdelar.

Sedan är det ju så med att med en mer planekonomiskt orienterad ekonomi så finns det samtidigt många fördelar ut R&D-perspektiv då staten har lättare att öronmärka resurser för särskild utveckling.

Man ska komma ihåg att de båda posterboys för den "fria marknadsekonomin" - dvs rymd- och datateknologin i Silicon Vally - faktiskt till stor del är ett resultat av oerhörda summor skattepengar som allokerats inom ramen för olika militärt orienterade forskningsprogram. Kombinerat med statligt finansierade universitets-forskningsprogram.

Även i Sverige finansierar staten en stor del av forskningen - medan tillämpningarna som drar nytta av grundforskningen ofta tillfaller privata företag som startats av forskare som exploaterat den statliga forskningen i eget intresse.

Med tanke på att 60 % av varje årskull numera går in vid universitetet utan att för den skull lära sig särskilt mycket kan det ju vara vettigt att pröva andra modeller än att utlova arbetare klassresa via studier. Som sedan bara blir en skuldfälla.

/Johan

Jag antar att risken förknippad med investering skulle vara mer utspridd då korporationerna själva skulle besitta kapital för att driva fram innovationer. Med i bilden finns ju fortfarande privata investeringar av kapital, dock med ränta som enda avkastning.


Engdahl valde att prata om ramhushållning, där staten på sin höjd reglerade olika faktorer och korporationerna skulle ges så stor autonomi som möjligt. Det är en intressant poäng med Silicon Vally, att man aldrig riktigt visar hela bilden när man förfäktar privat initiativ inom sådana områden. Man kan ju även tänka sig att korporationer i sig erbjuder en bättre förutsättning för klassresa.

Om jag förstått det rätt var Hitler-Tyskland på många sätt en framgångsrik åtminstone delvis korporativ stat? Det var planekonomi blandat med privat företagande. Det ger ju intryck av att ha varit extremt effektivt. men det måste kombineras med skapande av hög moral och icke-monetära belöningssystem så att inte ledningarna i korporationerna eller staten blir alltför korrupta. Det förekom i Hitlertyskland - men var sannolikt inte lika utbrett som idag. Man hade också nolltolerans och dödsstraff på krigsprofitörer som gapade efter större summa än sin tilldelade vinstkvot.

Det blir till slut en fråga om incitament. Vad ska driva och motivera människor. Och där tror jag vi är riktigt snett ute då vår nuvarande kultur enbart erbjuder materiella belöningssystem vilket urgröper moral, medmänsklighet och i slutändan även välbefinnandet pga konsumtionsaspekten av livet är begränsad. Människor behöver känna att de bidrar också och erhålla uppskattning för det.

Samtidigt i denna form av mer kollektiv stadsbildning där man hämmar konkurrensen så blir det viktigt att förhindra att svaga och sjuka individer fortplantar sig för mycket. Det var därför både nazisterna och sossarna införde sk rashygien. Har svårt att se att man skulle komma förbi det problemet. Man vill ju gynna individer från fattiga förhållanden som är intelligenta och starka - men samtidigt blir det farligt att lyfta hela detta samhällslager utan restriktioner. Samtidigt är det ganska obehagligt att ens tänka och reflektera över den frågan - ens för sig själv. I den sociala och intellektuella miljö som Engdahl kom ifrån var detta inte ett problem. Dom lyfte dessa frågor. Men då ska man ta och titta på bilder på Engdahl så kanske man inser att den här "rashygienen" ändå var något annat än vad vi föreställer oss idag. Han ser inte själv direkt ut som en staty av Phidias eller Arno Brecker...

/Johan

Ett återkommande problem med att ge folket makt är att minsta gemensamma nämnare är dum i huvudet. Detta förstärks snabbt av att makten får ensamrätt till berättelserna. Titta på Sveriges situation, där mer och mer pengar helt ogenerat läggs på "bilden av Sverige". Detta görs inte minst nationellt, det vill säga producentens pengar läggs ogenererat på att lura producenten på mer pengar.

Den gemensamma nämnaren är idag långt ifrån att fatta på vilka sätt de ger bort sina pengar (oavsett skattesatser). Så om du skulle presentera en reform som lyfter producentens frihet och värde så skulle producenten svara med någon infantil politisk slagdänga som makten lärt ut (aka "indokrinerat", det har bara blivit ett så flummigt ord).

Finns rätt många aspekter och komponenter i detta. Ingen lösning passar alla.

Fast du har redan saker som att fackförbund har rätt att ha representanter i styrelsen på större företag. Aktier och börshandel är numera en folklig hobby. Pensionsfonder är storägare i många bolag. Vi har ett stort folkligt delägande i många bolag. Investerare har redan alternativet att köpa obligationer utfärdat av bolag istället för att köpa aktier.

Jag tycker många romantiserar konceptet att "flytta hem produktionen". Men man reflekterar inte över att de nationer med välmående population har sällan kapacitet att producera allt de konsumerar. Att försöka flytta hem enkla låglönejobb är inte en smart strategi. Försök vara en magnet för högavlönade yrken ställt. Försök också att locka hit välutbildade personer från instabila och diktatoriska länder.

För mycket tankarna till fascism. Men vi kan ju hålla den ideologiska aspekten borta från tråden. Och hålla oss till det ekonomiska.

Vi kan se vad ideerna i #1 innebär:

1. Kapitalägarna får inget betalt för risk. Idag är det just risk dom får betalt för. Det finns alltså ingen som helst anledning för kapitalägare att investera i något i Sverige.
Mycket bättre att placera i utländska företag. Där får man betalt för att ta risk.

2. pkt 1 innebär att det inte sker någon allokering av kapital till innovationer och förbättringar. Dels får man inte in något kapital för det. Dels finns inga som helst incitament för någon att allokera så.
Detta leder då till stagnation. Dvs 0-tillväxt som i Nordkorea.

3. Om det mot förmodan ändå skulle föreslås ideer som innebär förbättring. T ex genom inspiration från utlandet. så kommer det att motarbetas av de som ser sig som förlorare. (Jfr de som var skickliga på att skriva på maskin. De motarbetade användning av ordbehandlare frenetiskt. De tappade sin status när det blev mer och mer obsolet med skrivmaskiner). Med #1 kommer de ha betydande inflytande i styrelse, och kan obstruera alla förbättringar.
I ett kapitalistiskt samhälle tas inga sådan hänsyn. Där är det effektivitet som gäller och som då leder till billigare produkter och högre levnadsstandard. De förbättringsobenägna ignoreras.

4. Ett stärkande av ledningen leder till Lysenko-effekter. Dvs någon som driver vansinniga ideer kan inte stoppas eller bytas ut. Och vansinnet kan fortsätta, trots att alla kan se att det är skadlig verksamhet.

5. Att man för ihop liknande företag i en enda organisation stärker effekten i pkt 4. Då finns ingen konkurrens. Inget som driver ned priser. Inget som eliminerar misslyckade/odugliga organisationer.
Med kapitalism konkurreras odugliga organisationer bort. Hade Lysenko verkat i ett kapitalistiskt samhälle hade hans företag försvunnit från marknaden.

6. Att man har en "moms" som finansierar politikernas utgifter med automatik gör att det inte finns några spärrar/hinder för politiker att öka utgifterna i offentlig sektor. "momsen" ökas då med automatik. Till slut har vi enorma påslag med "moms" och stora bidrag.
Detta gör att man med automatik hamnar i en Nordkoreansk situation.

7. Ja, idag svenska aktiviteter i utlandet skulle flyttas till Sverige. Det skulle i praktiken vara omöjligt för den svenska korporationen att äga företag utomlands. Eller anlita utländska företag. Man har inte råd helt enkelt. Det är som om några bönder i Zimbabwe skulle anlita ett svenskt företag idag. Dom har ju inte råd att betala en timme ens.