Rasism finns inte på riktigt.

Som den filosof jag strävar efter att vara har jag börjat fundera på de problem som samhället plågas av just nu och de senaste veckorna har jag fokuserat på vad som brukar kallas rasism. Och min slutsats är att det finns inte på riktigt, det är lögn bara. Dessutom de som går runt och dömer svarta, vita, bruna, röda eller gula gör det egentligen inte för att de har upptäckt att det är någonting fel med den hudfärgen, utan för att de har ett hål i sig själva som de försöker täppa över med att ljuga om att någon annan har mindre värde. Har ni några invändningar mot vad jag sagt eller håller ni med mig?

Vår Folkvalda Röda Regering behöver inför Folkflocken kunna visa upp En Ond Fiende, som de själva likt Riddaren på röd, eh, vit springare, så modigt står upp emot. Vår allas gemensamma Fiende som vi vid Lägerelden kan hetsa hat emot.

Alla Svett Tsarens (...och våra egna) tillkortakommanden kan projiceras (certifierad shrink-lingo) på R A S S A R N A.

Den påhittade halmgubben R A S I S M E N får inför oss alla stå för Den Brunsprutande, Onda Draken. Den månghövdade höger-hydran.

Du vet att hydran vill äta dina barn. Högern måste F Ö R I N T A S.

Hade inte De 400 funnits, så hade Vänstern fått lov att uppfinna De 400.

Det är ju just det som är rasism

Du är inne på nånting, tror heller inte på att din definition av rasism finns på riktigt. Däremot finns den som utgår från ett egenvärde och undrar vad en neger, kines eller arab tillför den svenska rasen, eller om de gör den mindre svensk.

Hur vi upplever världen, vår omgivningen och andra människor är enbart en reflektion av oss själva.

Rasism och rasism. Får man inte ens ge signalement på gärningsmannen längre, eller?

Om någon säger en lögn till sin fru om att den inte varit otrogen med henne när den varit det, då finns det ju inte på riktigt att den varit trogen med henne. På samma sätt är det med rasism om det inte finns kärlek till medmänniskor på grund av en viss hudfärg, så berättar det endast om en frånvaro av kärlek som täcks över med hatfylld tankar om etnicitet. De är dock inte verkliga, utan är endast verklighetsfrånvänt hat.

Det är ju inte vad man säger om personen som är grejen. Spelar ju ingen roll om det är sant eller inte. Det är ju ATT man säger/tycker det som är rasismen.
Du jämför det fel. Du jämför det som att svartsjukan är falsk. Inte otroheten.

Är du säker på att dina känslor är verkliga?

Känslor är väldigt lätt att manipulera.

Ja, men om man tycker om en lögn är den ju fortfarande inte verklig, utan man lever ju då ändå i en verklighetsfrånvänd värld. Slaveri till exempel fanns heller aldrig på riktigt, utan det var endast ett uttryck av den bristande respekten för människans egenvärde. Det var vad som fanns på riktigt inte slaveriet. En metafor som kanske skulle passa bättre skulle vara att ett mörkt rum är endast mörkt på grund av frånvaron av ljus och alla egenskaper som tillskrivs mörkret kommer vara overkliga, för mörkret i sig självt finns inte på riktigt.


Ja, det är de, men kärlek är inte en känsla det är ett sätt att orientera hela sig själv. En moders kärlek till sina barn är ju inte bara en känsla, så tillvida hon inte är en usel moder.

Mina barn och andras ungar...

Rasism handlar om vad du har för uppfattningar/fördomar om vissa personer. Inte vad dessa personer är på riktigt. Vad som är sant eller inte spelar noll roll ärthjärna...