Citat:
Människors frihet att utöva sin religion är en av de grundläggande fri- och rättigheterna och religionsfriheten skyddas i Sverige av regeringsformen. Antireligiösa hatbrott och annan negativ behandling av människor på grund av deras trosuppfattning är mot den bakgrunden allvarliga företeelser: de försvårar individers möjligheter att utöva sin tro och undergräver samhällets gemensamma värdegrund.
Den amerikanske statsvetaren Erik Bleichs försök att definiera islamofobi som analytiskt begrepp är, som jag bedömer det, ett viktigt uttryck för dessa konsensustendenser.
Sammanfattningsvis, föreslår Bleich, kan islamofobi definieras som ”urskiljningslösa negativa attityder och känslor riktade mot islam och muslimer.”
Åtminstone två aspekter av denna definition förtjänar att särskilt framhållas.
För det första är betoningen på att islamofobi handlar om urskiljningslösa negativa attityder och känslor av central betydelse. Islamofobi, liksom andra fördomar, handlar om antipatier baserade på stereotyper, det vill säga om negativa övergeneraliseringar. Alla muslimer tillskrivs därmed till exempel ståndpunkter och beteenden som bara vissa muslimer har. Att säga att alla muslimer är terrorister, trots att de allra flesta muslimer i världen tar avstånd från terrorism , eller att påstå att alla muslimer är motståndare till demokrati, trots att det stora flertalet muslimer är anhängare av demokrati , är exempel på en urskiljningslös attityd, det vill säga en illustration av hur människor homogeniseras och därmed stigmatiseras. Att islamofobi dessutom ses som en inte bara ett kognitivt fenomen utan också som ett affektivt fenomen ligger helt i linje med en sedan länge etablerad forskningstradition inom främst sociologi och socialpsykologi.
Den amerikanske statsvetaren Erik Bleichs försök att definiera islamofobi som analytiskt begrepp är, som jag bedömer det, ett viktigt uttryck för dessa konsensustendenser.
Sammanfattningsvis, föreslår Bleich, kan islamofobi definieras som ”urskiljningslösa negativa attityder och känslor riktade mot islam och muslimer.”
Åtminstone två aspekter av denna definition förtjänar att särskilt framhållas.
För det första är betoningen på att islamofobi handlar om urskiljningslösa negativa attityder och känslor av central betydelse. Islamofobi, liksom andra fördomar, handlar om antipatier baserade på stereotyper, det vill säga om negativa övergeneraliseringar. Alla muslimer tillskrivs därmed till exempel ståndpunkter och beteenden som bara vissa muslimer har. Att säga att alla muslimer är terrorister, trots att de allra flesta muslimer i världen tar avstånd från terrorism , eller att påstå att alla muslimer är motståndare till demokrati, trots att det stora flertalet muslimer är anhängare av demokrati , är exempel på en urskiljningslös attityd, det vill säga en illustration av hur människor homogeniseras och därmed stigmatiseras. Att islamofobi dessutom ses som en inte bara ett kognitivt fenomen utan också som ett affektivt fenomen ligger helt i linje med en sedan länge etablerad forskningstradition inom främst sociologi och socialpsykologi.
Tack. Jag ska komma ihåg denna, bevisar att jag inte är islamofob. Har både skrivit en och två gånger att muslimer är otroligt olika. Vilket framkommer bla av alla de mördade muslimer som dödats av andra muslimer för att de tror fel. Muslimer kan vara väldigt intelligenta, schysta, idioter, fanatiker, laidback, ha humor, hata humor osv osv... Islam däremot, nja. Jag och många med mig är skeptiska, av bra anledningar.
Det talades om religiösa skäl från olika källor, sedan om detta stämde eller ej är en annan fråga.