Autismspektrumstörning och asperger syndrom?

Tjo

När jag var inlagd på psykiatrin så satt läkaren diagnosen asperger syndrom på mig och när jag blev bättre märkte jag detta, han sa inget till mig.

Denna diagnos har han satt på mig för att barn rehabilitering har sagt att jag kanske kan ha autismspektrumstörning men att dom inte kan komma överens om det och ingen annan utredning gjordes.

Fråga nudå då jag är förvirrad. I min journal har dom antingen använt autismspektrumstörningar eller asperger syndrom. Är dessa två samma?

Och får läkaren som har träffat mig en gång innan sätta en sån diagnos på mig utan utredning utifrån en 12 år gammal utredning?

Känns som att autism inte helt stämmer in på mig.. Jag har sjukt bra tålamod, kan sitta i timmar och bara lyssna på någon som mår skit. Jag ger alla min tid och glömmer bort mig själv och känner empati. Jag kan funktionera bra i vardagen, jag duschar, lagar mat, tar tag i det som ska göras beroende på hur min ångest och mående är den dagen. Har även flyttat runt utomlands och haft ett skift ledar roll med kundsupport där du hade 8 olika saker samtidigt. Men samtidigt så gillar jag att vara ensam, resa ensam, har inga planer på att jag vill ha en partner. Men vill fortfarande prata med folk, chatta osv men jag är bekväm att vara ensam. Har jag missförstått denna diagnos? Är säker på att jag har någon diagnos men desto mer jag googlar om det desto mindre passar det in..

Ja det handlar om samma diagnos. Numer sägs inte Aspberger utan autism.

Autism är en väldigt bred diagnos som rymmer många olika variationer och svårighetsgrader. Det är fel att personer med autism skulle sakna empati. Min son med autism är nog den mest empatiska person jag känner, men det kan ändå vara så att det finns svårigheter i samspelet med människor och i kommunikation. Ofta enkelspåriga intressen.

Du kan ju be om en utredning. Alltid bra att veta vilka svårigheter man har för att kunna få rätt hjälp och stöd.

Ah okej det förklarar bättre! Sorry för det med empati, det har kommit upp på flera sidor jag läst på. Jag har diagnosen, den är inlagd i min journal och används vid varje notering. Men förstår inte hur en läkare har rätt att sätta den diagnosen baserad på en utredning 12 år sen som inte ens fastslog att jag hade det..

Du behöver inte säga sorry. Det är många som säger att personer med autism saknar empati. Men det är inte riktigt sant. Mer så att de inte riktigt kan veta vad som är rätt sätt att reagera, t ex kan skratta om någon slår sig för att de inte tolkar rätt (dåligt exempel, kunde inte komma på något bättre).

Autism är ju ingen diagnos som sätts helt lättvindigt. Om du känner dig osäker, eller tänker att det kanske är något annat, eller något utöver, be om en utredning. Det är ju lättare att göra en utredning när du är äldre och kan samverka. Det är vanligt med bidiagnoser.

Är det så att du grubblar över din diagnos och tycker den är jobbig? Eller känner du att du inte får det stöd du har rätt till utifrån diagnos? Vad är det exakt i det hela som är jobbigt för dig?

Alla besluts som tas om mig, värderas utifrån mina diagnoser och där i har läkaren lagt min diagnos autism / asperger och om den diagnosen bara är baserad på en utredning som gjordes när jag var barn blir jag fundersam över hur denna diagnos är korrekt och om den påverkar vården jag får. Låt oss säga att du inte har någon diagnos idag, du går till läkaren och kommer hem och öppnar din journal och då har läkaren gett dig diagnosen asperger grundat på en utredning 10 år tillbaka, en diagnos du aldrig haft förut.

Har vetat hela mitt liv att jag har en diagnos, och min diagnos har varit lindrig utvecklingsstörning men den har aldrig riktigt passat in på mig. Och jag har aldrig hört att jag skulle ha autism så vet inte hur det påverkar min vardag, hur jag mår och hur jag ska tänka runt den diagnosen då jag inte har blivit utredd för det sen jag var 12 år.

Ok då förstår jag bättre. Jag tänker att du ska berätta precis detta för din läkare. Och be om en kompletterande utredning. När den väl är klar behöver du få sitta ner och få det genomgånget, och sedan även få verktyg för hur du ska komma vidare och hantera det.