Hur var Sverige under frihetstiden

Frihetstiden var en period då Sverige inte var ett tyranniskt monarkistiskt envälde hur vad hände under denna tid hur påverkade denna tid dagens Sverige hade var denna tid viktig för Sverige och utvecklandet av demokratin från tyranniskt envälde.

Frihetstiden innehåller mycket. Ökad frihet som gav en start för Sveriges vetenskapliga framgångar - dessa fortsatte som bekant även efteråt Gustav III såg till att stötta vetenskapen t ex.

Resultaten går att se bl a här https://www.nyteknik.se/grafik/lands...amnena-6878683

Carl von Linnes arbeten var banbrytande.

Frihetstiden innehöll också krig mot Ryssland som ledde till att en ganska oduglig Ryssvänlig Hollsteinare blev kung och 12000 ryska soldater förlades i Sverige - det senare är nog så nära en ockupation Sverige varit.

https://www.so-rummet.se/kategorier/...nas-ryska-krig

Fina tider... Jag minns när jag satt på grannens sugga samtidigt som jag läst ut Newtons fysikböcker i späd ålder. Kort därefter tog jag kontakt med Christopher Polhem för att diskutera om "det inte vore dags att modernisera Sverige nu"

Han var med på noterna och vi skapade en hel del grymma industriprojekt. Kungen fick förstås aldrig veta att det krävdes tysk invandring med newtonsk matematik och kunnighet i franska och tyska för att locka till sig anständiga ingenjörer från kontinenten som kunde sin sak

Storsinta som vi var så fick kungen (Vars släktingar bakåt i tiden körde ner Sverige i bankrutt efter alla krig) ingen cred för allt , utan det var riksdagen som tog emot äran av våra ansträngningar när kungahuset förvandlades till en kuliss av skitnödiga snobbar utan inflytande. De kallade oss för "svenskar" fniss.... Polhem och jag highfivade hela dagen och drog skämt om de enkla svenskarna som inte hade klarat ett skit om inte Visby med stor kontinentalt know-how invandring hade skett. Vi skrattade så vi grät.
Till kvällen 19 stop öl till tonerna av en rätt ok Bellman kopia i kvarterets hak , klackarna i taket

Det var en minnesvärd tid

En invandring av tyskar och andra nationaliteter av germanskt blod har givetvis varit positivt för sverige, och dessutom helt naturligt.
Invandringen under frihetstiden drevs knappast av bidrag, nystartsjobb eller gratis bostäder på det övriga svenska folkets bekostnad.

Det mesta gick Sveriges väg vid denna tid även om allvarliga misstag, som vi lider av än idag, begicks.
Ett förmodat misstag var att luckra upp lagarna för invandring av folkgrupper som tidigare varit utestängda från att flytta till och bedriva verksamhet i Sverige.

En lite utförligare beskrivning av vår första Bernadotte, hans framgångsrika karriär och vad han utträttade som Kung:
https://sok.riksarkivet.se/sbl/mobil/Artikel/12359

Han var inte bara Tsarens rådgivare utan erbjöds , trots att han var var Sveriges konung, vid ett tillfälle att leda den Ryska armen!

Är det meningen att vi ska göra din skoluppgift åt dig?

Skillnaden för gemene man i att leva på 1500/1600/1700-tal var inte så stor. Samma mat, samma ofrihet, samma skatteok, samma fattiga elände och sjukdomar.
Egentligen samma sak för de högre stånden också.

Karl XIV Johan kom in i bilden långt senare - det Gustavianska enväldet kom emellan.

Bernadotte tillträdde och sedan dess har Sverige inte deltagit i några nya krig förutom sådana som beslutats av FN. Sverige har gått från att vara ett av Europas aldra fattigaste länder till att vara det rikaste och sedan blivit umsprunget av några få.

Man kan säga att J B Bernadotte hade bästa tänkbara CV när han rekryterades och att han, till skillnad från t ex Fredrik av Hessen, använde sin fulla kapacitet som regent.

Det finns en tråd för läxhjälp. Kanske du borde anlita den?

(FB) Samlingstråd för läxhjälp inom ämnet historia.

Men eftersom jag är på så gott humör i dag, ska jag berätta nånting jävligt intressant.

Någon fiffikus - jag minst inte vem - har konstaterat att de breda folklagren i Sverige kanske aldrig varit lika ofria som under frihetstiden. Trots att de fått smak på kaffe och tobak och andra utländska varor, ansåg de makthavande att sådant bruk var skadligt och måste förbjudas eller åtminstone beskattas hårt. Här framträder det moderna Förmyndar-, Regel- och Högskatte-Sverige i sin glans. Läs vad gamle Grimberg skriver (om du inte vet vem Carl Grimberg var, så ska du ta reda på det. Nu genast!):

http://runeberg.org/sfubon/6/0197.html

Till de utländska varor, som det sålunda blev en nationell plikt att hejda »lystnaden» efter, hörde särskilt kaffe och te, socker, vin, tobak och utländska frukter. Rättigheten att dricka te och kaffe hade redan 1747 belagts med en avgift för vart hushåll. Ty ständerna ansågo det »billigt, att de, som hade råd att vara läckra i smaken, måtte erlägga något´rundeligare i kronans kassa». Den som uraktlät att anmäla sig och betala konsumtionsavgiften till myndigheterna, drabbades av 100 daler s. m. i böter och »miste käril och koppar».

Även bruket av röktobak och snus blev belagd med accis, olika stor alltefter vederbörandes sociala ställning. Bönderna förbehöllo sig dock att få bruka snuset fritt. Soldater voro befriade från avgift för såväl röktobak som snus, så länge de stodo i kronans tjänst. Straffet för överträdelse av förordningen var detsamma, som när det gällde kaffe.

Ungdomen skulle lära sig att det var farligt att röka. (S. m. betyder silvermynt)

http://runeberg.org/sfubon/6/0198.html

För dem, som ej fyllt 21 år, gällde 1741 års förbud mot tobaksrökning, vilket tillkommit med hänsyn ej blott till att »svåre olyckor och eldsskador sig ofta tilldragit genom tobakseldens vårdslösa hanterande, utan ock att ungdomen utav förvett och oförstånd medelst tobaksrökande förskämt hälsan och förtärt mera, än de varit i stånd att förtjäna till födo, underhåll och nödigt behov, vilket de vid mognare ålder med skada måste ångra». För överträdelse av detta förbud pliktades 2 daler s. m. Den yngling, som ej förmådde plikta, fick två söndagar sitta i stocken. Samma straff drabbade de felandes föräldrar eller husbönder, därest de »genom flathet och försummelse» gjort sig medskyldiga. Soldater voro dock undantagna även från detta förbud, ty — heter det i förordningen — »med dem är det en hel annan beskaffenhet».

Slut på hembränningen blev det också.

http://runeberg.org/sfubon/6/0207.html

Den första kungörelsen i förbudsfrågan utfärdades i maj 1756. Då förbjöds all brännvinsbränning vid straff av 10 daler s. m:s böter och förlust av såväl bränningsapparaterna som varan — till fördel för angivaren, som fick både de 10 dalerna och värdet av det beslagtagna. Var angivaren själv delaktig i den olagliga bränningen, belönades han med strafffrihet, förutom att han likafullt fick njuta sig till godo de böter, som hans kamrat måste punga ut med.
/---/
Nu börjar det stora förbudsskådespelet: nära 170,000 brännvinspannor avlämnas lojalt av en befolkning på ungefär 3 millioner människor, Finland inberäknat. Det gjorde givetvis en hel del. Men effektiv blev ej heller denna åtgärd ens på långt när. Alltid fanns det här och där i bygderna — och än mer i obygderna — en del pannor, som ej blivit avlämnade. De stora inmurade pannorna var det inte alldeles omöjligt att få att fungera igen, och nya bränningsapparater voro inte så svåra att tillverka.

Ständerna bestämde till och med hur folket skulle klä sig. Allmogen fick inte använda plagg av siden, till exempel.

http://runeberg.org/sfubon/6/0565.html

Genom en ny överflödsförordning, av år 1766, sökte man också förbättra det ekonomiska tillståndet och återinföra gammaldags enkelhet. Bland annat förbjöds nu all införsel och allt bruk av kaffe, choklad, fina viner, arrack och punsch. Likaså alla slags utländska luktvatten. Såsom dessert vid måltiderna tillätos endast »inrikes växte och syltade frukter». Bruket av tobak belades med en betydligt förhöjd avgift av 1 daler s. m. om året, vilken bönderna funno mycket skälig — beträffande andra. Men vad dem själva angick, förklarade de, att tobaken var en nödvändighetsvara för
allmogen. Varje person under 21 års ålder förbjöds att alls bruka tobak, dock med undantag för sjöfolk, gruv- och hyttarbetare samt soldater.

På kvinnornas kläder förbjödos alla släp och flere slags garneringar, styvkjortlar, tråd- och silkesspetsar över en tums bredd m. m. Den jordbrukande befolkningen skulle kläda sig såsom i gamla tider på varje ort var brukligt, och för alla tjänstepigor, soldathustrur och deras vederlikar förbjöds bruket av siden till kläder utom till smärre persedlar.
/---/
Även den lyx, som påkostades de döda, ville man förhindra genom att förbjuda likkistor av ek eller andra dyrbara träslag med fina beslag samt kostbara svepningar.