Vilken arabiska skall man lära sig om man skall lära sig en form?

Men det låter lite konstigt att det ska vara som svenska och italienska då det tillhör helt olika språkfamiljer ? Italienska tillhör latinska och svenska tillhör nordgermanska? Då är det ju inte ens längre samma språk

Troligen är skillnaden på sin höjd ungefär som den mellan svenska och holländska, som också är två språk som är totalt obegripliga för varandra. Italienska skiljer sig extremt mycket från svenskan. De har helt separat grammatik (personböjda verb, konjunktiv, konditionalis och enkla futurumformer), har ett till säkert 80-90 % helt annat ordförråd och är, som du säger, en helt annan gren av de indoeuropeiska språken.

Tills någon motbevisar mig, håller jag det för osant att arabiska dialekter skulle skilja sig så mycket.

De flesta kurser är i klassisk/standardiserad arabiska.

Det som tyder på att den är bäst att lära sig är att alla i mellanöstern har den i skolan, och deras dialekter är ändå lik den. De i mellanöstern förstår varandra förutom vissa ord som kan vara olika.

Har man anknytning till Egypten eller tänker säsongsbo där så är det klart att det är egyptisk arabiska man ska lära sig. Annars rätt meningslöst. Alla afrikanska arabiska dialekter är egna språk. Det är bara det att araber har ett så stort ego att de vill att dessa ska vara arabiska. En mellanösternbo förstår inte afrikansk arabiska. Ibland kan afrikaarabisktalande förstå klassisk arabiska men oftast inte. Ibland förstår den yngre generationen i afrika ett annat lands dialekt av arabiska i och med att de delar TV-serier.

Men det här låter konstigt ? Vad har du som stöder att afrikanska araber inte förstår Mellanöstern ? Det är ändå samma språk ? Samma alfabet . Någon från Argentina förstår ju nån från Spanien . De kan till och med förstå portugisiska (med stoooora mellanrum) varför skulle arabiska vara så sjukt olikt ? Har du något som styrker ditt uttalande ?

Det är min arabisklärare från Iran som sa det. Har även haft en afrikansk lärare och han kan standardarabiska därför att de hade den i skolan. De pratade inte så hemma. Sedan är olika arabiska i Afrika olika nära standardiserad arabiska. Språket hassaniya räknas som eget språk ibland men förstås av de i mellanöstern och omvänt. Min lärare kom från Algeriet där de ändå talar mer begripligt. Dvs nordafrika är svårt för en mellanösternbo att förstå men västafrika är enklare.

Din lärare från Iran ? Iranier talar väl oftast persiska ?
Eller var läraren från Algeriet ? Många olika möjligheter nu. Du kanske har rätt Men antar att språk ändå borde vara mer lik än helt olika språkfamiljer. Men din iransk arablärare kanske lärde ut ett annat språk?

Jag lärde mig modern standardarabiska när jag lärde mig det.

Det var två olika lärare, en kristen kvinna från Iran och en manlig muslim från Algeriet.

Det officiella språket i Iran är persiska. Det finns många minoritetsspråk. Hon var tvåspråkig, hon var lärare i Iran innan men lärde alltså inte ut arabiska utan matte. Hon blev kurslärare i Sverige i arabiska plus dagisfröken. Ja, hon finns på riktigt. Hon hade dock en riktigt usel handstil, vilket gjorde inlärningen svår. Vi började med att lära oss abjad (alfabetet). Har inte pluggat på högre nivå, bara ABF.

OT: Det är roligt att lära sig nya språk, tyvärr är väl arabiskan lite snett tittad på just nu. Men nyttigt för hjärnan. Arabiska är inte speciellt svårt, grammatiken är väl ungefär på den nivån som de språk man lär sig i skolan, dvs inte helvetisk som finska. Det som dock är svårt är vokabulär. Om man tycker engelskan har många ord för samma sak har man inte mött arabiskan. Sedan går det inte att läsa ord som man inte redan kan, eftersom oviktiga vokaler inte skrivs ut.

Vore inte en ide att kolla upp vilken form av arabiska du behöver i arbetet? Det nämner du inte i frågan och det är lite svårt för oss att luska ut vilken form av arabiska som du skulle ha mest nytta av...

Som jag har fattat från dem som ansvarar för utbildningen i arabiska vid Försvarets tolkskola, räcker det inte med bara modern standardarabiska för att klara sig i arabvärlden, eftersom MSA i princip är ett skriftspråk som helt saknar många av talspråkets mer informella register, utan man måste kunna MSA plus en dialekt, skitsamma vilken, för att "kunna arabiska". På tolkskolan har man valt den egyptiska dialekten, eftersom, som påpekats tidigare i tråden, de allra flesta araber har utsatts för den, i och med att nästan all film och en hel del annan populärkultur på arabiska går på egyptisk dialekt.

Jag kan inte avgöra exakt hur stor skillnaden mellan olika dialekter är. Däremot kan jag konstatera att den språkliga situationen i arabvärlden är mycket lik den i det romansktalande Europa under senare delen av medeltiden, om man bortser från Frankrike. Det finns ett gemensamt skriftspråk - medeltidslatin/modern standardarabiska, och det finns språk under bildning/dialekter som skiljer sig åt en hel del inbördes, men som sällan eller aldrig skrivs, och där det faktum att skriftspråket och dialekterna har många register som inte överlappar gör att det uppstår en diglossi där man behöver både skriftspråket och ett språk under bildning/en dialekt för att klara sig i alla situationer - även om de allra flesta under medeltiden kunde klara sig bra utan att vare sig läsa eller skriva.

Just precis. Det är det vi har försökt säga till araber hela tiden; nämligen att man inte ska ta samma väg som Europa tog för den enkla anledningen att de (dvs ni) och vi inte är - eller är tänkta att vara - lika. Ni är visst bättre än oss på mycket men just det här med att hålla ihop, vara överens, förlåta och acceptera varandra, och vara ett och samma folk trots skillnaderna, är det vi som ska vara bättre på.

Tyvärr har många araber (framförallt i de nordafrikanska länderna inklusive Egypten där typ 1/4 av araberna bor, men även i de andra länderna) blivit lurade med begrepp som nationalism, ursprung osv.

Missförstå mig inte, man ska absolut älska sitt land för det finns helt enkelt inget annat alternativ - det är så naturligt liksom - men när hatet mot andra arabiska länder blir större än kärleken till det egna landet då har vi ett mycket stort problem. Det finns så mycket mer att berätta om detta men det får räcka här eftersom det här gör mig lite arg.

Jag kan dock avsluta med en språklig kommentar: det är inte alls ovanligt att i länder som till antal människor är lika stora som Danmark (t.ex Libyen, Libanon) eller lika stora som Sverige (t.ex Jordanien, Tunisien) så uttalar man ett så centralt ord som "jag" på mellan 6 och 10 olika sätt. Det finns så många andra skillnader mellan och inom de olika dialekterna att varenda av dem skulle egentligen lätt kunna vara ett självständigt språk (mer forskning behövs här iofs) men samtidigt så finns det minst lika mycket som gör dem till ett och samma språk. Det gäller helt enkelt hur man ser på det, och för egen del kommer jag alltid se dem som dialekter av ETT SPRÅK- helt oavsett var språkvetare drar gränsen mellan språk och dialekt. Frågan är alltså med andra ord politisk inte lingvistisk.